Lussefrukost med varm och kall snaps

Den tunga julbyken är redan avklarad. Tre kvinnor hade hjälpt gårdens pigor med tvätten under tre dagar. Traditionsenligt hade blötläggning, kokning och slutligen sköljning i Arbogaåns iskalla vatten skett i början av december. Likaså sänder Kihlberg säd till kvarnen i god tid för malning. Grovt bröd bakas fyra dagar före julafton, vörtbröd och mandelkakor någon dag senare. Saffransbröd bjuds aldrig till jul, utan förekommer vid många av de otaliga begravningar Kihlberg bevistar.

Vardagens förberedelser inför kommande helg är väl skildrad av Kihlberg. I sin dagbok skrev han oförblommerat och privat något varje dag i hela sitt liv. De bevarade dagboksbladen från åren 1808-1820 finns i Arboga Museums samlingar och är en betydande skildring av det borgerliga livet i småstaden.

Klockan är halv åtta på morgonen den 13 december. Kihlberg och 24 andra gäster är på väg hem till vågmästare Christianson med fru som bjuder på traditionsenlig luciafrukost. I dagboken noteras ”geck till Cson på Luciefrukost, som var ganska duktig (…) Först dracks glödgat Brännvin, sedan togs en kall sup på det med ost, smör och bröd. Så Holl. (Holländsk) sill, stekt fläsk och potates, stekt giös, kiöttbullar, stekta kycklingar och äppelkaka och glöggadt vin, och derefter Dracks vist 6 `a 8 Båhlar Pounsch och af siöngs wersser till Cson, (…) alle vore rätt mundtra och till och med väl ankomne.

Ingen vitklädd Lucia hade ännu skådats i Arboga. Istället festas det under luciamorgonen i såväl bondstuga som borgarhem. Kihlberg och borgarna var dock noga med att skilja sig från bönderna och deras vanor. I Landsförsamlingens kyrka, ”bonnkyrkan”, skådar han färggranna bondbrudar som nöje. De egna döttrarnas vita brudklänningar beställs från Stockholm, trots dålig ekonomi. Det sneglas på aristokrati och godsägare, med orangerier och ovanlig mat på bordet. Till såväl luciafrukost som julafton skaffas ofta hummer och dyra viner, vilka blandas med färska korvar och annat som vi idag benämner husmanskost. I överflödet ligger lyxen, liksom att färsk mat serveras som varken saltats eller rökts. Mycket medvetet noteras maträtterna och gästerna. Status och ekonomisk förmåga mäts. Vid ett flertal fester noteras att alla bättre i staden är närvarande, dock ingen av noblessen.

Julafton är kommen, hemmet är skurat och illumenerat. Ljus sätts i fönstren, på juldagen får en piga stanna hemma från julottan för att kunna tända ljusen tills familjen kommer hem. Ingen julgran finns omnämnd. Gäster och familj samlas för att äta julaftonsmiddag, ofta bestående av gröt, hummer och färsk fisk. Te, toddy och biskop avnjuts. Det senare är en rödvinsbål med stekta pomeranser. Dagen efter ges större middagar med många rätter och bakverk. Rökt svinhuvud, grisstek, lax och gädda med risgryn är några exempel på juldagsbordets överflöd.

Julklapparna består i början endast av "attrapper”. Kryddor, levande hummer och socker delas ut under stim och glam. Verser ska avslöja givare och mottagare. När man närmar sig 1820-talet uppräknas noggrant julklapparna. Hela 41 paket tas in i en korg till tiotalet gäster. Stort och smått blandas. Bland de dyrare föremålen nämns ett dricksglas, en silverbägare, om 5 ½ lod. Kihlberg mottar även julklappar i tjänsten. Med en betydande roll i stadens guldsmedsämbete är det kanske inte så märkligt att den nyblivne mästaren Johan Adolf Seseman skänker en sjöskumspipa med silverbeslag. Mer märklig låter dock julklappen som Kihlberg ger svärsonen Christianson år 1818: ”1 förgyld Örslef och Tandpetare infästade uti äckta Schiölpdpad till skaft i form af en Fisk inlagd uti en Rättika”.