Trångfors smedja

Trångfors smedja ligger strax norr om Hallstahammar, mellan Strömsholms kanal och Kolbäcksån.

Författare: Ulf Kjellsson
Spara
Trångfors smedja har anor från 1628. Den nuvarande smedjan byggdes år 1799. Lancashireprocessen är en metod för framställning av smidbart järn av tackjärn. Den infördes till Sverige under 1830-talet och i Trångfors år 1875. Man hade då fyra lancashirehärdar, en stor mumblingshammare som drevs av ett vattenhjul och en stor trecylindrig blåsmaskin för förbränningsluft till härdarna. Den nuvarande smedjan var i drift fram till 1915. En lancashirehärd är rekonstruerad och kan användas.

Vänstra bilden: Smedjan är under det stora röda taket. Gnistrummet är det långa, låga, bakom skorstenen. Blåsmaskinen står i den högra byggnaden. Labbit är på ovanvåningen i det vita huset. I bottenvåningen finns en tvättstuga som även är ett litet museum.

Mellersta bilden: Ingången till smedjan.

Högra bilden: Interiör av smedjan. Åskådarläktare längst bort.


Historisk process för tillverkning av smidbart järn

Lancashiresmidet utgick från tackjärn som levererades från olika masugnar. Träkol från kolmilor lagrades i kolhuset. Smeddrängen skyfflade in kol i härden. Tackjärnet smältes i härden tillsammans med lite slagg. Temperaturen i härden höjdes med hjälp av förvärmd förbränningsluft. Luften kom från en trecylindrig blåsmaskin som drevs av ett mindre vattenhjul. Tackjärnet smältes i den brinnande kolbädden. Därvid oxiderade tackjärnet och kolhalten sjönk. Smeden bröt flera gånger upp smältan. Han använde ett spett och utnyttjade den ständigt upp- och nedgående hjälpbrytaren framför härden för att få upp smältan. Det var en stor konst att veta när processen var klar. När smeden ansåg att smältan var färdig lyftes den ur härden och baxades upp på en smältkärra. En smälta vägde cirka 130 kg. En smältprocess tog ungefär en timme.

Smältkärran sköts av smeden över till mumblingshammaren där man knuffade upp smältan mellan käftarna. Nu tog hopslagaren över. Det stora vattenhjulet startades och mumblingshammaren bankade ihop smältan varvid slagg slogs bort. Hopslagaren höll fast i smältan med en lång tång och vred smältan när hammaren var uppe, för att få rätt form på smältstycket. Hopslagaren delade smältan i lagom stora stycken med ett långt huggjärn som drevs ner av hammaren. De resulterande smältstyckena formades till avlånga stycken med kvadratiskt tvärsnitt.  

Vänstra bilden: Lancashirehärd som används idag. I förgrunden träkol i en trälåda.

Mellersta bilden: Mumblingshammaren.

Högra bilden: Till vänster en smälta från lancashirehärden, till höger tre smältstycken från mumblingshammaren. De skulle transporteras till Hallstahammars bruk för valsning.

När smedjan på den tiden drevs kontinuerligt övernattade de skiftgående smederna i ett särskilt rum över smedjan. Rummet kallades labbit. 

Vattenhjulen får vatten från Strömsholms kanal via en ränna i trä. Det stora vattenhjulet som driver mumblingshammaren är från år 2011. Byte av vattenrännan pågår sedan 2021. Lilla vattenhjulet driver hjälpbrytarna till lancashirehärdarna.

Trångfors smedja idag

En arbetsgrupp av intresserade träffas varje måndag under sommarhalvåret för att genomföra nödvändiga underhållsarbeten. Arbetsdagen börjas med genomgång i gnistrummet. Gnistrummet som släckte gnistor från härdarna före 1915 ligger mellan smedjan och skorstenen. Smedjan demonstreras i hett tillstånd med lancashirehärd, blåsmaskin och hammare vid den årliga Trångforsdagen och vid speciella tillfällen.

I lancashirehärden värmer man ett rejält stycke järn till vitglödande. Det heta järnstycket körs över till mumblingshammaren. Den startas genom att man släpper på vatten så att det stora vattenhjulet roterar. Mumblingshammaren öppnas av utstickande kuggar på den kraftiga axeln som drivs runt av vattenhjulet. Sen faller den ner av sig själv på grund av dess höga vikt. Hopslagaren formar järnstycket till önskad form genom att vrida järnstycket mellan hammarslagen med en lång tång.

Bilden ovan till vänster föreställer vattenrännan från Strömsholms kanal till vattenhjulen. Labbit är det vita huset till höger. Foto från 2016.

Bilden till höger visar kolhuset i Trångfors smedja. Målningen över Trångfors smedja gjordes av David Lunde. Den inramas av fronten och ramen runt en lancashireshärd.

Kolhuset, som är från 1800-talet, är ett av få bevarade i Sverige. Det används sommartid för aktiviteter med musik, till exempel ”Afton vid milan”. Då finns det servering av traditionell mat: stekt fläsk och korngrynskaka. Labbit och gnistrummet går att hyra för mindre grupper.

Verksamheten drivs av Stiftelsen Trångfors smedja som bildades 1993. Initiativet till upprustningen av smedjan kom från Olle Lindkvist i Svedvi Bergs Hembygdsförening. Trångforsområdet är ett besöksmål i Ekomuseum Bergslagen.

Läs mer i Wikipedia: Trångforsområdet.