Tegel

En historia om Heby

Författare: Thomas Nilsson
1800-talet
Spara
Den moderna tegelindustrin i Heby, den vi kallar tegelepoken, tog sin början omkring 1880. Tillverkningen hade dittills, som på andra håll, varit småskalig: vidgårdsbruk handslogs och brändes tegelfrämst för det egna behovet.

Här fanns ett par mindre bruk, anlagda på 1840-talet, dessutom slogs en tid tegel vid Molnebo järnbruk. Från början av 1870-talet fick tegelnäringen ett snabbt uppsving. Bruken mekaniserades och ringugnen tillät kontinuerlig drift. Samtidigt ökade efterfrågan. Byggnationen tilltog, efter flera svåra bränder kom ett förbud mot trähus i städer och det blev allt vanligare med tegel även på taken. Förutsättningarna för en framväxande tegelindustri i Heby var gynnsamma.

Här fanns en utomordentligt fin lera, finkornig och elastisk, särskilt lämplig till taktegel där man har stora krav på frostbeständighet. Den höga halten av järnoxid ger det brända teglet en mörkt röd färg. De skogrika omgivningarna gav virke till de bränslekrävande ugnarna. Det geografiska läget var utmärkt med flera större städer i närheten och sedan norra stambanan drogs förbi samhället 1873 fick man bättre transportmöjligheter.

Viktiga var också de driftiga företagsledare – idag skulle vi kalla den entreprenörer – som initierade tillverkningen.

Här fanns en utomordentligt fin lera, finkornig och elastisk, särskilt lämplig till taktegel där man har stora krav på frostbeständighet.

Heby förvandlades efterhand från en bondby till ett industrisamhälle. Nya tegelbruk anlades, produktionen ökade, miljontals takpannor stämplade med brukens namn fraktades årligen ut till en ständigt växande marknad. Heby hade blivit tegelmetropolen; som mest fanns sju bruk igång samtidigt. I hela distriktet, som omfattar även Vittinge och Huddunge, numera tillhörande Heby kommun, fanns tolv bruk. Även dräneringsrör och en del murtegel tillverkades, men det är taktegel som mest förknippas med Heby. Man sade att tegel härifrån lär ha prytt vart tredje tak i Sverige. Tekniken fortsatte att utvecklas och hann så småningom förbi de röda jätteladorna med de många torkvåningarna.

I Heby moderniserades inte tillverkningen och man klarade inte av konkurrensen när nya och billigare takbeläggningar introducerades. Olsson & Rosenlund, en gång Sveriges största taktegelbruk, lades ned 1980 vilket markerar slutet för tegelepoken i Heby.

I Vittinge byggdes ett modernt bruk efter en brand på 1950-talet. I dag ingår det i koncernen Lafarge-roofing och är det enda taktegelbruket i Sverige. Även om tegelepoken då bruken helt dominerade samhället är över, lever alltså och blomstrar taktegeltillverkningen vidare i kommunen.