Häxor och förrädare

Brita Bååt på Ängsö, som finns avporträtterad i djup sorgdräkt på Ängsö slott, har felaktigt tillskrivits den ännu högst levande spökhistorien om frun som gick till de dödas julotta där två av hennes avlidna män deltog och förföljde henne med värja och sten. Brita (1598-1630?) var endast gift en gång. Troligen avser historien hennes företräderska, maken Arvid Posses moster Elsa Trolle som var gift tre gånger och dog 1593.

En piga från Kärrbo var på 1600-talet anställd på Ängsö. Vintertid fick hon tjänstgöra i husbondfolkets stockholmsbostad. Den oskyldiga flickan beskylldes där för att vara häxa och avrättades. Genom att hon erkände ska föräldrarna enligt legenden ha fått tillstånd att begrava henne utanför kyrkomuren i Kärrbo men inget sådant finns dokumenterat.

C.O. Cronstedt – han som förrådde Sveaborg 1808 – påstods ha flytt till sina släktingar på Geddeholm, gömt sig i en källare, dött och begravts utanför Irsta kyrkomur. I verkligheten dog han på sin finska egendom Härtonäs tolv år senare.

”Kärringkorset” kallas en plats på Hällstigen, den gamla vägen mellan Kärrbo och Kungsåra socknar. Redan på en karta från 1691 benämns platsen så. I en nedtecknad berättelse från 1937, som finns på Landsarkivet i Uppsala, sägs att två kvinnor möttes på vägen och blev osams om vem av dem som skulle vara ”starkmor” – det vill säga vara den främsta och därmed den som skulle sitta närmast kyrkgången. Kvinnorna råkade i slagsmål och den ena dog. Att en händelse som inträffade för över 300 år sedan alltjämt knyts till platsen – om än förvanskad – visar hur stark berättarkonsten var i tider då de flesta inte kunde skriva. Men på de 70 år som gått sedan historien nedtecknades har den också hunnit förvrängas i folkmun. En variant handlar om att kvinnorna trätte om vilken kyrka som låg närmast och den minst sannolika säger att två män bytte fruar där. 

SÄGNER FRÅN VÄSTMANLAND

Sägner från Västmanland finns bevarade i flera olika arkiv i landet. I Västmanlands läns museum och Nordiska museet finns många berättelser från länet samlade. Institutet för språk och folkminnen har Sveriges största folkminnessamlingar. I arkiven i Göteborg, Umeå och Uppsala finns resultatet av över hundra års arbete med att dokumentera folklig kultur: berättelser om människors liv och leverne i vardag och fest. Där finns också världens största ortnamnssamlingar. Dessa finns idag delvis tillgängliga via Ortnamnsregistret.