Gysingegården (tidigare Borgmästaregården)

Huset är byggt åren 1866–1868 på uppdrag av Frans August Karlén som var gruv- och stadsläkare, född 1818 i Kumla, död 1884.

Byggnaden är timrad med slätputs. Enligt ritningar är huset uppfört som hotell med 22 rum med två större salar och två kök. Sala stad erbjöds att köpa fastigheten, men stadens styrande avböjde eftersom det fanns ett pensionat vid Stora Torget.

1879 fick gården en ny ägare, J.G. Lindström. 1883 köpte borgmästaren O. V. Lundberg gården. På övervåningen inreddes en paradvåning och bottenvåningen blev stadens flickskola fram till 1905. Familjen bodde kvar i huset till 1918 när borgmästaren Lundberg avled.

Gården såldes senare till Sala-Gysinge-Gävle Nya Järnvägsaktiebolag SGGJ och kallades Gysingegården. Tidigare hade man kontor i Järnvägskvarteret. År 1900 öppnades Gysingebanan för trafik och SGGJ varade till 1937, då staten köpte järnvägsrörelsen. Tågtrafiken varade till 1962.

Gysingegården hade från början flera tillhörande byggnader, såsom två boningshus, bryggstuga, bagarstuga, vagnsbod, vedbod, svinhus med mera. 1937 såldes Gysingegården till Sala stad och har till största delen använts till skolverksamhet. 1940 förändrades planlösningen och 1950 gjordes en ombyggnad för att anpassa verksamheten. På 1990-talet gjordes en omfärgning från tidigare grått till nuvarande gult.

Otto Viktor Lundberg

Borgmästare Otto Viktor Lundberg, 1842-1918, var VD i Sala–Gysinge–Gävle Järnvägsaktiebolag. Gift med Anna Josefina Dahlström. De hade fyra barn: Anna, Otto, Selma och Jakob (som blev bankdirektör och är känd för sina böcker ”Salaminnen”).

Borgmästare Lundberg var en aktiv man, med flera uppdrag. 1875 utsågs han till magistratsekreterare, 1882 utnämndes han till borgmästare. 1886–1911 var han ledamot i länets landsting och deras ordförande 1908–1911. 1900–1904 ledamot i riksdagens första kammare.