Påskens traditioner genom historien
Stor skillnad mellan påsken på 1700-talet och anno 1965
Påsk i mitten på 1960-talet och påsk på 1700-talet – skillnaden är himmelsvid. I stället för som förr en stram högtid efter de kyrkliga linjerna har det blivit en glad välkomsthälsning till våren. Det ser man när man besöker den utställning om påsken som på fredagen öppnades i Norrsyltagården på Vallby och som finns tillgänglig för besökare till och med omedelbart efter påsk.
Amanuens Lena Söderlund vid länsmuseet har sammanställt ett bord och två bild- och textskärmar som åskådligt redogör för hur påsken tedde sig för 1700-talets svenskar. Även om helgen efter reformationen tappade en del av sin allra kyrkligaste karaktär blev det ingen folkfest som jul och midsommar utan en helg i stramheten och religionens tecken.
Den första högtidsdagen var skärtorsdagen då häxorna hade sin sabbat. För att skydda sig mot dem satte man upp tjärkors för stug- och fähusdörrarna.
Påskriset med sina fjädrar är ett minne från det att husfar på långfredagsmorgonen piskade barn och tjänstefolk som en påminnelse om det lidande och död som bibeln berättar om.
På bordet kunde bröd bakat som en fågel ligga. Dessa påskfåglar var inuti fyllda med ägg eller torkade frukter.
Påskriset med sina fjädrar är ett minne från det att husfar på långfredagsmorgonen piskade barn och tjänstefolk som en påminnelse om det lidande och död som bibeln berättar om.
Detta bland annat berättar Amanuens Söderlund om i bildtexterna och på en skärm. Besökaren får också se hur de första påskkorten som kom ut vid sekelskiftet tedde sig. I Norrsylta gårdens rum visar Hemslöjden hur ett modernt påskbord kan se ut.