Sala Silvergruva: Gustav III:s schakt/lave

Sänkningen av Gustav III schakt påbörjades 1775. Den första sänkningen skedde till 90 meters djup och var för ventilation i gruvan. Schaktet var ett öppet schakt utan överbyggnad. Från 1832 fortsatte sänkningen, nu till 267 meters djup, det djup schaktet har i dag. Syftet var att i fortsättningen använda schaktet för pumpar, för att hålla norra delen av gruvan fri från vatten.

Kraften till pumparna togs från vattenhjul i Nya Hjulhuset 275 meter österut, och kraftöverföringen skedde genom en stånggång från Nya Hjulhuset till schaktet. Under 1800-talet användes fortfarande pumpar av trä. Särskilt packningarna av näver eller läder nöttes fort och fick bytas ofta. Från 1903 ersattes den mekaniska pumpanläggningen med en elektrisk sådan, och stånggången plockades ned.

Andra sänkningen av Gustav III schakt, den från 1832, skedde under en tid då stora satsningar pågick på norra området. Utvecklingen leddes av Bergshauptman Jacob Henrik af Forselles, en av de mer omtalade cheferna vid gruvan. En av satsningarna var att fylla upp marken med varp öster om Gustav III schakt, för att skapa en jämn marknivå fram till Materialskrivarbostället (nuvarande Direktörsbostaden). På den nya marknivån byggdes sedan laven 1842, byggnaden över Gustav III schakt.

Numer pumpas i genomsnitt 200 000 liter vatten per dygn ur gruvan, för att hålla gruvan vattenfri ner till 155 meters djup.