Hantverkarna i Köping - Del 3

På skilda ställen i denna historik lämnas i olika sammanhang diverse uppgifter av varierande karaktär och omfattning om hantverkare och småindustriidkare under förindustriella tiden. Stadens signifikativa garvaregårdar utgör ett stycke hantverkskultur av försvunnen karaktär. Eftersom de inte kunnat presenteras tidigare, så ges i det följande en ytterst kortfattad orientering om dessa.

På hömtomten Glasgatan - Stora Gatan vid Hökartorget, gården 226¹, fanns garveri från omkring 1760 drygt ett århundrade framöver. Vissa delar av rörelsen var förlagda till gårdarna 237 och 240 på Södra Prästgärdet, vilka ända fram till under 1800-talets mitt hörde till gården 226. Garveriet innehades av släkten Öström i tre generationer. Christoffer Öström begynte verksamheten. Efter hans död 1805 tog sonen Anders vid. Men redan 1815 gick han bort, 47 år gammal. Änkan Sara Elisabeth Jerström drev rörelsen ungefär tio år framåt, då sonen Anders Jacob Öström trädde till. Hans arvingar sålde 1879 fastigheten för 10 000 kronor till muraren C.O. Andersson.² Där hörnhuset en gång varit beläget står i dag Systembolagets byggnad. Söder därom på samma gårdstomt vid Hökartorget reser sig Köpings Telehus.

Den andra garvaregården låg vid Lilla Bron öster om ån och söder om gatan. Omkring år 1800 köpte logarvaren Christian Bruselius gården 186³ och startade en garverirörelse, som kom att äga bestånd århundradet ut. Efter hans död 1832 drevs garveriet av sonen Georg Christian Bruselius. Åtta år senare flyttade denne till Vallentuna. Fastigheten och rörelsen övertogs då av förutvarande garverigesällen Karl Fredrik Andersson, som etablerade sig som logarvare. Men 1844 flyttade denne med familj till Stockholm efter att året dessförinnan ha utarrenderat alltsammans till den då till staden ankomne 22-årige garvaren Fredrik Gudmund Borelius. Några år senare kunde han överta gården och garveriet.1860 avled den färgstarke kraftkarlen Borelius endast 39 år gammal. Sterbhusdelägarna utarrenderade rörelsen till garvaren Erik Gunnar Fabian Holm, som redan 1865 flyttade bort från Köping. En broder eller annan anhörig, garvaren C. J. W. Holm, köpte då gården och garveriet av Borelius sterbhus för 9 500 riksdaler. Fyra år senare sålde han alltsammans till garverifabrikören A. J. Svanström³ Köpeskillingen var densamma som tidigare. 

Under 1890-talets slut övertogs såväl rörelse som fastighet av garvaren Ernst F. Sjöberg, som senare titulerades fabrikör och hade läderaffär i butikshuset vid Lilla Bron. Garveriet, som 1907 hade fem anställda och ett årligt tillverkningsvärde på 17 800 kronor, upphörde efter 1910. Husen mot gatan fortsatte att inrymma butiker av olika slag. Husen utefter ån och på gården fick industriell och hantverksbetonad prägel. Om H-hakefabriken, Köpings Nya Mejeri och Köpings Metallvarufabrik har tidigare berättats. Mot Trädgårdsgatan - Glasgatan byggdes vid 1940-talets början det stora stenhus, som fortfarande står kvar, och i vilket saluhallen öppnades 1942. Gårdstomtens övriga byggnader revs i mars 1971.⁴ © 

Den tredje garvaregården låg vid Barnhemsgatan mot ån omedelbart nordost om nu varande Rådhuset. Efter sitt tillträde till gården 159¹ i slutet av 1810-talet lade garvaren Erik Frödin den 1 juli 1820 nocken på en åt eftervärlden bevarad loftbod. Vid midsommartiden fyra år senare (1824) avled han och drygt två månader därefter begick änkan, Margareta Elisabeth Löfgren, självmord genom att skära av sig strupen. Erik Frödins broder, Petter, även han garvare, övertog då gården och verksamheten. Men tio år senare (1834) avled även han. Ny ägare blev den tjugosjuårige logarvaren och garverifabrikören Johan Petter Södergren. I början av december 1860 dränkte han sig i Hedströmmen i närheten av Grönö. Hans tjugoårige son Per Johan fortsatte garverirörelsen. Fem år senare övertog brodern, färgargesällen Carl Georg Södergren, både fastigheten och garveriet.⁵ Men som garveriidkare måste han 1867 gå i konkurs. 

På exekutiv auktion i juli 1867 inropade sejlaren P. A. Dandemell gården 159.⁶ Köpet transporterades därefter i oktober på garverifabrikörerna A. M. Palmgren och Johan Petter Råberg.

Den sistnämnde hade 1845 börjat som gesäll hos garvaren Anders Jacob Öström. Från och med den 1 april 1847 etablerade han sig som garvare i Köping genom ett tre-årigt arrende av Patrick Hägerströms garveri vid Arbogatullen (gård 88–89).⁷ Den 11 juli 1849 köpte han gården 160¹, belägen söder om 159. 1872–1873 löste Råberg ut Palmgren och slog ihop gårdarna 159 och 160 till en garverienhet.⁸ Efter Johan Petter Råbergs död 1902 övertog sonen Per August Råberg gårdarna med garverirörelsen, som han drev till sin död 1918.⁹ 

Fortsättningen tillhör P. A. Råberg AB, varom berättas-i ett följande sammanhang. Garverihantverket, som det bedrevs under 1800-talets slut, finns noggrant beskrivet i Landsmåls- och Folkminnesarkivets 1943 gjorda uppteckningar av "Folkminnen från Köping". Meddelare var Samuel Råberg, garvaren Per August Råbergs näst äldste son.¹⁰

I mars-april 1944 gjorde Kungliga Postverket preliminärt upp om köp av gårdstomterna 159 och 160. Köpet slutfördes i början av det påföljande året. Loftboden, den så kallade Råbergska garveriboden, flyttades 1945 - 1946 till Gammelgården.¹¹ Övriga hus revs ned.

En fjärde garvaregård var gården 223¹ under 1800-talets första halvsekel. Den motsvaras i dag av EPA:s hömtomt Stora Gatan - Murmästaregatan. Garvarna - kafduansmakama hette i tur och ordning Petter Sätterström, Carl Christoffer De La Rosée, Carl Wilhelm Nissén och Carl Gustaf Carlsson. Om dessa och det på gårdstomten - "Kopparns" - uppförda stora tvåvånings trähuset har kortfattade uppgifter lämnats tidigare. Här skall endast påpekas att de inne på gården i marken nedsänkta träkaren fanns kvar ända fram till under 1960-talet. De var då igenfyllda sedan hundra år tillbaka, men deras kanter stack allt emellanåt upp ovanför markplanet.

Den ovan omtalade garverifabrikören A. M. Palmgren hade under åren 1865–1889 sin rörelse förlagd till gården 3¹², som efter branden sistnämnda år införlivades med det Wadsteinska gårdskomplexet.