Industriarv från järnbruk i Västmanland
Järnbruk
Industriarv från järnbruk är bevarade delar av industriella anläggningar för tillverkning av järn och stål. Järnbruk fanns i Västmanland redan på 1300-talet. Järnbruken bidrog i hög grad till Sveriges ekonomiska utveckling. Fram till 1850 startade i genomsnitt fler bruk än vad det avvecklades. Därefter startar en period med nedläggning av små, ålderdomliga och ineffektiva bruk. Nya tekniker, maskiner och metoder infördes. Järnbruken blev större och färre.
Finns / har funnits: 63 järnbruk i landskapet Västmanland (inklusive Heby), enligt Wikipedia: Lista över järnbruk i Sverige / Västmanland.
Blästerugnar
Blästerugn är en typ av ugn för hantverksmässig järnframställning. Blästerugnar fanns i Västmanland från ca år 700 före vår tideräkning. Tillverkning av järn i blästerugn demonstreras fortfarande i Västmanland.
Körbara: Nya Lapphyttan (praktiska prov på blästerugn för verifiering av processen samt förstå teknikskiftet från blästerugn till masugn). Röda jorden vid Riddarhyttan (från 700 f.Kr., till år 0. Demonstreras varje första lördag i september).
Bevarade: Dunshammar museum nära Ängelsberg. Det finns många fler.
Järnvåg
Sverige tog kontroll över järnproduktionen genom obligatorisk vägning redan från 1400-talet. Skyldigheten att väga järn- och stålvaror som exporterades avvecklades 1864.
Bevarade: Järnvåg i Arboga Järntorget mellan kyrkan och ån. Våghus finns vid Engelbergs bruk.
Praktiska prov i Nya Lapphyttans masugn
Nya Lapphyttan är en kopia av den medeltida masugnen Lapphyttan. Masugnarna blev överlägsna blästerugnarna i mängden producerat järn. Lapphyttan anlades redan på 1100-talet och anses vara den tidigaste i Europa. Den var i drift till 1300-talet. Föreningen Järnet på Lapphyttan i samarbete med Jernkontoret genomför varje år praktiska prov. Fullskaleprov med masugnen som avslutades 2015 visade att det gick att framställa järn i Nya Lapphyttans masugn. Produktionen det sista dygnet blev cirka 30 kg tackjärn.
Praktiska prov med blästerugn
Föreningen Järnet på Lapphyttan fortsatte 2017 med praktiska prov med blästerugn för att verifiera processen och förstå teknikskiftet mellan blästbruket och masugnen. Man murade upp en liten blästerugn som var en rekonstruktion av en ugn funnen strax utanför Fagersta. Man provar på nytt varje år olika utformning av blästerugnen och med malm från olika gruvor. Först rostas malmen på bädd. Därefter värms den rostade malmen i blästerugnen. Ett lyckat försök ger en liten klump (ca 5–10 kg) av järn som bearbetas för att få bort slagg och göra klumpen smidbar. Verifiering av smidbarhet görs i en smedja. Prover och utredning fortsätter även i år 2023.
Jag blev fascinerad av masugnar på grund av deras stora betydelse för Västmanlands och hela Sveriges ekonomi. Gräver man lite i historien så upptäcker man att det utvecklades alla möjliga tekniska innovationer.
Ulf Kjellsson
Industrihistoriska föreningen
Masugnar (hyttor)
Första bilden: Landforsens hytta mellan Norberg och Västerfärnebo (1632-1840)
Andra bilden: Lienshyttan i Skinnskatteberg (1539-1959)
Tredje bilden: Karmansbo hytta (1897–1940) i Köping
Masugn, ibland även kallad hytta, är en hög ugn som förenklat beskrivet matas uppifrån med träkol, järnmalm och kalk. I ugnen förbränns kolet och järnet smälts, varvid kolhalten i järnet sjunker. I botten av masugnen avtappas slagg som flyter ovanpå järnet. Därunder avtappas flytande järn som rinner ut i formar på golvet där det stelnar och blir till tackjärn.
Kan köras: Nya Lapphyttan (replika av Lapphyttan, senast i drift 2015, ombyggd 2021).
Bevarade: Engelsbergs bruk (världsarv, i drift till 1919) och Lienshyttan i Riddarhyttan (i drift till 1959).
Ruiner: Landforsens hytta (i drift till 1840) och Högfors bruk i Norberg (i drift till 1953, två masugnspipor och väggar).
Finns inte längre: Västmanlands största och sista kokseldade masugn i drift i Västmanland: Fagersta bruk med tre masugnar (1915-1979).
Troligen världens äldsta: Lapphyttan i Olsbenning, i drift från 1100-talet, nedlagd på 1300-talet.
”Vackraste masugnen i Sverige”: Karmansbo hytta (1897–1940). Arkitekt: stadsarkitekten Theodor Dahl. Låg vid nuvarande Byggmax (2023), Järnvägsgatan 7, Köping.
Rostugn
Järnmalmen rostas i en rostugn innan den matas in i masugnen. Rostningen gjordes för att avlägsna fukt och göra malmen sprödare. Malmen dras upp till ugnens topp på banan i bilden med en lindragen liten kärra som kallas malmhund.
Bevarad: Engelsbergs bruk.
Stångjärnshammare
Stångjärnshammare var en ofta vattendriven hammare för utsmidning av en järnsmälta till stångjärn. Stångjärnshammaren ersattes under slutet av 1800-talet av mumblingshammare och valsverk.
Bevarade: Svanå - utomhus, vid vägen nära herrgården, Herrsmedjan - Engelsbergs bruk, 2 st (privat), Karmansbo bruk och Surahammars bruksmuseum.
Mumblingshammare
Mumblingshammare var en stor och tung, ofta vattendriven hammare för hopslagning av smältor från lancashirehärdar till en kvadratisk form och efterföljande delning till smältstycken för vidare bearbetning i valsverk.
I vår länklista hittar du en film om Karmansbo valsverk som visar Järnets dag i Karmansbo 2009: Blåsmaskiner, lancashirehärd, Mumblingshammare och valsverk. Speltid 7 min 48 sek.
Körbara: Karmansbo bruk (en körbar av två) och Trångfors smedja.
Bevarad: Surahammars bruksmuseum.
Lancashirehärdar
Lancashirehärdar användes för omvandling av tackjärn som är sprött till smidbart järn som kan bearbetas. Lancashirehärdar användes tillsammans med vällugnar från 1830-talet för att producera järn som var konkurrenskraftigt på den internationella marknaden. Processen sköttes av en smed. Han bearbetade halvsmält järn med spett under en timme i härden. Produkten var en smältklump på cirka 130 kg som skulle vidare bearbetas i hammaren och vällugnen innan den kunde valsas till stångjärn.
Se länk till film om Karmansbo valsverk som visar Järnets dag i Karmansbo 2009: Blåsmaskiner, lancashirehärd, mumblingshammare o valsverk. Länken finns i länklistan i slutet av artikeln.
Körbara: Karmansbo bruk (en körbar av tre) och Trångfors smedja (en körbar av fyra).
Bevarade: Ramnäs Lancashiresmedja med 3 härdar (troligen sista i världen i drift till 1964), Herrsmedjan i Engelsbergs bruk med 2 härdar (privat) och Surahammars bruksmuseum - 1 härd.
Blåsmaskiner
Blåsmaskin är en sorts stor luftpump för förbränning i lancashirehärd eller masugn.
Körbara: Karmansbo bruk (2 st) och Trångfors smedja.
Bevarade: Engelsbergs bruk (2 st) och Surahammars bruksmuseum.
Puddelugn
Puddelugnen användes under en kort period i slutet av 1800-talet för att göra tackjärn till smidbart järn. Ugnen värms upp av gengas och smederna rör om med spett för att åstadkomma klumpar av smidbart järn.
I slutet av artikeln finns en länk till film om Surahammars bruk 1918 (Lucchini Sweden | Producing Railway Wheels), speltid 27 minuter, som vid 8 min 26 sek visar arbete vid puddelugn i Surahammar.
Bevarad: Surahammars bruksmuseum.
Vällugnar
Vällugnar användes i smedjor från mitten av 1800-talet. I ugnen hettas järnet upp till vitglödgande av brinnande gengas. Järnet från lancashirehärden mjuknar och blir degigt, men under smältpunkten. Sådana stycken kan sammanfogas och därefter valsas.
Bevarade: Surahammars bruksmuseum och Ramnäs lancashiresmedja.
Ånghammare
Ånghammare är en stor hammare som med ånga lyfts upp och pressas ner på det glödande arbetsstycket för formning. Den kom vid mitten av 1800-talet och användes för att bearbeta stora arbetsstycken, till exempel tillverka grova axlar.
Se länken till film om Surahammars bruk 1918 (Lucchini Sweden | Producing Railway Wheels), speltid 27 minuter, som vid 12 min 54 sek visar ånghammaren vid smidning av en hjulaxel till ett tåg, i vår länklista i slutet av artikeln.
Bevarade: Vid nuvarande Circle K (2023) i Hallstahammar trafikplats E18 / Hallstavägen; vid Stenhuset Surahammar korsningen Herrgårdsvägen / Ekängsvägen och i Ramnäs lancashiresmedja.
Kolhus
Ett kolhus är en byggnad för att förvara träkol avsett för till exempel lancashirehärdar eller masugnar. Kolhusen är ofta mycket stora. Kolhusen var byggda av trä och hade ofta pelare av slaggsten som bar upp taket. Ibland finns bara pelarna kvar.
Bevarade: Högfors bruk (längd 150 m) och Trångfors smedja Hallstahammar.
Endast pelare: Trummelsbergs bruk.
Finns inte längre: Världens största kolhus (!) fanns i Fagersta bruk (60x198 m, rymde 90 000 m² träkol).
Skänk (metallurgi)
En skänk är en behållare som används i järnverk för att förvara och transportera smält järn. Skänken i bilden ovan användes i Fagersta bruks gjuteri.
Bevarad: Mitt i rondellen i Fagersta, korsningen väg 69 / Blomstervägen.
Bessemerkonverter
Bessemerkonvertrar användes från mitten av 1800-talet för att av tackjärn tillverka smidbart stål. Man blåser luft genom det flytande järnet, slagg flyter upp till ytan och ett starkt gnistregn sprutar ut upptill. Kärlet är vridbart för att förhindra igensättning av luftinblåset.
Bevarad: Utomhus på andra sidan Kolbäcksån mitt emot Västanfors hembygdsgård. På den platsen låg tidigare Västanfors hytta. Hyttan revs i slutet av 1920-talet och då flyttades verksamheten till Fagersta Bruk.
Valsverk
Valsverk är en maskin som genom plastisk bearbetning av smältstycken kan tillverka stångjärn.
Se länk till film om Karmansbo valsverk som visar Järnets dag i Karmansbo 2009: Blåsmaskiner, lancashirehärd, Mumblingshammare o valsverk, i vår länklista i slutet av artikeln. (Speltid 7 min. 48 sek.)
Körbar: Karmansbo bruk.
Bevarade: Ramnäs lancashiresmedja och Surahammars bruksmuseum.
Människorna då?
Men människorna då, de som jobbade med järntillverkning? Hur var det med dem? Masmästaren var chef och ansvarig för hyttan där masugnen producerade tackjärn. Masmästaren, liksom mästersmeden i smedjan, anställde och avlönade från sin lön hyttans övriga arbetare.
Yrkestitlar i en hytta var bland annat stegresare, bokare, gjutare, hundlassare, hyttdräng, klensmed, kolrisslare, kolskjutare, krossare, krossförman, malmskjutare, rostbrännare, rostugnsförman, uppsättare, slaggskjutare. Förklaring till titlarna finns i Wikipedia under "Masmästare".
Bilden ovan från 1890 är på en smedja som kunde vara Trångfors smedja. Det är smältsmederna som står uppställda. Den högste chefen, kanske brukspatronen, sitter i mitten på nedersta raden. De som kan visar upp sitt verktyg. Alla är allvarliga inför fotograferingen, det är ovanligt och högtidligt. De är stolta över sitt arbete.