En hälsning till fru Naima
Vykortsgåta från Kusta gård
Vykortets bildtext informerar om att vi på bilden ser "Kusta gård i Westmanland". Kusta gård ligger i Irsta socken. I ett utdrag ur bokverket Svenska Gods och Gårdar från 1940, som finns publicerat på Irsta hembygdsförenings hemsida, kan man utläsa att Kusta herrgårds historia sträcker sig så långt som till 1600-talet. År 1625 ska gården, som då hette Kuvesta, ha donerats av Gustav Adolf till en överste och häradshövding med rysk påbrå, Fritz Petrowitz Rosladin. Gården har sedan haft ett antal friherrar, kammarherrar och grevar till ägare, bland annat från släkter Cronstedt och Lewenhaupt.
Vid tiden då vykortet skickades ägdes Kusta gård av Rikard Leonard Westerdahl, född 1876.
Hälsningen på kortets baksida lyder:
29/12 1915 / Ett godt Nytt År tillönskas dig. Det är så länge sedan jag hörde af dig. Vi äro alla krya, och ofta tänker jag på dig. Sänd mig ett kort är du snäll. / Tillgifna vännen Anna
Kortet är adresserat ytterst lakoniskt i våra moderna ögon, till en fru Naima Björkman, Lojo, Finland. Namn, stad och land. Idag är Lojo (Lohja på finska) en kommun med nästan 46 000 invånare, men kan det ändå kan ha gått att nå fram till fru Naima i Lojo 1915, för drygt hundra år sedan?
I finska uppslagsverket uppges att Lojo kyrkby hade blott ca 2 000 invånare år 1910, vilket innebär att det vid den tiden inte var en riktig stad som det är idag. Stad blev orten tydligen först 1969. Så visst kan fru Naima fått hälsningen från Anna. Men vem var denna Naima, och vem var Anna, som saknade sin vän i Finland?
Rikard Leonard Westerdahl, som ägde Kusta gård 1915, var gift med Anna Karin Hildegard Söderberg och i deras barnaskara fanns även en dotter med namn Anna Karin. Så det kan ha varit självaste frun på gården som skrev till sin väninna, eller dottern kanske skrev till sin. Men självklart kan det ha varit vem som helst. Anna var ett vanligt namn då och är det än idag. Vem Naima var lär vi inte heller få veta.
Intressant är ändå att förutom att vykortet är poststämplat i Västerås (30/12 1915), i Helsingfors med två likadana stämplar (2/1 1916) och slutligen i Lojo (4/1 1916), så har den lilla oskyldiga nyårshälsningen dessutom inte undgått rysk krigscensur, vilket framgår av den ryska textstämpeln i lila bläck som säger "Granskning av Helsingfors krigscensur / Censor Lennkvist". Under första världskriget var Finland under tsarens styre och inte ens ett vykort passerade obemärkt förbi censuren!
Nu vet vi inte om vykortet sändes åter till avsändaren utan att ha nått fru Björkman och därmed hamnade tillbaka på Kusta gård, eller om fru Björk har sparat kortet, kanske tagit det tillbaka till Sverige? Vet du som läser något om vykortets avsändare eller mottagare?
Idag är gården fortfarande i familjen Westerdahls ägo, nu fjärde generation. Mer om livet på Kusta finns att läsa i Elisabeth Westerdahls artiklar i länkar här nedan.