Tunbyvägen i Västerås

En plats i länet som jag känner en emotionell koppling till är Tunbyvägen i Vegaområdet. För att vara mer specifik, kanske den översta delen av Tunbyvägen. Jag har bott på både Tunbyvägen 92 och numera på Tunbyvägen 84. Under hela min uppväxt har jag bott på denna gata och därför håller den, förståeligt, många minnen för mig. Och att jag till och med har bott i två hus bara några meter ifrån varandra har gett mig ännu fler upplevelser.  

Några speciella minnen jag vill dela med mig är vår saftförsäljning som jag, min syster och två andra tjejer på denna gata som nu är nära barndomsvänner höll i flera gånger per år. Vi ställde ut ett bord utanför våra hus och sålde saft för fem kronor. Det är ett speciellt minne eftersom det är så otroligt kopplat till just den här gatan och min barndom, den här platsen. Kanske kommer framtida generationer också stå och sälja saft för fem kronor precis där vi stod?  

Ett annat speciellt minne är lejonklippan. Lejonklippan var en stor sten som låg en bit in i skogen vid lekplatsen högst upp på Tunbyvägen. Vi barn på gatan brukade ta oss dit, vilket kändes som att det tog en evighet, och klättra på den. Vi döpte den till lejonklippan eftersom vi tyckte den påminde om klippan i filmen Lejonkungen. Nu i efterhand är den stora stenen inte alls lika gigant som den var förr och vägen till den är inte alls lika lång som den kändes för flera år sedan. Men ändå blir man sentimental när man tar sig tiden att gå tillbaka och sätta sig på klippkanten. 

Lite intressant fakta om mitt hus på Tunbyvägen 84, är att det är byggt 1930 av husets tidigare ägare Bengt Bengtssons föräldrar. När huset byggdes, såldes halva trädgården till dem som byggde huset bredvid. Det har tidigare varit en handelsträdgård där man kunde köpa grönsaker och frukt.

På Digitalt Museums hemsida finns flera bilder bilder på olika hus på Tunbyvägen, men ett som jag tyckte var lite kul att se var en bild på Tunbyvägen 85, taget 1941. Det var det lägenhetshus som låg framför mitt före detta hus på denna gata. Det är kul att jämföra bilderna på huset från förr och ett jag tog idag. 

Tunbyvägen sträcker sig en lång bit men delen av gatan där jag bor skulle kunna räknas som bostadsområdet Skallberget-Vega. Det är även här som Västerås vattentorn befinner sig. Många gamla hällristningar, upp till 3000 år gamla, har hittats i just det här området som har kartlagts av antikvarien Örjan Hermansson för Västmanlands läns museum. Enligt Hermansson kan Skallberget möjligtvis ha varit det ursprungliga centrumet i Västerås.

Ett exempel på fynd som har hittats i detta område är en yxa ifrån bronsåldern. Det är en skafthålsyxa/ceremoniyxa av brons med skafthål. Den hittades år 1941 på Tunbyvägen 74 och dateras till äldre bronsålder, omkring 1400 före Kristus.