Engelsbergs bruk

Järnbruket

Arkeologiska undersökningar har visat att den första hyttan i Engelsberg anlades under 1300–talet, då med namnet Englikebenning. Engelsbergs bruk anlades 1681. Patron Timm moderniserade bruket 1830–1840 med högre masugnspipa, värmeåtervinning och blåsmaskin. Hyttan är av en äldre typ som kallas mulltimmerhytta. Själva masugnspipan är uppförd av eldhärdig sten. Den övre delen av masugnen är utvändigt klädd med timmer och den nedre delen av kallmurad natursten. Värmeisoleringen runt pipan är gjord med mull (jord, sand och sten), därav namnet.

I slutet av 1800–talet drog bruksdöden genom Bergslagen och Engelsbergs bruks framtid var oviss, men tackjärnstillverkningen fortsatte. Hyttan utarrenderades 1891 till Fagersta bruk, varefter hyttan var i drift till nedläggningen år 1915. Smedjan (Herrsmedjan) stängdes 1908. Generalkonsul Axel Ax:son Johnson förvärvade bruket 1916 och inlemmade det i Avesta Jernverks förvaltning. År 1919 stängdes masugnen för gott.

Fram till 1950-talet hölls en tradition att förrätta bolagsstämma vid Engelsbergs bruk och under en paus besöka Herrsmedjan där smederna visade hur arbetet gick till.

Johnsonkoncernen inrättade sitt centralarkiv till Engelsbergs bruk på 1960-talet. Med hjälp av Riksantikvarieämbetet restaurerades bruket på 1970-talet. År 1987 blev Nordstjernan AB ny ägare av Engelsbergs bruk. Vid bruket finns herrgård, park, brukskontor, arbetarbostäder och industribyggnader. Engelsberg är ett av få bruk i Sverige som har kvar såväl byggnader som det mesta av den tekniska utrustningen. Ett stort arbete har lagts ned på att tillgängliggöra Engelsbergs bruk som en mötesplats för forskare, tänkare och debattörer från hela världen. En stor del av verksamheten bedrivs av Axel och Margaret Ax:son Johnsons Stiftelse för Allmännyttiga ändamål.

Järnframställningsprocessen

Tillverkningsprocessen i hyttan skedde så här: Malmen kördes in upptill i rostugnen på den lutande banan av en vajerdragen liten vagn (kallas malmhund). Rostugnen värmdes av gaser från masugnen. Rostningen syftade dels till att driva ut vatten och kolsyra ur malmen, dels till att avlägsna främmande ämnen som svavel. Den färdigrostade malmen rakades ut genom gluggar i rostugnens botten och sköts med små vagnar ut på en träbrygga (till vänster i bild), där den rasar ner i malmbåsen.

Från malmbåsen kördes malmen till malmkrossen i hyttan där den krossades till stycken av en hasselnöts storlek. Den krossade malmen hissades upp till hyttans översta våningsplan. När hyttan kördes på riktigt var det öppet uppåt för utsläpp av förbränningsgaser. Det toppiga taket ska skydda den avställda anläggningen mot regn.

Träkolet som behövdes till masugnen vinschades upp på den lutande banan i korgar på en vagn (kallas kolhund). Träkol, malm och kalk tippades i bestämda proportioner ner i masugnspipan. Masugnspipan försågs med förvärmd förbränningsluft från den vattenhjulsdrivna pumpen (kallas blåsmaskin).

Masugnsprocessen är kontinuerlig. Kol, malm och kalk fylls på uppifrån, kolet förbränns i masugnspipan, malmen reduceras till järn (syre förbränns och kolhalten sänks) och i botten samlas flytande järn under ett täcke av flytande slagg.

När det är dags för utslag tömmer man först av slagg som läggs på slagghögen eller få stelna i formar och bli slaggsten. Därefter öppnar man och släpper ut vitglödande flytande järn som rinner likt vatten ner i formar på golvet och där stelnar till tackjärn.

Maskinell kraft till vinschar, krossen och blåsmaskinen fås från vattenhjul i Snytenån. Den uppdämda ån flyter förbi alldeles bakom masugnen.

Det stelnade och avkylda tackjärnet delas upp i stycken. Tackjärnet flyttas till smedjan och bearbetas under hög temperatur i lancashirehärden för att bli smidbar. Transport av tackjärnet skedde via Strömsholms kanal och från 1976 med järnväg.

Konferenscenter

Den stora tegelbyggnaden som ligger vid brukets parkeringsplats byggdes 1917–1919 som en smedja, innehållande eldrivna lancashirehärdar och valsverk. Den verksamheten nedlades 1925. På 1940–talet byggdes smedjan om och blev då fabrik för rör och ventiler och kallades ”Ventilfabriken”.

År 1999 ordnades det första Engelsbergsseminariet med syfte att föra in internationella humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv och forskningsresultat i Sverige.

Under 2010–talet byggdes Ventilfabriken om till den nuvarande seminarie– och konferensanläggningen, som ägs av Nordstjernan AB.

Engelsbergsseminarierna äger rum årligen i juni och är idag ett internationellt känt evenemang med gäster från hela världen. Verksamheten når ut till allmänheten bland annat i form av böcker och genom att föreläsningar och seminarier spelas in och sänds i Access television.

Herrgården

Herrgården består av en vit huvudbyggnad och två röda flyglar, en östlig och en västlig. Framför herrgården finns två runda byggnader: Slaggstenspaviljongerna. De är byggda omkring 1780. Den västra byggnaden användes som ett lusthus. Den högra byggnaden användes fram till mitten av 1800-talet som toalett.

På senare år har brukets yttre miljö med park och trädgård varsamt rustats upp. Norr om herrgården har en köks- och lustträdgård nyskapats utifrån trädgårdshistoriska undersökningar.

Herrsmedjan

Engelsbergs bruk hade en smedja (kallad Herrsmedjan) som användes för att omvandla det spröda tackjärnet till smidbart stångjärn. Smedjan moderniserades 1840–1845 och blev då en toppmodern lancashiresmedja. Den var i drift till 1890 då den nedlades. Smedjan är bevarad, den ligger en bit uppströms från hyttan, ganska nära herrgården. Den ligger inne i det privata området runt herrgården. I herrsmedjan finns bevarat tre vattenhjul, två lancashirehärdar, två hammare, en blåsmaskin och klensmedja. Vattenhjul, blåsmaskin och hammare har demonstrationskörts på 1950-talet.

Snytenån, som med sina fördämningar givit kraft till Herrsmedjan och hyttan, rinner förbi bruket. Mellan fördämningarna blir det till ett lugnt vattendrag. Det finns gott om trevliga promenadvägar runt Engelsbergs bruk.