Marjatta Renfors - Mellan musiken och Metallverken

Trots nyligen fyllda 80 år verkar Marjatta förbli ung i sitt sinne. Det rödlätta, tjocka håret ramar in ett ansikte präglat av livserfarenhet, och det kvittrande skrattet är lika levande som alltid. Firandet av hennes stora dag var fyllt av sång och musik när släkten samlades i Västerås – staden som har blivit hennes hem efter många flyttar mellan Västmanland och Stockholm. Här finns en stor del av hennes familj, och här känner hon sig hemma. Hennes berättelse om livets glada dagar i Västmanland är en historia hon gärna delar med lite humor, även om vägen hit inte alltid varit enkel.

Barndomen i Finland

Den 16 december 1944 föddes Marjatta i den finska byn Isojoki. Det var en tid av osäkerhet och förändring i Europa. Medan världen fortfarande befann sig i den sista perioden av det andra världskriget, stod Finland inför sin egen unika situation. Under hösten samma år undertecknades ett vapenstillestånd med Sovjetunionen, vilket markerade slutet på en lång och plågsam konflikt för landet.

Pappan tjänstgjorde som artillerist under kriget, vilket innebar att han ansvarade för att hantera och avfyra kanoner. En av historierna Marjatta minns var när hennes pappa blev stoppad av ett befäl i skogen på grund av att han inte gjorde honnör. Efter tillrättavisningen skildes de åt, och befälet hann inte komma långt innan han blev träffad av en bomb. Det var ett absurt öde för en man som plikttroget gjorde sitt jobb. Krigets traumatiska upplevelser hanterade pappan med att gå till den lokala puben för att träffa andra veteraner och dricka tillsammans.

Marjatta fick fyra yngre syskon - en syster och tre bröder, som alla föddes i Finland inom loppet av 10 år. Mamman var hemma och tog hand om barnen samt hushållet medan pappan blev byggnadsarbetare efter kriget. Ibland behövde familjen flytta för att pappan skulle hitta jobbtillfällen i andra byar. Deras liv, precis som för många andra, präglades av krigens konsekvenser. Landet drabbades av lågkonjunktur, vilket ledde till brist på arbete, resurser och mat. Ransoneringssystem användes för att säkerställa att alla hade tillgång till grundläggande livsmedel. Med sin finska brytning berättar hon om sina tidigaste minnen i livet.

– Man hade inte så mycket att göra på landet när vi var barn… Jag minns att vi ibland var lite småhungriga eftersom det var ganska fattigt. Affärerna hade inte allting. Vi fick ett kort där man klippte av en bit när vi handlade kaffe och socker. Jag och syrran lekte affär och klippte små bitar av papper när vi låtsades handla liksom, skrattar hon.

Idoltävlingarna i Åbo

Intresset för sång och musik växte fram första skolåren. Lärarinnan upptäckte att Marjatta hade en bra sångröst och uppmuntrade henne att delta i en årlig idoltävling för skolbarn som tog plats i Åbo. Det var viktigt att hon skulle ha fina kläder att uppträda i, men eftersom ekonomin var ansträngd för familjen hjälpte lärarinnan till med att köpa skor och sy kläder till henne.

Marjatta, som vanligtvis var blyg, upptäckte att scenen och sången gav henne ett självförtroende som hon inte upplevt tidigare. Under sitt första år i idoltävlingen hamnade Marjatta på en imponerande tredjeplats, året därpå tog hon andraplatsen, och det sista året vann hon hela tävlingen.

Prispokalen skickades till skolan men hann inte levereras innan familjen flyttade till Sverige. Lärarinnan ansåg att föräldrarna gjorde ett misstag att flytta vid den tidpunkten. Med ett skratt och glimten i ögat säger Marjatta att hon förmodligen skulle ha blivit artist i Finland, eftersom tävlingen var en språngbräda till musikkarriärer för många deltagare.

Flytten till Västmanland

Lågkonjunkturen i Finland stabiliserades 1950, men det fanns fortfarande ekonomiska utmaningar under de följande åren. Det var fortsatt svårt att hitta arbete och att leva ett stabilt liv. Marjattas morbror hade tidigare flyttat till Norberg i Västmanland, vilket inspirerade föräldrarna att starta ett nytt liv i Sverige. År 1956, när Marjatta var 11 år, lämnade familjen nästan allt de ägde och tog bussen till Åbo där de sedan reste vidare med färja till Stockholm. Hon kände sig entusiastisk inför vad som väntade och minns särskilt stunden när färjan närmade sig Stockholm och hon stod ute på däck.

– Jag hade aldrig sett så stora hus som jag såg då och bara stod där med runda ögon. Stockholm var jättefint, tyckte jag, säger Marjatta förtjust.

När de kom fram till Norberg, där de skulle bo i en gammal skola tillsammans med andra finländare, minns hon en stark känsla av att vara en del av en större gemenskap. Den största kontrasten jämfört med livet i Finland var tillgången av mat, och skogaholmslimpan blev snabbt en favorit. De första åren spenderade hon sin fritid med att lära sig spela dragspel. På vinden där de bodde hittade hon även gamla tidningar där hon satt och läste för sig själv ofta.

Tonårstiden - steget mot vuxenlivet

När Marjatta var 14 år gammal konfirmerade hon sig. För många tonåringar, särskilt i arbetarklassen, var det bara att börja jobba vid den åldern. Hon började arbeta på syfabriken Melka i Fagersta, där hennes första arbetsuppgift var att stryka byxränder. Eftersom hon var ung fick hon inte börja sy direkt. Under den här tiden var det lätt att ta sig in på arbetsmarknaden.

– När man frågade om jobb sa de bara: "Kan du börja imorgon?". Det var inte som nu, med intervjuer och väntetider. Sverige var så bra på den tiden, säger hon och ler vid minnet.

Marjatta minns sina tonår som en tid då världen började öppna sig på riktigt. Allt kändes nytt, spännande och fullt av möjligheter. Hon var en av de ungdomar som fascinerades av kändislivet och drömde sig bort i tidningarnas rubriker om internationella filmstjärnor som Brigitte Bardot och Elizabeth Taylor. Dessa stjärnor var hennes stora förebilder.

En dag kom en elegant kvinna från Stockholm för att möjligen köpa flerfamiljshuset som familjen hyrde sin bostad i. Kvinnan bar päls, högklackade skor och hade vackert, tuperat, brunt hår. Det visade sig att hon hade en modellagentur och tyckte att Marjatta hade rätt längd och utseende. Till allas förvåning erbjöd hon sig att utbilda Marjatta till mannekäng i Stockholm, men föräldrarna sa nej eftersom huvudstaden var så stor.

– Tänk om dom hade låtit mig åka, säger hon drömmande. Då hade jag fått behålla alla kläder som man visade upp.

Intresset för mode var en viktig del av livet för Marjatta. De första lönecheckarna hon fick på Melka gick till att köpa klänningar och läppstift. Det var särskilt viktigt när hon och hennes vänner skulle på finsk folkdans, eller finndans som det kallades, och träffa andra ungdomar. Där träffade även Marjatta sin framtida man, som skulle bli ett nytt kapitel i livet.

Livets nya höjder

Jukka var en av de snyggaste killarna hon någonsin sett. Han var mörk, hade en imponerande frisyr och bar en vinröd kavaj, svarta byxor och en vit skjorta. Första gången han bjöd upp henne till dans var som en scen ur en film. På den tiden satt tjejerna på ena sidan av lokalen och killarna på den andra, och när musiken började spelas gick killarna fram och valde vilken tjej de ville dansa med. Jukka var självsäker och tuff, men på ett charmigt sätt. De dansade en tryckare, kanske en tango, och Marjatta minns hur hon kände sig blyg och osäker, men ändå väldigt dragen till honom.

Trots att Marjatta hade andra beundrare var det Jukka som gjorde störst intryck. En lördag tog Jukka med henne till sin syster, som var lika imponerad av Marjatta som han var. "Åh, var har du hittat en så fin, söt tjej?" sa systern när de kom fram. Det var ett minne som Marjatta bär med sig än idag.

Jukka arbetade på Fagersta bruk där Marjatta också började jobba som traversförare. Hon trivdes utmärkt och presterade bra redan på testet där hon snabbt lyckades lyfta och placera en last med stor precision – på bara tjugoåtta sekunder.

De flyttade in i ett stenhus mitt emot bruket, gifte sig och kort därpå fick Marjatta sitt första av tre barn. Några år senare flyttade de till Västerås där hon fortsatte arbeta som traversförare på Svenska Metallverken.

Hon minns ett tillfälle då en manlig kollega var oförskämd mot henne medan hon satt högt uppe vid spakarna. Från sin position i hytten kunde Marjatta se kollegans termos på marken. För att sätta honom på plats hissade hon ner kroken och slog omkull den med ett bestämt ryck.

– Han blev tokig, kastade sin mössa i backen och rev sig i håret, skrattar hon.

Dansbandet Isku Veikot

På 60-talet grundades det finska dansbandet Isku Veikot. Marjatta var sångerska och fick återigen uppleva självförtroendet med att stå på scenen. Hennes tre yngre bröder och två kusiner spelade instrument som trummor, gitarr, dragspel, synt, piano och bas. Bandet, som ofta spelade musik med inslag av polka, fox och finsk tango blev snabbt uppskattade på de lokala dansställena. Hon berättar om tiden med stor entusiasm.

– Vi var så populära, folk ville inte gå hem, säger hon. Det var verkligen så! Vi började spela klockan nio på kvällen och höll på till långt efter ett, när stället stängde. Men vår publik var så entusiastisk, så vi fortsatte spela. Det var finndans, så det var alltid fullt med folk.

Ibland kunde de ringa från upp till trettio olika dansställen samma vecka för att boka Isku Veikot på lördagskvällen. Bandet var mycket i Stockholm och Dannemora också. Hon minns när till och med en artist från Finland kom till Sverige och ville uppträda med dem. Men bakom kulisserna var det troligtvis något mer han var ute efter, berättar Marjatta skämtsamt.

– Han ville hela tiden vara nära mig och bjöd mig på fina cigaretter och sprit. Jag drack inte på det sättet och satte stopp för det, men cigaretterna... Ja, det var något jag tog, skrattar hon.

Att vara ute och spela på ställen långt ifrån hemmet var inte alltid lätt heller. Stockholm kändes stort och okänt för hennes bror, som körde med en gammal bil genom stadens centrum för att hitta dansställena.

– Han hade så ont i huvudet efter allt letande, säger hon och skakar på huvudet. Det var inte lätt att hitta i Stockholm på den tiden! Och bilen gick sönder ibland, så vi inte kom hem.

Livsstilen med ständiga scenframträdanden, musikrep och oväntade bilproblem blev till slut för mycket för Marjatta.

– Jag insåg att jag behövde en mer stabil tillvaro så jag valde att fokusera på arbetet och familjen, säger hon. Men jag är tacksam för de åren, och när jag slutade sjunga fortsatte en av mina bröder spela med svenska band, säger hon med en blick full av både värme och nostalgi.

Senare i livet började Marjatta i kyrkokören och trivdes bra med det. Även om hon idag inte längre sjunger inför andra, förblir musiken en självklar del av hennes vardag. Hon njuter av att lyssna på finska artister och följa sina barns och barnbarns musikaliska framsteg. På släktträffar spelar hon gärna en liten trudelutt på dragspelen, som ett sätt för henne att fortsätta sprida musiken och glädjen till familjen.