Gamla varmbadhuset i Sala

Varmbadhuset stod klart 1928, arkitekten var John Åkerlund. Byggt för ca 200 000 kronor. Byggnaden har två våningar med källare och två envåningsflyglar som ligger i vinklar mot huvudbyggnaden. På baksidan finns en solgård avgränsad av flyglarna och med en mur.

På andra våningen fanns karbadsavdelningen med dusch, stadens bibliotek och bostäder för badmästaren och baderskan. 1981 upphörde badverksamheten i byggnaden. Övre våningen har använts som Aguéli konstmuseum från 1962 till 2007, då flyttades museet till gamla elverket i kvarteret Täljstenen.

1987 renoverades det gamla badhusets byggnad och sammanfördes med det då nybyggda stadsbiblioteket. Badverksamheten flyttades till ett nybyggt badhus, Lärkans familjebad. 1988 byggnadsminnesförklarades det gamla varmbadhuset av länsstyrelsen. Det finns få gamla varmbadhus kvar från den tiden.

Numera används gamla badhuset bl.a. som samlingslokal och källaren med bassängbotten till stadsbiblioteks förvaring.

Badhuset är byggt i 1920-talsklassicismens arkitektur. Byggnaden är av tegel med ytbehandling av puts. Taket är valmat och klätt med plåt. Bassängen var klädd med blå glaserad kakel och var 16,7 x 6 meter med en djup på 2,2 meter. Vid bassängens ena kortända var djupet 60 cm, anpassat till barn och inte simkunniga. Bassängen rymde 200 kubikmeter vatten.

Kvinnor och män fick inte bada samtidigt, tisdagar och fredagar var det dambad i simhallen, då herrarna fick bada i karbaden, och övriga dagar var det motsatt förhållande. Biljetterna kostade i början 75 öre för vuxna och 40 öre för barn, då ingick simhallen, bastu, handduk, tvål och skåp för kläderna. Man fick bada i 45 minuter. Badkaren kostade dubbelt så mycket och betalade man mer kunde man få hytt med liggplats, massage, ljusbad och kvartslampa. I badhuset fanns även tvättmaskin, centrifug och luffarbad samt hundbad med torkskåp för hundarna.