Sala Silvergruva - Skrädhuset
Efter brytningen nere i gruvan hissades malmen upp och sovring, skrädning och sortering vidtog. Sovring och skrädning är båda metoder att med hammare skilja malm från gråsten. Detta har skett på flera ställen på området, både ute- och inomhus.
Skrädhuset beläget ca 40 meter öster om Christinaschaktet uppfördes under början av 1800-talet. Åt öster på byggnaden finns sedan 1995 en tillbyggnad för visningsverksamhet.
I Skrädhuset arbetade ett arbetslag på 10 – 20 personer, kvinnor, män och pojkar med att sortera den brutna malmen som uppfordrades från Christinaschaktet. Sedan Christinaschaktets lave byggts 1858, kördes det uppfordrade i vagnar på en rälsbana från laven in i Skrädhuset.
Sovring och skrädning är båda metoder att med hammare skilja malm från gråsten.
Sorteringen utfördes för hand. Malmen krossades med skrädhammare till mindre bitar. Den fyndiga malmen kördes sedan vidare till hyttan för bearbetning, medan det ofyndiga tippades på varphögar runt om på gruvområdet. Färden till hyttan gick via Sala kanal, även kallad Pråmån, där malmen drogs på pråmar. Arbetet var tungt och vägen jämte kanalen kallades därför trälvägen.
På Knösbacken, planen utanför Skrädhuset skedde också sortering. Knösgods var sämre malm som rostades något för att lättare kunna slås sönder.
Storgruvans flerhundraåriga verksamhet har gett stora mängder silver samt enorma mängder varp. Marken är på större delen av området uppbyggd av varp i flera meter tjocka lager.
För gruvarbetaränkor och av olycka skadade gruvarbetare var sovring och skrädning ett möjligt arbete för att få en behövlig inkomst. Sedan 2020 pågår ett saneringsarbete för att minska föroreningar efter gruvverksamheten. Planen utanför Skrädhuset saneras hösten 2021 – våren 2022.