Livet på Ängsö - en tidsresa 1900-1970: Bergs by – en historisk tillbakablick
Vid Berg tycks man vid slutet av medeltiden ha satsat mest på åkerbruk och allt mindre på boskapsskötsel. De åtta bondgårdar som byn Berg nu bestod av erlade som en del av avraden (ungefär arrende) till slottsherren 2 720 kilo korn om året, det gör 340 kilo per gård, lika mycket som Karsbo och Högsholm med två gårdar var skulle leverera. Till skillnad från övriga gårdar skulle Berg inte bidra med smör, men år 1547 med 160 ägg och hela 16 höns. Förutom att leverera lantprodukter skulle bönder och torpare utföra arbete på sätesgården när så behövdes, den så kallade dagsverksskyldigheten.
Klockaren bodde kvar vid Berg till 1600-talet när en ny Klockaregård uppfördes nära slottet och kyrkan. Kyrkvaktaren och spögubben och senare även orgeltramparen bodde kvar på Berg till slutet av 1800-talet. Spögubben kallades han som hade till uppgift att ta upp kollekten med en håv på ett spö. Detta spö användes också för att puffa på och väcka de som somnat under predikan.
När klockaren flyttat kunde folk på Berg se hur en väderkvarn byggdes uppe på berget framför torpet. Egentligen låg kvarnen i Tjärns rote och tillhörde Karsbo-Sandgrinds by, men det var nog Bergsbönderna som hade största nyttan av kvarnen. Klockarvreten bytte namn till Mjölnarvreten.
Spögubben kallades han som hade till uppgift att ta upp kollekten med en håv på ett spö. Detta spö användes också för att puffa på och väcka de som somnat under predikan.
Vid mitten av 1600-talet var Berg fortfarande den största byn på Ängsö, den omfattade omkring 50 personer. Tjärn hade 30, Ängsö gård, Högsholm och Kurö 20 var. Siffrorna är naturligtvis ungefärliga, minderåriga redovisades till exempel inte i husförhörslängderna. Tvåhundra år senare hade Berg samma antal invånare, men nu hade Tjärn lika många som Berg, Kurö hade vuxit till 30 medan Ängsö gård hade betydligt fler, över 50.
På 1600-talet fanns omkring 18 stugor. En av stugorna var soldatens. Eftersom vi vet att det fanns åtta bönder måste de andra stugorna ha bebotts av olika hantverkare och de ovan nämnda kyrkofunktionärerna. Ängsmarken brukade man gemensamt. För djuren fanns olika hagar, västerut låg Kalvhagen och Rissingen, österut Hemkohagen, på andra sidan Storängen, Långkohagen. Bergs åkrar sträckte sig halvvägs till Ängsö gård och prästgården åt söder, österut gick de ända upp till nuvarande Ektorp.
Omkring 1820 infördes statarsystemet vid Tjärn och huvudgården och byn Berg började upp- lösas för att omkring 1850 bara bestå av en enda bondgård. Även den drogs in varvid större delen av jorden fördes till Ängsö gård. Övrig jord gick till det nya dubbeltorpet Ektorp eller togs över av den nya gården Storängen. En av bönderna vid Berg fick nytt arrende på Långholmen, en annan flyttade som ett slags pensionering till Lilla Kocktorp, som kallas lägenhet, vilket betyder att ingen jord annat än en potatisåker hörde till stället. De andra före detta bönderna vid Berg fick bli statare under Ängsö gård. Många av husen revs, andra fick stå kvar, till exempel soldatens torp, skomakarens torp och orgeltramparens.
1909 beslutade den nye, driftige fideikommissarien på Ängsö Alfred Piper att Berg skulle åter-uppstå som bondgård. Som ett minne av den gamla byn kallades Berg i arrendekontraktet för Bergs Gård 1–5. Den förste nye arrendatorn var Axel Wetterström från Teda, men han stannade bara två år. Den som skrev på kontraktet år 1911 var Carl Ryttersson, som tidigare arrenderat Solvik. Berg hade då 34 hektar åker och som betesmark nämndes Rissingen och Hemkohagen. Arrendet var 750 kronor årligen att betalas på gårdskontoret med den ena hälften 14 mars och den andra 1 november. Enligt kontraktet skulle arrendatorn bidra till underhåll av ångbåtsbryggan vid Ängsösund. Vidare stipulerades att åkerjorden skulle indelas i sju lika stora delar och brukas i växelskift. Efter första världskriget, 1917, byggdes en ny stor ladugård med stall och lider.
Carl Ryttersson höll auktion år 1929 och arrendet togs över av sonen Helmer som stannade till 1933. Då kom Gottfrid Lind med stor familj från Kärrbo. När han avled 1943 tog sonen Sven över och brukade Berg till 1958. Då återgick Berg till att brukas under Ängsö gård och huset fungerade en tid som bostad åt dåvarande jägaren Knöppel och nyttjades sedan som jaktstuga av Eric Piper.
1968 flyttade Carl Magnus, Catharina och Thomasine Piper in i ett år. Ulla Piper flyttade in 1970 och sedan dess är Berg i privat ägo.