Bergslagshistorier 1946-47: Bro-Malma socken

Skämthistorier från förr

Författare: Västmanlands läns museum
1946-1947
Spara
Västmanlands läns museum förvaltar en spännande samling med korta Bergslagsberättelser från 1946-47. Samlingen donerades till museet av Västmanlands läns tidning för ett antal år sedan. De flesta berättelserna är s.k. anekdoter, dvs humoristiska historier om händelser på någon gård eller bruk, eller handlar om någon "original" person som alla i byn kände till och skämtade om. Det är en gedigen samling av tidsdokument, samtidigt som det är en källa till både kunskap om livet på sent 1800-tal till början av 1900-tal, och en mycket underhållande läsning i många fall. Humorn hade något annorlunda teman för hundra år sedan, men den kunde vara lika fräck och överraskande som idag. Ett urval av berättelser publiceras här i en serie uppdelad efter Västmanlands socknar. Texterna är avskrivna i princip ordagrant, men i många fall har skiljetecken korrigerats och avvikande stavning förklarats eller rättats för att underlätta förståelsen, främst när det gäller de handskrivna texterna. Här presenteras några historier från Bro-Malma socken.

Exemplet smittar

På sin tid fanns i Bro socken en kyrkoherde som hette Nygren. Han var allmänt känd för att tycka om att få sig en tår på tand. Samtidigt fanns i Malma socken en kyrkoherde som hette Algren. Denna präst var nitisk nykterhetsvän och försummade aldrig ett tillfälle som yppade sig att slå ett slag för sina ideal.

En gång när det var syföreningsauktion i Malma och mycket folk var samlat, var det några bland de unga männen som ådagalade en besynnerlig knäsvaghet i förening med ett högröstat talesätt.

Kyrkoherde A. som också var närvarande, bad auktionsropare hålla upp med auktionen ett ögonblick, medan han höll ett kort anförande direkt riktat till de unga männen. Bland annat bad han dem hövligt men bestämt att genast avlägsna sig, då deras närvaro i detta tillstånd ej var önskvärt. De unga männen reste sig snällt och vinglade mot utgången, en av dem yttrade därvid ganska högljutt, allt under det han förgäves försökte placera den obarmhärtigt tillknycklade och upp-och-nedvända filthatten på sin tämligen omtöcknade förståndskupol:

” Ja, si, vi ä från Bro socken vi, och si vi gör som vånn [=våran] präst gör, vi.”

Detta hans yttrande väckte givetvis ett allmänt jubel bland de församlade, till och med den eljest om sin värdighet så måne kyrkoherde A. måste den gången dra på smilbandet.

[Signatur] ”Majjan”

I behov av reparation

In på brukskontoret kommer en av bolagets arrendatorer och framför till bruksförvaltaren en begäran om att få ladugården reparerad, och i sin övertygande motivering för behövligheten därav säger han till sist: ”Ja, bruksförvaltaren kan kom’ och titta”.

Bruksförvaltarn, van vid liknande klagomål, svarade: ”Ja, hjälpte det skulle jag stanna en hel dag och titta.”

(Från Gisslarbo bruk, Malma socken.)

Trodde det skulle så vara

Vid en bondgård i Bergslagen försiggick tröskningen för fullt, bonden var mycket mekaniskt intresserad och hade praktiskt omsatt detsamma även å logar och skullar. Bäst som arbetet går för fullt far de höra ett ilhoande och då dinglar bonden emellan golv och tak fastnat med ett ben i halmhissen, å han blev lyckligt nedhjälpt – då sa en av de tillfälliga arbetarna som var med: ”Jag såg nog dädär, men jag trodde dä skulle så vara."

(Från Guttsta, Bro-Malma socken.)

Skattsedel

Att folk inte slipper undan skattsedlar nu sedan de är döda är ju bekant. O. A. I Kolsva skickade tillbaka sin avlidne faders kronodebetsedel med påskriften: Mannen ifråga död. Nästa år infann sig också en debetsedel. Den returnerades med påskriften: Mannen fortfarande död.

(Från Kolsva, Bro-Malma socken.)

En annan behandling

Vid Kohlswa hade en arbetare M-m fått en sticka i ett finger, varutav inflammation och värk uppstått och behandling av den lokala sjukhjälpen ej åstadkom någon bättring. M-m besöker läkare i Köping, varvid operationskniven kommer till användning. M-m ser rådlös ut och utbrister:

”Jaså, ni har sådana metoder här. Hemma, där botas sådant med Albyl och ricinolja.”

[Signatur] J.W.

Namnet räddade situationen

För cirka ett fyrtiofemtal år sedan var en Kolsvabo med namn Hallström på besök i staden Köping å transportmedlet på den tiden var så gott som endast K.U.R. Järnväg1 varför det gällde att passa tågtiden. Emellertid så sent omsider när denna herre ser på klockan så finner han att ”nu är tiden inne för tågets avgång, så nu hinner jag inte med, för det tar ju nio minuter att gå ned till station, men jag ringer dit ned och hör om de vill vänta.”

Svar: ”Ja, det är järnvägen.” 

”Jo, jag undrar om Ni vill vara så vänliga och vänta med tåget för jag skulle med dit upp.”

”Vilken är du, vi är färdiga med avgång nu.”

”Jo, det är Hallström.”

”Ja, vi väntar.”

De trodde naturligtvis att det var disponent Hallström för K.M.V.2 som skulle uppåt bergslagen. En stund senare sticker Kolsvabon ut huvudet genom fönstret och frågar en järnvägstjänsteman:

 ”Vad väntar ni på?”

”Jo, vi väntar på Hallström, han har ringt.”

”Hallström, det är jag det, så nu kan Ni åka. Applåd!”

Den så kallade Uttersbergan hann upp till Riddarhyttan ändå ehuruväl de fick vänta en stund.

[Signatur] f.d. Kolsvabo


Ordförklaringar

1K.U.R. Järnväg: Köping – Uttersbergs – Riddarhyttans Järnväg (Källa: historiskt.nu)

2KMV: Köpings mekaniska verkstad (KMV), grundad 1856 av civilingenjör Otto Gottfrid Hallström (Källa: Wikipedia.se)

Tålamodet tröt

Walsaren och Bacci dyrkaren1 Kalle Hoffstedt brukade allt som oftast lägga sig hemma och ta sig en florshuva2, och var då tämligen argsint när någon kom och ville ha ner honom i ”verket”. Så hade han räknat ut att han skulle låtsas vara bortgången och inte hemma när de bultade på. Det hade väl lyckats någon gång, men till slut kom de underfund med Kalles list, och bultade hårt och enträget på tills Kalles tålamod tröt och han ilsket röt: ”ni hör väl för fan att ingen är hemma”, och så fortsatte han sitt pokulerande3

[Signatur] "Pål", Fru Ruth Gustafsson, Kolsva, 13/12 1946.

Ordförklaringar

1Bacchi dyrkare = en som gillar att berusa sig. (Från Bacchus – rusets och vinets gud i romersk mytologi.)

2Florshuva = lätt berusning (ålderdomligt uttryck)

3Pokulera = dricka, festa 

Inte jämt

Vid Kolsva bruk hände för en del år sedan att taket i det så kallade lilla gjuteriet började bli dåligt, så att vattnet under regnvädersdagar rann igenom, varför gjutarna klagade hos befälet. Då blev byggnadsingenjören nedskickad för att se efter hur det såg ut. Efter att ha gått och tittat en stund i taket gick han fram till en gjutare och frågade:

”Rinner det så här jämt?”

”Nää”, svarade gjutaren, ”bara när det regnar”.

[Signatur] Kolsva-Kalle, Harry Karlsson, Västerås

En gång är ingen gång

N.J. i Kolsva fick 20 kronor för mycket i avlöningskuvertet. Han låtsades ingenting om, men kontorspersonalen märkte själva felet och nästa avlöning avdrogs de 20 kronorna. Då rusade N.J. upp till kassören och dundrade att han fått 20 kronor för litet.

”Ja, men ni fick ju tjugo kronor för mycket förra gången, men då sa ni inget!”

”Nää, att ni gör fel en gång kan väl så vara, men när det blir två gånger å rad, då djävlar!”.

[Signatur] Bergbo