Livet på Ängsö - en tidsresa 1900-1970: Farfar, farmor och deras efterträdare på Löttorp
Före farfar och farmor hade flera generationer av släkten Engvall sedan 1700-talet arrenderat Löttorp. Två söner till den siste arrendatorn Engvall var Harald, som kom att arrendera jordbruket på prästgården, och Ragnar som bodde i Hagalund.
Farfarsfar hette Johan Olsson, men kallades Jan Orsson och var torpare bland annat på Stora Kocktorp. Hans fru hette Johanna Sofia Jansdotter. Farmor Minas far är okänd, men hennes mor var hushållerskan Johanna Pehrsdotter. Mina togs om hand av slöjdaren, snickaren och båt-byggaren i Stamdal Anders Johansson, som saknade egna barn. Han var en av dem som gjorde ängsöekor.
Arrendet av Löttorp övertogs så småningom år 1921 av Edvin Andersson från Stora Utön som gift sig med Emele, medan vår farfar Gustaf och farmor Mina flyttade till Solhem i Berg till- sammans med dottern Gina. Det var för övrigt farmor som döpte stället till Solhem, på grund av att det ligger så att det är solbelyst hela dagen. Farmor gick bort samma dag som jag föddes, 1 januari 1936. Faster Agda träffade jag heller aldrig, hon avled år 1939. Farfar avled i Gillberga hos sonen Erik år 1945.
Det var till Löttorp vi gick för att köpa mjölk ända till arrendet upphörde i och med att jordarealen övertogs av Bergs gård och vi i stället fick gå dit för att köpa vår mjölk, en avsevärt längre sträcka att gå.
Edvin och Emele avslutade arrendet på Löttorp år 1937 och efterträddes av familjen Jansson från Uppland, närmare bestämt Biskopskulla. Han hette Helmer i förnamn och hon hette Elvan för att hon var nummer elva i en stor syskonskara. Sonen Bengt var jämnårig med mig. Han blev min första lekkamrat förutom mina systrar. När pappa gjorde ett par skidor till mig blev Bengt ledsen för att han inga hade, så pappa fick göra ett par till honom också.
Janssons efterträddes år 1942 av familjen Jäder från Södermanland. De hade hästvagnar med annat utseende och de pratade lite konstigt. De var från Bärvä, sa de. Det skulle betyda Barva. Fadern Hjalmar dog efter bara något år, så gården fick skötas av hustrun Hulda och sönerna Erik och Herbert och kanske ytterligare något syskon. Den snälle och sympatiske Herbert drabbades av strupcancer och dog han också. Erik däremot var en hetsig arbetsnarkoman. Det hände att han var ute på gärdena i månsken och plöjde eller harvade. Och det var säkert han som höll tömmarna när fadern i sin kista skulle föras till kyrkan för begravning. Det gick i sporrsträck.
Det var till Löttorp vi gick för att köpa mjölk ända till arrendet upphörde i och med att jordarealen övertogs av Bergs gård och vi i stället fick gå dit för att köpa vår mjölk, en avsevärt längre sträcka att gå. Det var först då Sven Lind började bruka jorden som vi fick se en traktor på åkrarna. Den hade järnhjul både bak och fram, den hade ingen startmotor utan fick vevas i gång med en spak framtill. Den måste startas på bensin och sen vred man över till fotogentanken.
Hulda Jäder flyttade till Palmbyggningen, där vi några år senare åter kom att bli grannar. Vart Erik tog vägen vet jag inte. Men Löttorp stod inte tomt. Dit kom Agnes Engvall och Ernst Pettersson, som alltid kallades Pelle. De var inte gifta vilket ansågs som lite udda. Pelle var lantarbetare och jobbade på Berg. Agnes var syster till en av öns snickare, Alfred Engvall. Min syster Inga minns hur Agnes gjorde en alldeles speciell korv, som hon frikostigt delade med sig av till oss i Dalbacken. Paret flyttade till Nybygget i Tjärn 1958 och Löttorp blev då sommarställe.