Köpenickaren från Västerås

Emil Keijser, son till en metallfabrikör, började sin yrkesbana som hästhandlare. Men han tyckte om att leva över sina tillgångar och drog tidigt på sig skulder. Skulderna var av sådan omfattning att hans far år 1885 skrev i VLT att han ”ej på några villkor” kunde ta ansvar för sonens beteende.

Framförallt var Emil Keijser en bedragare. Han klädde sig fin och gjorde både småaffärer och betydande fastighetsköp under falsk identitet. Ömsom var han en rik brukspatron från Norrland, ömsom en miljonär från Amerika. I ena stunden grosshandlare, i nästa greve. I pressen blev han känd som ”köpenickare”, ett idag bortglömt ord för bedragare som var i svang under 1900-talets början.

Bland annat framträdde Keijser som grosshandlare från Finland när han år 1913 försökte sälja ett parti virke, som han inte ägde, till en virkeshandlare i Eskilstuna. Samma år ”köpte” han en gård av en löjtnant i Norrtälje, också under falskt namn, och blev snart gripen i hemmet på Föreningsgatan i Västerås.

Som man kan förstå tillbringade Keijser en god tid av sin levnad på olika fängelser. Hans porträtt togs redan 1902 i samband med att han dömts till sex månaders straffarbete på Nya Varvet i Göteborg. Den gången för förfalskningsbrott.

Idag hade man sett annorlunda på hans situation. I ett av de många pressklippen står det att Keijser vid 12 års ålder fick en svår hjärninflammation och att det var efter den som han ”periodvis visat sig konstig” och börjat begå brott. Med rätt vård och ett annat bemötande från samhället hade kanske hans liv blivit annorlunda.

Keijser avled av naturliga orsaker på Sundby mentalsjukhus i Strängnäs vintern 1934.

Per Emil Keijser, född 1865-02-10 i Skultuna, död 1934-01-30 i Dingtuna.