Fagersta Bruksmuseum

Järn har tillverkats på flera ställen i Fagerstatrakten sedan 1600-talet. För att tillverka järn krävdes järnmalm, skog för att framställa träkol och vattenkraft. Hyttor fanns utspridda på många ställen i Bergslagen nära gruvor och mindre vattendrag. I skogarna i närheten kolades varje höst och träkol fraktades vintertid till hyttan. Det fick inte vara alltför långa transportavstånd eftersom träkol är en skör produkt och kunde falla sönder. Bergsmännen drev hyttorna under våren efter snösmältningen då vattentillgången var god för att driva vattenhjulen. Därigenom kunde kraften överföras till bälgar för att blåsa in luft i masugnen. Senare i tiden kom större masugnar som konkurrerade ut de mindre.  

År 1795 var Strömsholms kanal klar och då underlättades transport av järn till Mälaren för att ta det vidare till Stockholm. Åt andra hållet kunde förnödenheter transporteras. Detta blev ett stort lyft för hanteringen längs Kolbäcksån.

Tillverkningen av järn var splittrad på många ställen i norra Västmanland och södra Dalarna. Ägaren till ett flertal av dem var Salomon von Stockenström som i mitten av 1800-talet gjorde konkurs. På en exekutiv auktion år 1852 blev Thomas Aspelin ägare. Han var grosshandlare och kunde också titulera sig sockerbruksidkare och tobaksfabrikör. Nu kom en stark utveckling att genomföras med koncentration till Fagersta. Semla bruk som låg 2 km norr om verket i Fagersta slogs igen. Kvar i trakten blev förutom Fagersta även Västanfors med hytta och bessemerkonvertrar. Satsningen blev emellertid alltmer inriktad mot Fagersta. Sonen Christian tog på 1860-talet successivt över att leda verksamheten. En stark expansion skedde då götstålsprocesserna kom igång. I Västanfors installerades två bessemerkonvertrar i anslutning till hyttan på 1860-talet och var i drift fram till 1890-talet. Därmed fanns möjligheten att tillverka stål direkt från flytande råjärn.

I Fagersta fanns på 1870-talet hamrar, vällugnar, mediumverk, finverk, fabrik för tillverkning av sågblad och gevärspipor. En ånghammarsmedja fanns och också en fabrik för spiral- och buffertfjädrar. Vidare fanns ett mindre trådvalsverk, tråddrageri och linslageri.

Den första martinugnen i Fagersta togs i drift år 1885 och åtföljdes snart av ytterligare fyra. Den metoden medgav möjligheten att smälta både tackjärn och skrot.

År 1873 omvandlades bruket till aktiebolag där brukspatron Thomas Aspelin själv ägde 496 av de 500 aktierna och de återstående var fördelade bland familjemedlemmar.

Det gällde för Fagersta Bruk att marknadsföra produkterna och man deltog på många utställningar utrikes. 

På världsutställningen i Paris år 1900 fanns Fagersta Bruk representerat med två montrar. Det gällde att visa upp produkterna för omvärlden. Även andra svenska företag fanns på plats. 

Metallurgen Johan August Brinell var anställd som överingenjör i Fagersta sedan 1882. Han ledde stora utbyggnader med verksamhet under 1880- och 1890-talen. Han var en kreativ person och på världsutställningen lanserade han sin hårdhetsmätare. Det är en mätmetod som fortfarande är i bruk runtom i världen.

Allt som var utställt i Paris fraktades hem till Fagersta. Man tyckte då att det var värdefullt att i Fagersta visa upp produkterna för kunder och andra besökare. Därför uppfördes för ändamålet en speciell byggnad, Monterhuset. Byggnaden revs på 1940-talet för att ge plats för ett stort driftskontor. Utställningsföremålen spreds då ut på flera olika förvaringsutrymmen. På 1980-talet samlades de in och placerades i en tillfällig lokal för att senare kunna ställas ut i den tomma järnvägsstationen vid bruket. Nästa steg var placering i den centralt belägna och uttjänta brandstationen och bruksmuseet kunde invigas 1993. 

I bruksmuseet finns många av föremålen från Parisutställningen bevarade. Där finns också ett flertal produkter framtagna under 1800- och 1900-talet. Som exempel kan nämnas sågblad, trådprodukter, linor, verktyg, rör, hårdmetallverktyg, bergborr för att nämna en del. 

En avkapad grov lina finns upphängd. Det är en bit av den lina innehållande 330 trådar som användes för att lyfta regalskeppet Vasa. En annan produkt som fram till 1960-talet tillverkades är rostfri suturtråd med så liten diameter som 0,05 mm. Tråden användes av kirurger för att sy ihop hud efter olycka eller kirugiskt ingrepp.

Ovanstående reklamslogan fanns under Disponent Axel Fornanders tid på 1930-talet. Den var man senare av naturliga skäl tvingad att släppa. Man tänkte att vartannat ändamål skulle passa eller kanske vart tionde innan den övergavs.

Inne på museet dras blicken till den racerbåt som finns där, kallad Silverkulan. Den är från 1930-talet och var med på tävlingar på sjöar runtom i Sverige. Båten är på översidan klädd med tunn blank rostfri plåt och försedd med brukets logotyp Liljan. Företaget ville på detta sätt marknadsföra rostfritt material, som i Sverige och i Fagersta första gången kunde tillverkas år 1921.

I början av 1900-talet var det vanligt att företagen presenterade sig med tecknade verksöversikter. En pampig tavla finns på museet framställd i Leipzig.

En annan stor bild finns på museet. Den illustrerar verksamheten på bruket. Originalet är utfört av Nils Öst som en väggmålning i den byggnad som tidigare var Fagersta Bruks huvudkontor.

Stålverk 2 togs i drift under åren 1970-72. Verket var försett med ljusbågsugn, vakuumanläggning, skänkugn och en djup vertikal stränggjutningsanläggning. Verket kom att nästan enbart användas för tillverkning av rostfritt stål. År 1985 upphörde driften och senare såldes utrustningen till en sydkoreansk köpare.

Modeller av gamla byggnader i Fagersta visas på museet. Det är dels byggnader som funnits och rivits och dels sådana som fortfarande finns kvar.

I reklamsammanhang såg man Fagersta Bruks logotyp Liljan. Ormbärsört, Paris quadrifolia, anses ha stått modell för den.

Läs mer:

För närmare studier finns det stora bokverket i fem band Fagerstabrukens historia. Föreningen Bruksmusei vänner har också gett ut boken När det "lura" på bruket - Fagersta under 140 år. Dessutom har föreningen hemsidan www.bruksmuseet.se med många artiklar.