Köping–Uttersberg–Riddarhyttans Järnväg (KURJ)

I Köping anlades ett lokstall och en fin järnvägsstation, med järnvägen på ena sidan och hamnen på andra sidan. Järnvägslinjen utökades norrut till Riddarhyttan. Båda järnvägslinjerna slogs ihop i ett bolag och det blev klart 1911. Järnvägen är ensam om att ha en unik spårvidd (1093 mm). Den är smalare än svenskt normalspår men bredare än smalspår.

På banan skickades gods mellan järnbruken och hamnen i Köping. Tackjärn från Lienshyttan i Riddarhyttan skickades till smedjorna i Karmansbo och Gisslarbo. Malm fraktades till Köping. Persontrafiken pågick fram till 1952. Sista godståget gick 1968. Sedan lades banan ned. Banvallen kan idag i stora delar användas för cykeltrafik.

I lokstallet vid Köpings hamn står ångloket nr 7 Patric Reuterswärd från 1894, en lokomotor (växellok), byggt i Kalmar 1952, en personvagn KUJ BC 9 (andra och tredje klass) från 1872, en personvagn KUJ BC1 10 (andra och tredje klass) från 1875 och på utlån från Järnvägsmuseet i Gävle vagn nr 1 (tredje klass) från 1866, samt en utställning med föremål från järnvägen. Planen utanför lokstallet är försett med räls, två spår från lokstallet och ett spår vid sidan om lokstallet. Längsta spåret är 150 m långt.

Köping-Uttersbergs Järnvägsmuseiförening förvaltar, underhåller och visar upp samlingarna i Köping. I det gamla stationshuset finns en utställning av föremål relaterade till järnvägstrafiken samt en souvenirbutik.