Arboga - bebyggelsehistorisk översikt (del 3/3)

En del av Arbogas kulturmiljöprogram

Författare: Västmanlands läns museum
Spara
År 1945 invigdes Kungliga Flygförvaltningens nya centrala verkstad (CVA) i Arboga. Hit förlades också Försvarets Materielverk och reservmaterielenhet. Det blev inledningen på en stor expansionstid då stadens invånarantal närapå fördubblades under en tioårsperiod på 1940- och 1950-talen. Ett akut behov av bostäder uppstod. Mellan 1940- och 1960-talet byggdes en mängd flerbostadshus och villor både norr och söder om den befintliga stadskärnan, även om området söder om ån redan på 1930-talet hade börjat att expandera.

Områden utanför den medeltida stadskärnan bebyggs

Vasastan, nordost i staden, byggdes upp på rekordtid och sågs som det nya bostadsidealet; framtidsstaden. Här byggdes några av modernismens vanliga hustyper - lamellhus och Arbogas enda stjärnhus. I enlighet med tidens funktionalistiska planideal planerades området med byggnader placerade efter väderstreck på rader och med luft och ljus mellan husen. På stadsdelen Söder byggdes söder om Trädgårdsgatan flera kvarter med lamellhus i tre våningar. Söder om Munkgatan byggdes punkthus, en annan av modernismens hustyper. Vanliga fasadmaterial för tiden är puts och gult och rött tegel, och byggnadsmaterial och detaljer var ofta av hög hantverksmässig kvalitet. På Sjukhusgärdet ordnades på 1940-talet egnahemstomter, och under 1960-talet utvidgades området med radhuslängor. Småvillor på mindre tomter började att bebyggas i slutet av 1950-talet, exempelvis i Prästgärdet. En av de hustyper som blev populära var den så kallade Arbogavillan, som producerades av byggnadsfirman Hilding Lund i fyra eller fem rum och kök. På 1960-talet blev en och en halvplans villor och radhus med fasader av tegel i kombination av träpanel vanliga, och återfinns exempelvis i Brattberget.  

Inom det statliga bostadsprogrammet Miljonprogrammet beslutades att en miljon bostäder skulle byggas i Sverige mellan 1965-1974, vilket medförde att byggandet övergick till ett mer industriellt utförande. Under 1960- och 1970-talen bebyggdes stadsdelen Vilsta, i västra Arboga, med flerbostadshus. 200 lägenheter skulle ge underlag för en butik i området. Här tillämpades det för tiden vanliga stadsplaneringsidealet trafikdifferentiering, då biltrafik hålls utanför själva bostadsområdet och bilplatser ordnas i utkanten av bostadsområdet. Områdets bebyggelse har en sammanhållen karaktär, bland annat i fasadmaterialen rött tegel och partier av ljus spritputs. Den stora utbyggnaden av Brattberget skedde på 1960 – 1970-talen med friliggande villor, radhus och punkthus, även om området hade börjat att bebyggas redan på 1940- och 1950-talen med små villor på tomter med besparade träd. Olika bostadstyper presenteras i området såsom kedjehus, radhus och punkthus.

Under 1960- och 1970-talen ökade rivningarna i centrum och trafiklederna lades om. Istället för genomfarten utmed Nygatan anlades en ringled runt stadskärnan. En betydande förändring i hjärtat av det gamla Arboga var det nya polishuset och biblioteket som uppfördes i kvarteret Garvaregården, söder om ån, och gavs ett modernistiskt uttryck med mörkt tegel och låga geometriska volymer. Skandinaviska Enskilda Banken uppfördes 1952-1953 som ett trevåningshus i korsningen Nygatan – Järntorgsgatan. 1969 byggde Domus och Epa varuhus vid Ahllöfsgatan och Nytorget, och ersatte därmed Stora Torget som stadens handelsplats.

Modernismens spår utanför staden

Även utanför staden expanderade småorterna under efterkrigstiden. Medåkers kyrkby utvidgades åt nordväst och nordost, mest med friliggande villor. En ny skola byggdes. På 1970-talet var det även här en stor efterfrågan på enfamiljshus och nya detaljplaner togs fram. Pensionärsbostäder byggdes norr om skolan, och i närheten ligger Parkuddens idrottsplats. Även Götlunda kyrkby började att byggas ut, detta under slutet av 1950-talet då efterfrågan på enfamiljshus ökade. I mitten av 1960-talet byggdes den nya skolan i enlighet med tidens arkitekturideal, samt några hyreshus för pensionärer i form av kedje- och radhus. I Lunger byggdes Götlunda Cementvarufabrik i mitten av 1940-talet, och Lungersågen etablerades. Medåker och Götlunda gick ihop med Arboga vid kommunsammanslagningen 1974. 

Modernismens inflytande kan även ses i landsbygdens äldre bebyggelse. De gamla boningshusen fick ofta en uppdatering, till exempel genom att spröjsade fönster ersattes med hela panoramarutor eller att entrédörrar med speglar byttes till villadörrar i ädelträ med färgat glas. I närheten av sjöar uppstod fritidshusområden, där små tomter bebyggdes med små hus i ett plan. Dessa var byggda enbart för sommarbruk, oftast oisolerade och saknade vatten och avlopp inomhus. I kommunen finns till exempel Ålhammars och Hällarnas fritidshusområde, Lungers udde, och Högsjöns fritidshusområde.