Hantverkarna i Köping - Del 2

Åren närmast efter sekelskiftet 1900 kämpade Köpings Fabriks och Hantverksförening med stora svårigheter. Trots ivrig propaganda var det mycket svårt att vinna anslutning till föreningen. Vid 1906 års början fanns endast 29 medlemmar samt 8 personer, som ej drev yrke men kvarstod i pensionsinrättningen.

Under målarmästaren Nikolaus Viktor Johanssons ordförandeperiod 1907–1911 stabiliserades föreningens verksamhet. Medlemsantalet ökade. I februari 1909 anordnades en hantverksmässa, som blev både välarrangerad och minnesrik. Under de tre dagar denna varade, vilade feststämningsatmosfär över staden. Ståtliga härolder i tidstrogna 1600-talsdräkter blåste in och utropade mässan. Uppe i stadshotellets festsal hade ett stycke av gamla Köping trollats fram genom kuliss- och dekorarrangemang. De medagerandes klädsel tillhörde svunna tidsåldrar. Krukmakaren N. J. Skogh i Köping och kammakaren E. Hedberg i Kungsör demonstrerade sina hantverk. Mässan gav en dåtida god behållning, drygt 1 880 kronor.

Frisörmästaren Oskar Adolf Lindgren var föreningens ordförande 1912–1917. Under denna tid var Köpings Tekniska Aftonskola föremål för föreningens speciella intresse. 1913 tillkom nya stadgar, som möjliggjorde utsträckt rätt till medlemskap. Pensionsinrättningens nya reglemente stadgade att utgående pension skulle vara livstidspension. Året tidigare startade de årligen återkommande festligheterna, som skulle bli tradition lång tid framöver.

Allt ifrån Köpings Fabriks- och Hantverksförenings tillkomst hölls 1800-talet ut sammanträdena på Rådhuset. Men efter det att godtemplarhuset tagits i bruk i slutet av 1902 kom sammanträdena i fortsättningen att hållas i dess lilla sal. 1912 aktualiserades för första gången den två årtionden framöver bestående lokalfrågan. Under åren 1925–1927 anlitades ånyo Rådhuset så långt detta var möjligt. Därefter hölls sammanträdena i fyra år på Stadshotellet.

Redaktören, sedermera rådmannen, Alfred Stämer beklädde ordförandeposten under tjugoårsperioden 1918–1937, tillika den händelserikaste i föreningens historia. Detta berodde till största delen på Stämers eminenta förmåga att engagera medlemmarna i föreningsarbetet. Hans snarfyndighet och demokratiska personlighet parad med hantverkstraditionellt tänkande i förening med stor lätthet att uttrycka sina tankar i stilistiskt välformade tal bidrog till skapandet av värdig feststämning över all samvaro. Föreläsningar, diskussioner, organisatoriskt arbete, 80-års- och 90-årsjubileum, Hantverkets Dag den 4 september 1921, Hantverkets Vecka 1–8 september 1934 med Karl Gudmundssons publikdragande krukmakning, donationer, heders-utmärkelser och förströelseverksamhet gjorde den Stämerska perioden till en verklig konsolideringsepok. 

Vid ett extra styrelsesammanträde den 29 augusti 1931 hade redaktör Stämer ett glädjande budskap att framföra. En person som tills vidare önskade vara okänd, hade till Köpings Fabriks- och Hantverksförening donerat 15 000 kronor att användas som bidrag till inköp av en fastighet samt dessutom medgivit föreningen ett lån för samma ändamål. Senare bemyndigades redaktör Stämer meddela, att donatorn var fabrikören J L Eklund i Stockholm, vilken på sin 70-årsdag den 7 augusti 1928 genom ett gåvobrev på 15 000 kronor instiftat donationen "Föräldrars minne" i Köping.¹ Under 1870-talet hade han varit målarlärling först hos C J Östgren och sedan hos A Bergman. Efter att ha fått sitt gesällbrev genom Köpings Fabriks- och Hantverksförening kom han att delta i de såväl in- som utvändiga målningsarbetena på det nya Rådhuset 1881. Strax därpå flyttade han till huvudstaden, där han längre fram kom att ägna dess hantverksförening sina krafter. 1929 kallades han till hedersledamot i Köpings Fabriks- och Hantverksförening.

Bland flera olika fastighetsalternativ stannade man till sist inför före detta Bellinder-ska huset vid Stora Torget, uppfört 1912–1913 efter ritningar av arkitekten E Hahr. Åtkomsthandlingarna undertecknades den 30 september 1931 och påföljande dag trädde styrelsen i funktion som fastighetsförvaltare med handelsträdgårdsmästaren Johan Valdemar Åkervall som vice värd under fjorton år framåt. Styrelsesammanträden och allmänna sammanträden kunde redan under första månaden avhållas i eget hus.

Efter ombyggnad företogs invigningen den 29 oktober 1934. Förvärvet av fast egendom nödvändiggjorde omarbetning av stadgarna, vilka i förnyat skick kom att gälla från och med ingången av året 1935. Medlemsantalet var tre år senare 78. Den 26 november 1935 konstituerades föreningens damklubb. Till 90-årsjubileet förärade den föreningen en fana, på vilken broderierna utförts av fröken Siri Carlsson, Köping. Vid utgången av året 1937 hade Köpings Fabriks- och Hantverksförening icke bara erhållit en fast inre organisation, utan också en markerad anslutning till läns- och centralorganisationerna.

När föreningen gick in i sitt hundrade verksamhetsår hade den 125 aktiva medlemmar. Hos dem anställda uppgick till 1120 personer. Antalet passiva medlemmar var då 22. Vid hundraårsjubileet gjorde allianskören under musikdirektören Torsten Nilsson ett uppskattat framträdande. Enligt Sveriges Hantverksorganisations nya bestämmelser utlämnades 1942 mästarbrev för första gången i Köping. Målarmästaren P Kindgren mottog detta.

Urmakaren och fabrikören Carl Hjalmar Berg efterträdde 1938 redaktör Stämer som ordförande för att efter tre år avlösas av guldsmeden Carl Larsson. Efter dennes tvååriga ordförandetid tog snickerifabrikören Erik W Carlsson vid 1943.

Ändrade bestämmelser för ekonomiska föreningar framtvingade 1945 en omkonstruktion av den i det närmaste hundra år gamla pensionsfonden. Den nya Köpings Fabriks- och Hantverksförenings pensionsfond startade med ett begynnelsekapital på drygt 20 000 kronor. 1971 var detta i stort sett oförändrat. Årligen utdelas numera tio pensioner, tillsammans uppgående till omkring 900 kronor.²

På förslag av kakelugnsmakaren W A Hedberg beslöt Köpings Fabriks- och Hantverksförening 1861 att vissa av föreningens räntemedel årligen skulle utdelas som understöd till ålderstigna hantverkare eller till efterlevande änkor. För ändamålet anvisades räntan på 800 riksdaler riksmynt. Senare har i olika sammanhang och på olika sätt ytterligare kapital tillförts detta ändamål. Understödsfonden äger fortfarande bestånd. 1971 uppgick dess kapitalbehållning till 25 000 kronor. Ur fonden har alltsedan 1868 utdelats understöd till julen varje år. Storleksordningen har varierat. Den aktuella totala årliga utdelningen är numera 900 kronor.²

Köpings Fabriks- och Hantverksförenings förste hedersledamot, sejlaren Per Alfred Dandemell (1907), fick sitt minne hedrat genom en donation. I enlighet med testamentariskt förordnande av sin framlidna dotter, fröken Frida Dandemell, mottog föreningen 1940 bland annat stadsägan 648 om 17 385 m, obligationer och inteckningar till ett värde av sammanlagt 16 125:07 kronor. Kapitalvärdet bildade P A Dandemells minnesfond. Avkastningen skulle utgå som "understöd till behövande hantverkare, änkor och döttrar". Första utdelningen företogs året efter donationsåret. Fonden uppgick 1971 till 135 000 kronor. Detta kapital är utlånat till den egna fastigheten. De årliga julgåvorna utgör för närvarande totalt 3 000 kronor.²

Dåvarande ordföranden, guldsmeden Carl Larsson, föreslog 1941 att på den donerade stadsägan - området väster om Västra Långgatan mot söder på ömse sidor om Hummelbäcken - skulle ett hantverkskvarter anordnas. Av skilda anledningar kunde detta inte förverkligas. På denna stadsäga utefter nuvarande Västra Långgatans västsida låg tidigare den repslagarbana som sejlaren Per Alfred Dandemell och därefter sonen Per Frithiof använde fram till under 1920-talets början. Den 1 januari 1964 försåldes stadsägan 648 till Byggnadsfirman Anders Diös AB för 203 000 kronor. Pengarna placerades i den egna fastigheten. Låneåterbetalningar har därigenom kunnat göras.²

I och med 1965 års utgång avgick snickerifabrikören Erik W Carlsson som ordförande och efterträddes av frisörmästaren Knut Malmqvist. Efter dennes frånfälle kom ingenjören Erik Bohlin att vara ordförande under året 1966. Guldsmedsarbetaren Thorsten Arvidsson tog vid efterföljande år. Men på sommaren 1969 flyttade han från Köping. Dåvarande vice ordföranden, ingenjören Lennart Eriksson, handhade återstoden av året. Från och med 1970 är fabrikör Thore Bergström föreningens ordförande.²

1949 tog stadsbiblioteket i bruk de lokaler som stadens postkontor dessförinnan förhyrt vid Västra Långgatan i Köpings Fabriks- och Hantverksförenings fastighet. 1966, efter det att stadsbiblioteket flyttat till Commersen, blev dessa utrymmen disponibla. De ombyggdes då till styrelserum, möteslokaler och klubbrum. Två brandsäkra arkivrum kunde också iordningställas. De nytillkomna lokaliteterna möjliggjorde en länge eftersträvad aktivitetsökning inom föreningsarbetet.²

Den gamla traditionen med de årligen återkommande festligheterna har återuppstått. Fabriks- och hantverksföreningarna i Köping, Arboga och Kungsör träffas varje år kvällen före Kristi Himmelsfärdsdag på Malmöns restaurang. Efter gemensamma förhandlingar följer supé, underhållning och dans.

Köpings Fabriks- och Hantverksförening hade vid ingången av sitt 125:e verksamhetsår 110 aktiva och 30 passiva medlemmar.²

Lördagen den 9 september 1972 celebrerades detta jubileum under värdiga former.

Sammanställningsvis redovisas i det följande vissa statistiska uppgifter avseende hantverkarna i Köping under i stort sett 1800-talets andra hälft och 1900-talets början.