Växhuset

Växhuset har under hela min barndom varit min allra bästa plats i världen. Där ligger Kulturskolan där jag har spelat teater i elva år. Lilla teatern, sal 404, ligger allra längst upp i huset och betyder otroligt mycket för mig. Det är en trygg plats dit jag har fått komma flera gånger i veckan under min uppväxt. Där får jag vara precis som jag är och inom blackboxens väggar kan jag stänga ute allt annat för en stund. Det är en plats där jag har upplevt ett oändligt antal platser och berättelser som jag genom teatern har fått vara med och skapa. Teatern har också skapat rum för mig att utvecklas och lärt mig att hantera mina tankar och känslor genom att få uttrycka mig på scen. Från teatern har jag med mig värdefulla lärdomar om självkännedom, vänskap och kärlek. Därför är det min allra bästa plats i världen.

Det finns flera platser inne på och utanför Växhuset där jag ofta uppehåller mig. Idag finns det tre teatersalar längst uppe i Växhuset som används för teaterundervisning. Det finns en teatersal med läktare där man kan spela föreställningar, och två repsalar. På entréplan finns det en stor teatersal och en konsertsal. Teatersalen har en läktare och en större scen på golvplan. Konsertsalen har en upphöjd scen och stolsrader på golvet. På första våningen finns det ett mindre rum där jag har undervisning i solosång en gång i veckan. Längre bort i korridoren ligger Glasersalen som bland annat används som körsal. Där har jag även haft undervisning i fiol när jag var yngre. 

Utanför teatersalen och konsertsalen finns det ett café där man kan sitta och vänta på att lektionerna ska börja. Där brukar jag äta medhavd middag tillsammans med mina vänner, och när jag var mindre brukade jag och farmor köpa biskvier i caféet. Där kan jag också sitta och plugga eller läsa en bok. Ibland väntar jag också på att lektionerna ska börja längst upp i huset, utanför dörren till sceningången. Då sitter man i trappan utanför. På sommaren brukar jag vara på torget utanför Växhuset, på Viktor Larssons plats. Platsen har fått namn efter den första socialdemokratiska politikern som valdes in i Västerås stadsfullmäktige 1899, och som senare även blev riksdagsledamot. En skulptur vid namn “Kunskapens träd” som ritades av Carl-Emil Berglin står på platsen sedan 1980. Viktor Larssons plats byggdes om 2020 och nu är den mycket mer inbjudande och inkluderande än tidigare. Trappan upp till entrén togs bort så att det blev enklare att ta sig in i byggnaden, och det byggdes en utomhusscen och en lekplats. Det finns även solsängar och bänkar där jag brukar sitta på sommaren.

Växhuset byggdes 1919 efter ritningar av arkitekten Charles Lindholm. Han var under den tiden vice professor i arkitektur vid Konstakademien. Syftet med byggnaden var att bedriva undervisning och Tekniska skolan uppfördes i dess lokaler. Skolan innehöll också Statens elektrotekniska fackskola, Västerås stads verkstadsskola och stadens lärlings- och yrkesskolor. Det visar på intresset staden hade för att utbilda inom teknik, vilket bidrog till den industriella utvecklingen. Under åren 1954-55 byggdes Växhuset ut efter ritningar av arkitekten Sven Ahlbom. Han har även ritat stadsbiblioteket och stadshuset. Läsåret 1957/58 bytte skolan namn till Västerås högre tekniska läroverk. 1963 infördes ett försök till att ombildas till ett kommunalt tekniskt gymnasium med två- och treårig utbildning. I och med den nya gymnasieformens införande läsåret 1966/67 blev skolan ett kommunalt tekniskt gymnasium med treåriga program. Då sköttes verksamheten av Zimmermanska skolan. Sedan 1997 är Växhuset ett kulturhus och inhyser idag verksamheter som kulturskola, studieförbund, fritidsgård samt professionella kulturaktörers lokaler.