Sala Silvergruva: Klockstapeln

Gruvklockan kallade till samling morgon och afton. Bön inledde samt avslutade dagens arbete. En ceremoni med obligatorisk närvaro. Man ringde även vid speciella tillfällen. När en olycka med dödlig utgång skett ringdes i klockan med tre slag och mellanrum tills den förolyckade lagts i bårhus.

Till en så betydande verksamhet som silvergruvan införskaffades urverk tidigt. I områdets räkenskaper kan vi se att ett gammalt urverk var i dåligt skick och ett nytt urverk beställdes 1583 att bygga in i ett äldre klocktorn. När Sala stad får stadsprivilegier 1624 sker omstruktureringar på gruvområdet och alla gamla byggnader på södra delen av området plockas ned. Urverket hamnar i nya stadens rådhus, för att åter så småningom flyttas tillbaka till gruvområdet.

Under en period finns ett klocktorn på Gruvstugans tak, men efter problem med läckage vid regn beslutas att bygga en fristående klockstapel. Så 1733 byggs nuvarande klockstapel.

I Klockstapeln finns ett gammalt tornur och en slagklocka tillverkad av Gerhard Meyers gjuteri i Stockholm. Med stor sannolikhet är urverket som sitter i klockstapeln det som införskaffades till gruvan 1583. Konstruktionen visar stor likhet med ett musealt urverk bevarat från 1500-talet från Harz i Tyskland.

På 1820-talet åtgärdas marken kring Klockstapeln och en mindre trädgård anläggs kring den. Det sker genom en utfyllnad av marken öster och norr om klockstapeln, och en symmetrisk gård anläggs med raka gångar, klippta häckar, plantering av träd samt uppsättande av staket. Grönskan kring klockstapeln var tuktad och rumsskapande.