Namn

Wallinska och Björlingska kyrkogården

Beskrivning och historik

De två kyrkogårdarna vid Svartån är delade genom den före detta Skultunavägen. Den övre heter Wallinska kyrkogården och den nedre Björlingska kyrkogården. Ingen av kyrkogårdarna används aktivt idag. De ger ett avskärmat intryck genom järnstaket och få entréer. Delar av kyrkogårdarna har karaktären av park och det finns planterade höga lövträd och alléer. Den övre, Wallinska kyrkogården, är den äldsta bevarade begravningsplatsen i Västerås. Den invigdes 1818. Att begravningsplatsen lades utanför stadskärnan var nytt på den tiden. Fram till början av 1800-talet hade gravsättningar ägt rum antingen på en kyrkogård i nära anslutning till en kyrka eller inne i själva kyrkan.

Värdebeskrivning

Kyrkogårdarna har ett högt kulturhistoriskt värde som Västerås gamla kyrkogård. Kyrkogårdarna har väl bevarade gravvårdar som är relativt glest placerade. Den omges av ett järnstaket med grindstolpar av huggen sten samt en parkliknande karaktär med höga lövträd och alléer. Detta är egenskaper som var typiska för 1800-talets kyrkogårdar i städerna. Kyrkogårdarna berättar om innerstadens utbredning under 1800-talet. Då anlades de utanför stadskärnan i enlighet med dåtidens stilideal. Miljön utgör ett öppet och grönt inslag i stadsrummet i närheten av Svartån.

Viktiga karaktärsdrag

• Äldre gravvårdar relativt glest placerade • Järnstaket med grindstolpar av huggen sten • Öppna gräsytor • Kullerstensbelagda gångar • Äldre planterade lövträd, alléer • Stentrappa.