Johannisdals hälsobrunn - Del 3

Carl Gustaf och Amelie Berglund

Den 6 februari 1892 köpte gårdsägaren C G Berglund i Köping och dennes hustru, Amelie, fastigheten Johannisdal ³⁷ med dess brunn- och badinrättning av apotekaren G E Arbman. Från och med sommaren samma år begynte stadsläkaren Gustaf Ericsson sitt 33 år framöver bestående högt uppskattade och värderade engagemang som brunnsläkare och intendent. 1924 var sista säsongen.

Det var under denna tid som Johannisdal upplevde sin verkliga glansperiod. Nybyggnationer och nyanläggningar förhöjde brunnsrörelsens kvalitet, som blev allmänt ansedd för utmärkt sådan. Där fanns en tennisbana och en kägelbana, ävensom biljardsalong. Strax efter sekelskiftet byggdes flera sommarbostäder, varför Johannisdal från och med 1910 disponerade över 10 gästvillor om 100 rum och 180 bäddar. ³⁸ I likhet med tidigare fanns rum att hyra i staden och i de omgivande gårdarna. 

Fru Amelie Berglund svarade för mathållningen och efter sin makes död även för ledningen. Det utsökta bordet var välkänt vida omkring. I den 1907 nybyggda restaurations anläggningen fanns första och tredje klass samt konditoriservering. Fru Berglunds kvalifikationer om restauratris blev väl omvittnade genom arrenden av Stora Hotellet och Alphyddan samt den senare pensionatsrörelsen vid Stora Torget. Till hjälpreda som kamrerare vid Johannisdal hade hon först källarmästaren August Persson, längre fram sin andre make, stadsfiskalen J Åkerström. ³⁸

Aktiviteter och behandlingar vid Johannisdals hälsobrunn

Söderut i Brunnsparken påträffades vid seklets början ett vatten med radioaktivitet av 1640 voltenheter per liter. Detta överträffade alla övriga svenska brunnars. Denna nya källa kallades Radiumkällan. ³⁸ På 1930-talet angavs dess radioaktivitet till 120 Machenheter eller 10 000 voltenheter per liter och timme. ³⁹ Enstaka uppmätningar registrerade maxvärden på 25 000 voltenheter per liter och timme. 1924 byggdes brunnshus över den året tidigare 47 m djupborrade Radiumkällan. 

Trefaldighetsafton (första lördagen efter pingst) vandrade gammal och ung till Johannisdal för att dricka märg i benen. ⁴⁰

Gästgivaren De La Rosée ⁴¹ lanserade 1859 de under mycket lång tid framåt bestående åkturerna i lövade vagnar. Först utgick dessa turer från Stora Torget, senare från Lilla Torget (Hökartorget). Vid Scheelekällan var det sedan musik och dans. Längre fram anordnades bal i brunnssalongen. 

Johannisdal hade trots närheten till staden Köping ett stilla läge och var en plats lämplig för meditationer. Anläggningen låg inbäddad i en park med skuggiga träd, under vilka rådde ett hälsobringande och läkande lugn. Den var skyddad för nordliga vindar av en skogsås, som skapade lä. I omedelbar närhet av brunnen låg en större barrskog, en angenäm och hälsosam tillflyktsort under varma sommardagar. I dess södra och västra kant, där vegetationen var uppblandad med lövskog låg gästvillorna soligt och naturskönt.

Klimatet var milt, luften ovanligt ren och stärkande väl lämpad för personer lidande av reumatism och luftrörsbesvär. Alla gängse badformer serverades. Bland specialiteterna märktes framför allt lerinpackningama och tallbarsbaden. Sjukgymnastik och massage erhölls också, elektricitetsbehandling och hetluftsbehandling likaså. Vistelse vid Johannisdal rekommenderades för reumatiska åkommor, gikt, ischias, åderförkalkning, högt blodtryck, hjärtfel, blodbrist, nervositet och nervsjukdomar, sömnlöshet, allmän svaghet, huvudvärk, hals- och luftrörskatarr, astma och konvalescens. ⁴²

Brunnsdrickningen ägde rum tre gånger om dagen, kl. 7 - 8.30 fm, 12–1 och 5.30 - 6 em. Morgonbönen hölls i brunnssalongen.

Vad kostade då detta? Jo i mitten av 1920-talet ⁴³ betingade en bädd med städning och sänglinne 11 - 16 kronor per vecka, utan städning och sänglinne var priset 10 - 11 kronor. Maten kostade i första klass 4 kronor per dag och i tredje klass 2:50 kronor. Till detta kom inskrivningsavgifter samt kostnader för läkarkonsultationer, brunnsdrickning, bad och behandlingar. I mitten av 1930-talet ³⁹ var kostnaden för en bädd och tre mål mat per dag i första klass 5:50 - 6 kronor och i andra klass 4 kronor, men då måste vederbörande själv medföra linne och handdukar.

Restaurangen hade vin- och ölrättigheter. Säsongen var i stort sett 5 juni- 15 augusti, med upp till max fem dagars förskjutning framåt i tiden. Den indelades som tidigare i tvenne terminer. Stadsläkaren Gustaf Ericsson efterträddes 1925 och 1926 som brunnsläkare av den i Köping privatpraktiserande läkaren Walter Ahmfeldt. 1927 hette brunnsläkaren Henrik Berg, efterföljaren K A Fries och J A Persson (Stockholm). 1936–1939 var stadsläkaren Gustaf Ericssons dotter, med lic Gunvor Ericsson-Gamstedt, ⁴⁴ brunnsläkare och tillika den siste i hälsobrunnens 120-åriga historia. 

Stamgäster från Stockholm och viktiga besökare

Johannisdal frekventerades under sina sista femtio år till största delen av gäster från andra orter. Den verklige habituén var förutvarande häradshövdingen i Köping, sedermera landshövdingen först i Norrbottens län och därefter i Örebro län K I A J Bergström. Men det fanns många andra stamgäster, då i all synnerhet Stockholmsbor, vilka återkom år efter år.

Damerna promenerade med uppspända parasoller i allén eller njöt av den friska barrskogsluften kring gästvillorna. Herrarna roade sig på kägelbanan eller kanske konverserade de damerna vid middagsbordet i matsalen eller en balkväll i brunnssalongen.

Köpingsborna tittade mycket gärna ut till Johannisdal någon vacker sommarkväll, tog ett bad och stannade kvar vid en liten supé, åtföljd av kaffe på salongsverandan. Sällskapslivet bedrevs under enkla men tilltalande former med sång och musik samt samvaro i glädjens och gemytets tecken.

Meningen var att vem som helst skulle känna sig hemma oberoende av samhällsställning och förmögenhetsvillkor. Mången träffade vid Johannisdal sin blivande äktenskapspartner. Alla uppsökte inte detta omtyckta ställe enbart för att dricka brunn.

Under 1910-talet kom tre mycket uppmärksammade sammankomster att arrangeras vid Johannisdal. Representanter för vårt lands arbetarrörelse och för Sveriges Kristliga Studentrörelse hade där vid dessa tillfällen otvungen samvaro med diskussionsutbyten kring religiösa frågor. Eldsjälen bakom detta var komministern Axel Lutteman i Köping.

Besöksfrekvensen vid Johannisdal under 1900-talets början åskådliggöres måhända bäst av nedanstående sammanställning ⁴⁵ (se bild).