Första kvinnliga professorn

Nanna fortsatte sina studier på Karolinska institutet och blev invärtesmedicinare. Hon arbetade både på klinik och i laboratorium på Serafimerlasarettet som då var ett statligt sjukhus och ett centrum för undervisning i medicin. Före år 1937 publicerade hon 62 artiklar inom invärtesmedicin. År 1937 utnämndes Nanna Svartz till professor vid Serafimerlasarettet och tillträdde året efter. Hon blev därmed den första kvinnliga professorn vid en statlig högskola i Sverige. Hon behöll professuren fram till sin pensionering 1957.

Nanna Svartz deltog i planeringen av det då nya Karolinska sjukhuset och kunde 1940 flytta in som första chef vid medicinska kliniken. Under 1940-talet fick hon i uppdrag att planera Konung Gustaf V:s forskningsinstitut och hon var föreståndare åren 1948–1960. Där forskade hon kring de reumatiska sjukdomarna. På Karolinska sjukhuset ledde hon arbetet med att inrätta en reumatologisk klinik, som hon också var chef vid åren 1954–1957.

Nanna hade mycket goda språkkunskaper och ett stort kontaktnät i hela världen. Hon var under en period ordförande i International Society for Internal Medicine.

Från 1918 till sin död 1986 var hon gift med Nils Malmberg (1890–1987), som var chef på barnsjukhuset Samariten i Stockholm. De hade en dotter, Gunvor Svartz-Malmberg (född 1929), som också blev läkare. 

Det sägs att Nannas yrkesval berodde på att föräldrarna inte var rika och att eftersom hennes blivande man redan studerade vid Karolinska institutet kunde hon ta över hans böcker. Lyckosamt blev det hur som helst och det är inte konstigt att hon fått en gata i Västerås uppkallad efter sig!