Biblioteket – en del av överlevnadsstrategin

Mona flyttade till Köping i augusti 2020 mitt under brinnande pandemi, hon hade länge sökt lägenhet i staden och nu fått den hon ville ha. Hade bestämt sig för att lämna miljonprogramförorten Bredäng i södra Stockholm för ett liv närmare släkten. Hon är född i Riddarhyttan, uppvuxen i Köping och har två bröder med familjer, en är kvar i trakten. 

Redan våren 2020 fick hon klart med lägenheten i Köping men inflyttningen kunde inte ske förrän till hösten. ”Jag hade god tid på mig att packa under isoleringen i Bredäng och nu har jag haft god tid på mig att packa upp under isoleringen i Köping, detta tack vare coronan”, säger hon och skrattar. ”Men visst har det varit tungt att inte kunna röra sig som vanligt. Att tvingas hålla sig borta från normalt umgänge. Jag tror att detta tvång har påverkat människor att ta till alkohol och ett evigt TV-tittande” säger hon. Numera, oktober 2021, handlar hon i närmaste butik men under mycket lång tid fick hon sina dagligvaror hemburna av unga släktingar eller sin något yngre bror. Detta spädde på isoleringen, men enligt Mona gick allt bra även om det var tråkigt.

Under tiden i "fängelset" i den nya lägenheten har hon haft god tid att tänka, fundera på livets mening och alltings ändamål. Miljön omkring oss och alla hot som målas upp av tidningar, radio och tv gör inte tillvaron lättare, anser hon. Vad kan en enskild människa göra för att allt inte ska gå i putten är tankar som fått tid att ventileras under ensamma timmar. ”Bara en sådan sak som att rent vatten har blivit en lyxvara i stora delar av världen har fått mig att grubbla över livet.” 

”Det har dock aldrig varit riktigt, riktigt tråkigt, jag läser mycket. Biblioteket i Köping är närmaste granne, jag kan se rakt in i läsesalen från mitt vardagsrum”. Under pandemin kunde läsarna få sina böcker genom en lucka och läsningen fortsätta utan avbrott för alla dem som brukar låna. ”Jag promenerar mycket i staden och i omgivningarna, ibland med några vänner. Men det går alldeles utmärkt att vara helt ensam i naturen. Det är skönt att vara i skogen, och skogen ligger nära människorna i Köping, det är rogivande.” När vädret är opassligt målar hon, konst som pryder väggarna och som sprider glädje.

Det har sina sidor att flytta till en ny stad; ny frissa, nya läkare, ny tandläkare, nya vanor. Det har varit en tid med omställning som genomlevts trots pandemi och alla de svårigheter den inneburit. Men nu när livet så smått återvänder till det ”normala” ser hon fram emot att umgås med släkten, alla i den uppväxande generationen och de gamla vännerna.