Lilla lekparken på Vintervägen
Jag minns lekparken från min barndom som en bekymmersfri, glad och lugn plats. Det fanns inga bilar som kunde köra förbi utan det var mest tanter med sina dagbarn som passerade förbi lekparken.
Jag har valt att berätta om en plats, en lekplats, som vi som bor i Hökåsen kallar för Lilla lekparken (Lilla). Lekparken ligger mitt i radhusområdet Vintervägen och är den mindre av de lekparker som hör till området, därav namnet “Lilla”. Jag är inte född i Hökåsen men har bott där sedan jag var 1 år gammal. Jag har alltså växt upp i området och bor kvar där än vid 18 års ålder. Mellan år 2006 och 2014 har jag alltså bott på Vintervägen, och lekparken närmast där jag bodde var Lilla. De flesta av de minnen jag har från min barndom är därför kopplade till den platsen.
De tidigaste minnena jag har är från innan lekparken började byggas om och moderniseras, för idag ser inte platsen alls ut som den gjorde “på min tid”. Jag kommer ihåg en stor och bred rutschkana som jag brukade åka nerför med min granne och hennes vänner. De var äldre än mig så jag kände mig ganska cool som fick vara med dem och leka. Det här var på den tiden då jag gick på dagis. De brukade ofta hitta på bus som jag fick vara med på. Vi gungade högt i kinagungan som på den tiden var ny och jag var överlycklig när de äldre killarna berömde mig för hur högt jag kunde ge fart åt gungan (trots att de antagligen sa det för att de själva var för lata för att göra fart). Jag minns också när lekparken började byggas om och jag en dag gick med min farmor, som nu inte längre är vid livet, och pratade om hur mycket jag skulle sakna den stora breda rutschkanan som nu skulle bytas ut till en mindre rutschkana med en klätterställning.
Men en av de allra mest betydelsefulla minnena jag har från lekparken är då jag rejsade med min lillebror på våra kickbikes till lekparken från vårt hem som bara låg några hus därifrån. Ofta hade jag mitt delfingodsedjur Delfy i en cykelkorg som min pappa monterat fast på styret. När vi kom fram till lekparken slängde vi ifrån oss kickarna, trots att mamma hade sagt att vi skulle vara försiktiga, då den som hann först till gungan skulle få slippa göra fart. Nu var jag äldre, och såklart mycket snabbare än min lillebror, som denna gång var den som fick beröm för hur hög fart han kunde göra.
Jag minns lekparken från min barndom som en bekymmersfri, glad och lugn plats. Det fanns inga bilar som kunde köra förbi utan det var mest tanter med sina dagbarn som passerade förbi lekparken. Man kunde alltid vara sig själv där i lekparken, för man passade in oavsett. En känsla som jag numera saknar alltmer.
Idag hänger jag fortfarande då och då i lekparken trots att jag har flyttat. Efter renoveringen av lekparken då fotbollsplanen uppgraderats och fler gungor satts på plats så har den istället blivit en populär plats för ungdomar att vara på. Lilla lekparken har alltså följt med mig sedan barndomen, och nu bildar jag nya minnen.
Numera minns jag sena nätter då mina kompisar dricker billigt vin och smuggelsprit i lekparken, jag minns djupa samtal om familj, vänner, killar och livet med mina gamla och nya bästa vänner. Jag minns fotbollsmatcher som plötsligt behövde avbrytas när vakten kom och skulle låsa för kvällen. Jag minns skuldkänslorna när jag råkade sparka den där fotbollen i min kompis ansikte när alla skojade om det.
Ja, glada och ljusa barndomsminnen är numera mörka och äventyrliga ungdomsbus och jag tänker på de barn som idag växer upp på Vintervägen, som på samma sätt som jag kommer att lära sig allt om livet som man behöver veta, från allt ifrån föräldrar, vuxna, arga grannar, vänner, ex, pojkvänner, fiender och syskon.
Det är svårt att summera hela min uppväxt i en sån här berättelse, för nog har jag fler minnen att berätta om. Men det får räcka för nu. Istället ska jag ge plats åt alla de andra som också vuxit upp på Vintervägen då även de har sina egna minnen. En av dem är Fronda, en hiphop-artist född 1981. I hans låt “Vintervägen” berättar han om hur området varit en viktig del av hans uppväxt och fungerat som en lugn plats där han kan vara sig själv. Låten betyder mycket för mig då jag känner igen mig i mycket av det han berättar.
“Har landat i mitt eget skinn/ Jag jagar inte längre, jagar ingenting/ Har stannat upp och ser mig omkring/ Vintervägen jag är för evigt din”
Fronda
Fakta om Vintervägen
Vintervägen är ett område som byggdes år 1973. Bostadsområdet består av 16 st radhus i ett plan som rymmer 106 lägenheter. I området finns tillgång till en gemensam tvättstuga, festlokal, lekpark med tillhörande idrottsplan med konstgräs, boulebana och grillplatser. Bostadsområdet är barn- och familjevänligt med närhet till skola, förskolor, ICA, postombud, pizzeria, badplats, motionsspår och utegym m.m.