Krånkledet i Sala socken
Krånkledet i Sala socken
Längs vägen mellan Lilla Landberga och Ulvsbo i Salatrakten kunde man stöta på en myling eller två; det berättade lokalbefolkningen för upptecknaren Harry Ståhl på 1930-talet. Där gick en gärdsgård, och sträckan kallades Krånkledet då Nymans Maja enligt uppgift hade ”mölingar” där. Ståhl har också noterat att krånk i den lokala dialekten betyder ’spökeri’. Via en annan uppteckning från samma socken får vi uppgiften att Lilla Landberga motsvarar det som idag heter Östra Fallet på kartan. Vi får alltså en bra förklaring till var dessa spökerier ska ha skett.
En myling brukar allmänt förklaras som spöket av ett litet odöpt, mördat barn. Ofta berättas också historier om att mylingar tar kontakt med människor för att till exempel försöka få upprättelse eller hämnd. I ett svar på en frågelista från 1939 berättar två sagesmän från Björklinge socken i Uppland om hur en sax på det döda barnets bröst skulle förhindra det från att gå igen.
”Om inte sassa, sassa vore,
skulle ja’ opp å dassa, dassa me’ mor min”
Så ska mylingen (eller, som det verkar ha uttalats här, mjölingen) ha skrikit under en logdans.
Krånk kan betyda spöke
I arkivet finns fler liknande namn upptecknade som anger betydelsen ’spöke’, till exempel Krånkorna (kärr i Simtuna socken, Uppland), Krånktallen (Tegelsmora socken, Uppland) och Krånkbotten (Husby socken, Dalarna). Men kan detta krånk vara något annat än mylingar? Jodå, det finns en del. Dialektsamlingarna på Isof i Uppsala beskriver att krånk kan betyda ’spöke’, ’spökerier’, ’spökens verksamhet’ eller det mer allmänna ’övernaturliga händelser’ – alldeles säkert kan man stöta på ytterligare definitioner på andra ställen. Från Östervåla socken har vi upptecknat sammansättningen krånkrädd ’rädd för spöken, troll’ och från närliggande Harbo finns adjektivet krånkug ’spökig’.
Krånk – mygga
Krånk kan också betyda ’mygga’; ordet kan sammanhållas med krank. Vi har upptecknade betydelser från stora delar av Sverige som varierar mellan ’vanlig mygga’, ’harkrank’ eller till och med ’alla små insekter som anfalla människor och djur’; det finns belagt i material åtminstone från Öland upp till Västerbotten. Här påträffas också adjektivet krankot ’full av mygg’, upptecknat från Enånger socken i Hälsingland.
I ortnamnsregistret finns dessutom många upptecknade namn som pekar på betydelsen ’mygga’, till exempel Krånkhålet i Envikens socken, Dalarna, Krankamyran i Alfta socken, Hälsingland, och Krankdalen i Gamleby socken, Småland, där alla har utpekats som myggrika av lokalbefolkningen.
Hur skiljer man dem åt?
Betydelsen ’mygga’, ’insekt’ etc. verkar vara mycket mer utbredd, åtminstone om man ser till materialet i Isof:s arkiv. Betydelsen ’spöke’ och dylikt har däremot upptecknats i ett ganska väl sammanhållet område som utgörs av platser i Södermanland, Uppland, Västmanland, Gästrikland och södra Dalarna. I dessa områden finns det alltså särskilt god anledning att fundera över om det där ylandet verkligen är vinden! Som vanligt när det gäller namntolkningar är det nödvändigt att skaffa sig god kännedom om platsen, och det inkluderar såklart studier av lokal folktro.