Bjurhovda fritidsgård
Bjurhovda är ett otroligt gammalt område som har historia ända från stenåldern.
Jag växte upp på Bjurhovda. Från att jag föddes till jag var ungefär 15 år bodde båda mina föräldrar där. Under majoriteten av mitt liv bodde de som skilda i varsin lägenhet. Vi bodde på östra Bjurhovda. Mamma bodde på det som förut kallades första Bjurhovdagången och pappa på den andra.
Synen på Bjurhovda har förändrats för mig när jag vuxit upp. När jag var liten var det som hela min värld. Området var jättestort och att ta sig till andra sidan kändes som att ta sig till ett ställe som inte längre var hemma. När jag var liten var det därför en stor grej att ta sig till fritidsparken som låg ungefär två gårdar bort, vilket även betyder bara några hundra meter bort. Fritidsparken är en stor park som har förändrats mycket både under min tid där men även innan och efter.
När jag var väldigt liten kändes fritidsparken så häftig. På sommaren fanns det en pool som alla Bjurhovdabarn gick och badade i. Det låg även en fritidsgård dit jag, min syster och pappa gick och köpte glass. De som sålde glass var några av de ungdomar som gick på gården. Även på vintern var parken stället man var på. Det finns en väldigt stor backe som på vintern var backen där alla Bjurhovdabarn åkte pulka. I den åldern var man alltid där med sin familj, och jag var där med min syster och pappa. Parken kändes då också som det häftigaste och största som fanns, men sen förändrades det. När man kom upp på mellanstadiet började alla känna sig stora, och fritidsparken var där man hängde. Då kändes parken fortfarande stor, men även en själv kände sig så stor då man nu hängde där med kompisar i stället för familjen. Dessutom fick man nu själv vara en av ungdomarna som gick på gården som fanns i parken.
Nästa steg med fritidsparken i mitt liv var att den försvann ur mitt liv. Jag började högstadiet och i åttan flyttade vi bort från Bjurhovda. Men ungefär tre år senare flyttade vi tillbaka till Bjurhovda, fast nu mycket närmare fritidsparken. När jag då kom tillbaka och gick i parken med våra hundar märkte jag verkligen hur mycket äldre jag blivit och det var då jag förstod hur mycket fritidsparken har betytt för mig, men även på vilka olika sätt parken har betytt för mig i olika åldrar. Jag kan även se att den på olika sätt speglat olika steg i mitt liv, de olika stegen i min uppväxt. Idag känner jag mig fortfarande stor när jag är i Bjurhovdafritidsgård, men det som skiljer sig från då, är att parken inte längre känns stor. Jag har vuxit ifrån den på ett sätt att jag är den enda stora och det finns inget där för mig att göra längre. Men samtidigt betyder den mycket för mig då den varit viktig för mig under min uppväxt.
Bjurhovda är ett otroligt gammalt område som har historia ända från stenåldern. Men det var inte förrän på 1970-talet som området började befolkas. Området var del i miljonprogrammet och växte från 1960 till 1970-talet från 11 invånare till över 4000 invånare. Efter området invigts väcktes mycket kritik till brist på grönområden och lekparker för barn. Några år efter sattes därför stall och hagar i fritidsparken där man hade levande djur såsom getter och kaniner, men även bygglek. Detta finns dock inte kvar idag utan försvann i slutet av 1990-talet. Fritidsgården som ligger i parken har däremot legat där ungefär de 50 år som området varit bostadsområde. Den byggdes dock om för några år sedan. Under senare år har även lekplatsen i parken utvecklats och blivit större.