Det som blev kvar
Arkeologi handlar om att komma närmare och förstå människor som levde förr. Vi kommer kanske aldrig att komma tillräckligt nära för att helt förstå hur deras normer, traditioner och ritualer såg ut. Det finns emellertid många olika metoder för att närma sig historien. Vid en arkeologisk utgrävning bidrar arkivmaterial och historiska kartor till fyndets kontext; det geografiska läget, tidsperioden, typen av anläggning (är det en boplats eller ett gravfält), hur och var ett fynd låg placerat – allt ger tillsammans viktig information inför en kommande tolkning.
Ny teknik och nya metoder möjliggör avancerade studier på individnivå och på platser och samhället i stort. Teknik som inte fanns vid arkeologins begynnelse har i vissa fall bekräftat tidigare teorier men ibland har historien fått skrivas om. Även fynd som tagits tillvara vid äldre undersökningar kan med dagens metoder ”återuppväckas” och ge svar på frågor som inte var möjligt tidigare, förutsatt att fynden bevarats och hanterats väl och inte kontaminerats.
Vid en osteologisk analys studeras benen. Utifrån olika särdrag kan exempelvis ålder, kön, sjukdomar/ trauman och kroppslängd utrönas från mänskliga lämningar. Djurben kan ge information om art, ålder, kön och slaktmönster. Studier av djurbenen gör det också möjligt att förstå människorna bättre, då de visar vilka djur som ingick i kosten och vilken roll olika djur spelade i människornas liv.
För djupare analyser finns andra metoder att använda. Vid datering används främst kol-14-metoden som mäter halten av kol i organiskt material. Med stabila isotoper, till exempel kol, kväve, strontium, svavel och syre går det att utläsa individens diet och proveniens. Utvecklingen av DNA-analyser möjliggör kunskap om släktskap, ursprung, utseende och sjukdomar. Kunskap om odlingen och landskapets utveckling kan fås via en makrofossil- eller pollenanalys. Järnframställningens processer kan studeras via metallanalyser av spårämnen och isotoper eller slagganalyser. Utöver dessa finns mängder av andra typer av analyser som exempelvis parasitanalys, lipidanalys eller skanning, strandförskjutningsstudier, prospektering, litiska och keramiska analyser, jordarts- och kulturlageranalyser för att nämna några.
Inte minst är föremål viktiga i arkeologernas arbete. Artefakterna berättar bland annat att människor i alla tider haft ett behov av att uttrycka sig genom olika attribut. Det kan handla om att visa tillhörighet, om status och roller i ett samhälle, eller om ren fåfänga.
Inom arkeologin föremål och attribut ibland fått representera ett kön. Gravar med vapen och hästutrustning har tolkats som mansgravar medan gravar med (många) pärlor, husgeråd och redskap för textilhantverk har tolkats som kvinnogravar. Forskning visar dock att det är mer komplext än så.
Under Vendeltiden (550 e.Kr.–793 e.Kr.) fanns det kvinnor i Västmanland som verkar ha haft en position i samhället som skiljde sig från föregående och efterföljande tidsperioders kvinnor. Kvinnorna har begravts i högstatusgravar med rika fynd, exempelvis har båtgravar som kopplats till kvinnor påträffats i Sala, Köping och, de mest kända, i Tuna i Badelunda. Samtliga båtgravar innehöll föremål som indikerar kvinnogravar, och åtminstone en individ från en båtgrav i Sala har DNA-testats och visat sig vara en kvinna. Osteologiska analyser har dock inte kunnat verifiera detta. Däremot finns det exempel på vendeltida gravar i Köpingsområdet där osteologiska studier visar att män gravlagts med "kvinnliga" föremål.
Via en osteologisk analys går det att fastställa ett biologiskt kön baserat på specifika könsdrag som återfinns hos män och kvinnor. Det är problematiskt, liksom att utifrån föremålen i en grav anta en könsidentitet. Välkända exempel på denna problematik är Barumskvinnan och Birkakrigaren som båda utifrån föremål funna i gravarna tolkats som män, men vid nyare naturvetenskapliga studier bekräftats som kvinnor – alltså två individer av kvinnligt biologiskt kön, men där ett manligt genus kanske varit kopplat till deras identiteter.
Identitet som begrepp är komplext då identiteten inte är statisk utan formas och omformas under livet. Arkeologin ger en ytterst förenklad bild av dåtidens människor utifrån identitet. Den individ som identifierats och objektifierats till en krigare, sjöfarare, hantverkare eller hövding var en gång en person – med en egen kropp och en egen identitet. Lämningarna kommer från personer som levt sina liv och upplevts av andra. Dessutom är föremålens sammansättning och konstruktionen i en grav baserade på hur personerna som gravlade individen såg på den döde – samt den rådande traditionen i just det samhället. Vid en utgrävning hundra- eller tusentals år senare påbörjas en ny tolkning av vem den här personen var, utifrån nu rådande normer och samtidens syn på gravgåvor och konstruktioner. Personens identitet, den som hen faktiskt var, har smulats ned till fragment, så vad kan kvarlevorna egentligen berätta?
Inom projektet "WOOF" har två fyndplatser i Västmanland analyserats, där studier av den arkeologiska kontexten utförts med ett särskilt fokus på benmaterialet och vad benen kan berätta om livet förr. År 2021 arbetade studenter från Osteoarkeologiska forskningslaboratoriet (OFL) vid Stockholms universitet med fyndmaterial från Åsen, Kolbäck där ungefär 200 individer berördes. Arbetet visar att människor från hela samhällsskiktet begravdes på Åsen, både genom kremationer och skelettbegravningar. En fördjupad studie för att söka strontium i bevarade tänder pågår när detta skrivs, vilket kan visa vilka av de begravda individerna som var uppväxta i området och vilka som flyttade dit senare i livet. Går det att se skillnader i gravskicket och typen av gravgåvor för dessa individer?
Under år 2022 analyserades ett medeltida gravmaterial från Dominikanerklostret i Västerås. Under utgrävningen av klostret, där Västerås Stadshus idag ligger, påträffades runt 2 000 skelett. Det välbevarade benmaterialet möjliggjorde kompletta osteologiska analyser, men arkivmaterialet och dokumentationen kring utgrävningen var bristfällig och begränsade arbetet. Studenterna vid OFL kunde i vissa fall gå in på individnivå i sina analyser, men fick snabbt konstatera att en större studie skulle kräva specifika frågeställningar då ¾ av materialet är sammanblandat. Observationerna visar att både män, kvinnor och barn var begravda på området, och det finns flera fall av olika patologiska förändringar inkluderat vapenrelaterade skador. En studie av djurbenen vid klostret visar att kosten främst bestod av nötkreatur och får/get, och även att fisk lär ha ingått i kosten.
DET FINNS EN STOR potential för att få en större förståelse för vår historia genom att arbeta med det arkeologiska källmaterialet. Sakta men säkert lägger vi till nya bitar till det eviga pusslet med hjälp av det som finns kvar.