Brännvin, utsvävningar och omogna frukter
När Västmanland drabbades av kolera på 1800-talet
Anledningen till sjukdomens uppkomst har ännu icke med säkerhet kunnat utrönas.
Svenska Tidningen, 1853
Sprids via dricksvatten
Sjukdomen kolera kom till Sverige och Västmanland på 1830-talet och återkom sedan i flera vågor under hela 1800-talet. Det dröjde till slutet av 1800-talet innan man visste vad som orsakade sjukdomen. Bakterien fick namnet Vibrio cholerae.
Kolerabakterien utsöndras med avföringen och sprids på så sätt till dricksvatten, via avloppsvatten. Förr i tiden hade man inga avloppssystem, man tömde latriner och pottor direkt på marken, varför det infekterade vattnet hamnade i brunnar där man hämtade sitt dricksvatten.
Många barn insjuknade också av infekterad mjölk. Det var först 1884 som forskare lyckades identifiera den bakterie som orsakade sjukdomen och 1914 infördes pastörisering (upphettning) av mjölk för att döda eventuella bakterier.
Begravdes på speciella kyrkogårdar
Kolera var en sjukdom med hög dödlighet. På 1800-talet avled många inom något dygn och begravdes på de speciella kolerakyrkogårdar som anordnats i städer och på landsbygden. Kyrkogårdarna fick inte placeras i närheten av bebyggelse. Man visste inte hur smittan spreds, men antog att den spreds via luften, varför de döda måste begravas direkt i gravar som var minst tre alnar djupa. De döda skulle helst gravsättas ”om aftonen en söckendag”.
I Västerås fanns en sådan kyrkogård i Humlegården som låg söder om den numera nedgrävda Lillån, vid nuvarande Kopparbergsvägen/Munkgatan.
Var känd såsom stark brännvinssupare
Svenska Tidningen, september 1853
Utsvävningar och omogna frukter
Koleran var en farlig och väldigt lurig sjukdom som kunde slå till var som helst, när som helst. ”Anledningen till sjukdomens uppkomst har ännu icke med säkerhet kunnat utrönas” rapporterade Svenska Tidningen i september 1853.
Man misstänkte att vatten hade något med spridningen att göra och gav därför allmänheten rådet att inte dricka för mycket kallt vatten. Att dricka te med en skvätt vin eller brännvin ansågs vara bra, men större mängder alkohol troddes kunna orsaka sjukdomen. För att slippa insjukna i kolera var det därför bäst att undvika ”varje utsvävning och utmattning”. Dessutom skulle man undvika förkylning och omogna frukter.
En ny våg drabbade Västmanland 1853
Den 8 september 1853 avled en västeråsare av kolera, men man trodde då inte att en ny epidemi skulle drabba Västmanland eftersom den avlidne mannen var ”känd såsom stark brännvinssupare”. ”Läkarna hafva enstämmigt intygat, att ingen anledning förefinnes, att bemälte person genom smitta ådragit sig sjukdomen”, berättade Svenska Tidningen. Man insåg inte att en ny våg av smitta hade drabbat Västmanland.
I Kolbäck insjuknade i september 22 personer och 11 avled inom kort av sjukdomen. Man inrättade sjukhus och epidemikliniker men antalet insjuknade ökade, liksom dödstalen. Sjukdomen slog till mot många gårdar i Västmanland. Besättning och passagerare på de båtar som färdades på Strömsholms kanal drabbades hårt och många människor insjuknade och dog. De många kolerakyrkogårdar längs Strömsholms kanal vittnar om sjukdomens framfart i området under 1800-talet.
Det dröjde till slutet av 1800-talet innan man visste vad som orsakade sjukdomen. Bakterien fick namnet Vibrio cholerae.
Kolerakyrkogårdar i länet
Kolerakyrkogårdar har bland annat funnits vid det gamla slussvaktarbostället i Strömsholm, Norrby, Hallstahammar, Sörstafors, Trångfors och Ålsätra, Svedvi. Avlidna Surahammarsbor begravdes på kolerakyrkogården i Magforsen. I Fagersta och Västervåla finns tre bevarade kolerakyrkogårdar – vid Semla dammsjö, Onsjö och Sundbyberg.