Värderingen bygger på byggnadsinventeringar som är gjorda i samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Västmanlands län,
Västmanlands läns museum och respektive kommun. Läs mer på:
Kulturmiljöunderlag
Byggnadstyp
Religionsutövning
Nuvarande funktion
Kyrka
Byggår
1200 - 1299
Allmän info
Ett biskopssäte i Västerås omnämns i det så kallade Florensdokumentet som beskriver förhållanden kring 1103. Var den ursprungliga domkyrkan låg råder det fortfarande osäkerhet kring, nuvarande plats eller nere vid Bondtorget. Under biskop Karls tid (1258-1283) återinvigdes domkyrkan, nu uppförd i tegel. Återinvigningen måste utifrån ett intyg som Magnus Ladulås utfärdade ha skett senast 1276. Sedan dess byggdes kyrkan ut i flera omgångar fram till 1517. Efter en brand på 1690-talet fick tornspiran och yttertaket sitt nuvarande utseende. Idag präglas både exteriören och interiören i hög utsträckning av omgestaltningar från 1856-1861, 1896-1898, och 1958-1961. Exteriören utsmyckas av bland annat fem kalkstensreliefer som tillskrivs den så kallade Västeråsmästaren/Henrik Stenhuggare (?). Vid västportalen till vänster finns Jungfru Maria (1515) och till höger Johannes Döparen och Sankt David av Munktorp (1510). Vid sydportalen, ovan, Mariekröning (1514), ursprungligen från biskop Otto Svinhuvuds altaruppsats inne i domkyrkan. Till vänster Biskop Ottos vapensköld hållen av två så kallade vildmän (1510). Till höger domkyrkans och biskopens vapensköldar burna av en ängel (1517), båda dessa reliefer ursprungligen placerade över Biskopshusets portal. På Domkyrkoplan står skulpturen Johannes Rudbeckius i brons av Carl Milles gjord 1922-1923.
Värdebeskrivning
Domkyrkoområdet har höga kulturhistoriska värden och har historiskt haft betydelse för Västerås framväxt. Kyrkan hade under medeltiden stor makt och vissa av landets orter fick administrativa uppgifter, varav Västerås var en av dessa. Domkyrkan uppfördes på 1200-talet och berättar om stadens betydelse under medeltiden. Den ger ett starkt intryck med sin mäktiga huvudkropp och sitt resliga torn från 1693 ritat av Tessin den yngre - tornspiran i barock-, och kyrkan i övrigt i gotisk stil. Domkyrkan har sedan sitt uppförande utgjort ett landmärke i staden och har stort miljöskapande värde för stadsrummet. Domkyrkan är skyddad enligt Kulturmiljölagen.
Viktiga karaktärsdrag
Femskeppig kyrkobyggnad. Fasader och strävpelare i handslaget rött tegel. Brutet koppartäckt tak. Kopparklädd spira. Huvudingång och torn i väster. Spetsbågig portal med kopparklädd pardörr. Granitsockel. Dekorativa inslag som vitkalkade blinderingar i fasad. Breda och spetsbågiga fönsteromfattningar. Fönster med spröjsverk av gjutjärn eller blyinfattade rutor.