Namn

Kolpelle

Beskrivning

Området Kolpelle ligger i Möklinta socken, öster om Möklinta tätort i de nordöstra delarna av Sala kommun. Byn Kolpelle är belägen där ett mindre odlingslandskap breder ut sig i ett annars skogrikt område, mellan Möklinta och sjön Hallaren, på gränsen till Heby kommun. Sydväst om byn rinner Kolpellbäcken och i nordost ligger Kolpelle naturreservat. Byn består av tre bebyggelseansamlingar placerade på mindre höjder i det annars flacka landskapet. Bykärnan har radbykaraktär och utgörs av tre gårdar varav en numera är avstyckad. Mangårdarna med flygelbyggnader står tätt utmed byvägen i norr, med tillhörande ekonomibyggnader belägna i söder. På andra sidan av byvägen står ytterligare ett antal mindre bodar samt större, senare tillkomna ekonomibyggnader. Längre åt väster ligger två utskiftade gårdar bestående av mangård med varsin flygelbyggnad samt ett antal åtskilda ekonomibyggnader placerade i en fyrkant. Boningshusen i bykärnan och bland de utskiftade gårdarna är om 1½-2½ våningar, uppförda under mitten av eller sent 1800-tal, med huvudsakligen panelklädda fasader målade i röda eller gula kulörer med vita snickerier. Ekonomibyggnaderna timrade alternativt vitputsade eller panelklädda och målade i rött. Ett antal av dessa står på hög plintgrund. Både boningshus och ekonomibyggnader har sadeltak täckta med varierande material, såsom tegel eller plåt. På markerna runtomkring byn finns timrade ängslador. Nordost om bykärnan står två enplansvillor. Bebyggelsen är från mitten av 1980-talet respektive sent 2010-tal. Den något äldre villan är uppförd med röd stående panel med vita snickerier och ett flackt, betongtegeltäckt sadeltak. Den yngre villan har brun, liggande panel med blå detaljer och ett flackt pulpettak.

Historik

Namnet Kolpelle härstammar med allra största säkerhet från den koltillverkning som förekommit i området. Möklinta socken kallades förr för ”kolmilornas socken”. Kolet användes vid framställning och förädling av metaller. I takt med att silverhyttan i Sala togs i bruk i mitten på 1500-talet ökade efterfrågan på kol i länet. Därefter har kolet länge inneburit en stor inkomstkälla för bönder och skogsägare i området. Omkring 1920 fanns ej längre samma efterfrågan och tillverkningen upphörde. Under andra världskriget, då bensin var en bristvara och ersattes av gengas, uppstod kortsiktigt behovet av träkol. Idag kan man finna rester av koltillverkningen i form av bland annat kolbottnar som i mångt och mycket delvis dolts av överväxande vegetation. 1857 genomfördes laga skifte i byn, varvid två av gårdarna flyttades en bit västerut och en tredje vid namn Nygårds flyttades till en plats nordost om bykärnan. Bredvid Nygårds har två villor uppförts under 1980- respektive 2010-talet, men den äldre gården är numera riven. 1994 inrättades Kolpelle naturreservat. Där förekommer bland annat olika sorter av lav och tickor samt skalbaggar och hackspett. I reservatet finns även rester från äldre koltillverkning.

Råd och rekommendationer

Byn Kolpelle är belägen där ett mindre odlingslandskap breder ut sig i ett annars skogrikt område, mellan Möklinta och sjön Hallaren, på gränsen till Heby kommun. Sydväst om byn rinner Kolpellbäcken och i nordost ligger Kolpelle naturreservat. Byn består av tre bebyggelseansamlingar placerade på mindre höjder i det annars flacka landskapet. Bykärnan har radbykaraktär och utgörs av tre gårdar varav en numera är avstyckad. Mangårdarna med flygelbyggnader står tätt utmed byvägen i norr, med tillhörande ekonomibyggnader belägna i söder. På andra sidan av byvägen står ytterligare ett antal mindre bodar samt större, senare tillkomna ekonomibyggnader. Längre åt väster ligger två utskiftade gårdar bestående av mangård med varsin flygelbyggnad samt ett antal åtskilda ekonomibyggnader placerade i en fyrkant. Boningshusen i bykärnan och bland de utskiftade gårdarna är om 1½-2½ våningar, uppförda under mitten av eller sent 1800-tal, med huvudsakligen panelklädda fasader målade i röda eller gula kulörer med vita snickerier. Ekonomibyggnaderna timrade alternativt vitputsade eller panelklädda och målade i rött. Ett antal av dessa står på hög plintgrund. Både boningshus och ekonomibyggnader har sadeltak täckta med varierande material, såsom tegel eller plåt. På markerna runtomkring byn finns timrade ängslador. Nordost om bykärnan står två enplansvillor. Bebyggelsen är från mitten av 1980-talet respektive sent 2010-tal. Den något äldre villan är uppförd med röd stående panel med vita snickerier och ett flackt, betongtegeltäckt sadeltak. Den yngre villan har brun, liggande panel med blå detaljer och ett flackt pulpettak.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Radbystruktur längs med bygatan. • Gårdsstruktur med uppdelade mangårdar och ekonomibyggnader. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Bevarade inslag av månghussystemet. • Siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn. • Rödfärgade ängslador på markerna runtomkring byn.