Namn

Sätra brunn

Beskrivning

Orten ligger utmed den skogklädda Badelundaåsen, där två socknar möts, och är indelad i två områden: den sydöstra kurorten i Kila socken och det nordvästra samhället i Fläckebo socken. I slättlandskapen omkring Sätra brunn ligger ett flertal glest utspridda gårdar. Kurorten Kurorten ligger utmed den norra sidan av väg 771, där den gamla landsvägen sträcker sig intill den skogklädda Badelundaåsens sluttningar. Bebyggelsen ligger i en anläggning med ett flertal parker med stora gräsytor som korsas av stigar och alléer. Byggnaderna är uppförda från och med 1700-talet och fram till modern tid och består av en mängd olika byggnadstyper. Från infarten nås en besöksparkering på motsatt sida av det sena 1800-talets storskaliga badhusbyggnader i ljusmålad panelarkitektur och lertegeltäckt sadeltak. Där ligger också det hexagonalt formade Brunnshuset med gulmålad panel och branta, valmade takfall. Längre norrut ligger den kringbyggda Brunnsgården som bland annat innehåller apotek, kök och matsal. Mittemot står Conversationssalongen och Brunnskontoret på varsin sida av infartsvägen. Byggnaderna är samtliga huvudsakligen från 1700-talet och rödmålade i timmer, alternativt med panelklädda fasader samt vita snickerier. Byggnaderna kring Brunnsgården har sadeltak täckta med lertegelpannor, medan de flankerande byggnaderna har valmade sadeltak täckta av spån. Västerut leder den gamla landsvägen bland annat förbi Busstationen, Posten och Affären – med fasader av ljusmålad, liggande träpanel samt bruna snickerier – vars samlade bebyggelsekaraktär bär drag av stadsmässighet. Österut i området finns en storskalig modern byggnad med fasader målade i röd kulör och med utmärkande takutformning, uppförd som badhusanläggning 1994. En bit norrut i området står Lasarettet och Nya Lasarettet med rödmålade timmerfasader och vita snickerier. Runtomkring står ett flertal villor och andra bostäder i huvudsakligen traditionell utformning och färgsättning i rött och vitt. Ett fåtal av dessa sticker dock ut med mer varierande utformning, större detaljrikedom och karaktäristisk färgsättning, såsom Bergabo som är uppfört i för 1880-talet tidstypisk arkitektur med ett centralt torn och snickarglädje. Därtill finns låga, röd- och vitmålade längor av gymnastiksalar och behandlingshus samt Societetshuset i sekelskiftesarkitektur med gula fasader och vita snickerier. I Flemingsparken, i kurortens södra del, står en korskyrka. Kyrkan har gulmålade slätputsfasader och vita hörn, pilastrar samt dörr- och fönsteromfattningar och dess tak är täckt med förzinkad plåt. Intill kyrkan står ett friliggande klocktorn uppfört i rödmålad panel. Inom kurorten finns tre mindre gårdar från början av 1700-talet, samtliga i form av en gårdsbildning med flankerande flygelbyggnader. Där är Mathiesen i de centrala delarna av området, nordost om Brunnsgården, och Stora Broarne samt Biskopsgården i de östra delarna. Utöver de byggnader som är direkt kopplade till brunnsområdet, finns i området också en förskola med låg byggnadsvolym, flackt plåttäckt tak och fasader av stående panel i grå kulör. Runtomkring kurorten finns även privatägda villor och gårdar. Bebyggelsen varierar från småskaliga villor och torp med ekonomibyggnader samt verkstadsbyggnader, huvudsakligen uppförda under mitten av 1900-talet i olika utföranden och stående utmed väg 177 i söder, till mer storskaliga villor uppförda i 1800-talets byggnadsideal med kulörer i rött eller gult stående utmed den gamla landsvägen. Där står också ett missionshus byggt i en vinkel med brutet och utsvängt sadeltak täckt med lertegel, röd stående träpanel och höga fönster målade i vitt. Ytterligare en bit västerut längs den gamla landsvägen ligger gården Danielsberg med en stor mangårdsbyggnad om 2½ våningar, en flygelbyggnad samt ytterligare ett boningshus och ett antal ekonomibyggnader. Boningshusen och en av ekonomibyggnaderna har lertegeltäckta sadeltak, alternativt brutna tak och är uppförda med stående, rödmålad panel med vita snickerier. Övriga byggnader har rödmålat timmer eller är delvis panelklädda med sadeltak täckta i lertegel eller plåt. I skogsområdet norr om kurorten finns ett elljusspår. Samhället I skogspartiet nordväst om kurorten ligger samhället Sätra brunn, som främst består av bostäder i form av villa- och radhusbebyggelse av blandad karaktär. Det finns också en mindre tillverkningsindustri samt anläggningar för lek- och friluftsaktiviteter, men i övrigt saknar samhället kommersiell service. Bebyggelsen är samlad kring ett vägskäl, med väg 771 som går i nordväst-sydostlig riktning, samt en väg som leder norrut mot Gullvalla. Se vidare beskrivning av Sätra brunn i Salas kulturmiljöunderlag.

Historik

Det bördiga landskapet kring Badelundaåsen har gett upphov till goda möjligheter för jordbruk och platsen har varit bebodd åtminstone sedan tidig medeltid. Vid åsens möte med Solingsmyrans sankmarker har naturliga springkällor uppstått, något som redan under 1600-talet sades ha varit känt sedan en lång tid tillbaka. Idén om en hälsokälla i Sätra nådde så småningom provinsialläkaren Samuel Skragge, som lät köpa marken år 1700 och öppnade upp för hälsobrunnsverksamhet året därpå. Källan byggdes då över med ett brunnshus och ytterligare byggnader såsom badstuga, kyrka och lasarett uppfördes. Brunnsområdet fortsatte under 1700-talet att växa och ett brunnstorg med apotek, kök och matsal anlades, tillsammans med parker för rekreation. Det uppfördes även boningshus för gäster och det hände även att frekvent återkommande sådana även lät bygga egna bostäder på området. Bebyggelsens karaktär var ordnad, väl medvetet placerad och visade tidigt drag av stadsmässighet. Sedan början har det även funnits en brunnskyrka, från en början en liten sådan som låg intill brunnshuset. Den nuvarande byggdes på 1860-talet efter att den förra ödelades i en brand. 1744 förvärvades brunnsområdet av biskop Andreas Kalsenius, som tre år senare donerade det till Uppsala universitet, vilket stod som ägare till mitten av 1990-talet. Brunnsverksamheten, som finansierades av betalande kunder, blomstrade under sent 1700-tal, med en kulmen under mitten av 1800-talet, då badhusanläggningar moderniserades samt att ett nytt lasarett uppfördes. Därefter bibehölls en relativt stabil ekonomi fram till och med sent 1900-tal, då tidigare patientremitteringar från landstingen upphörde. Kring sekelskiftet 2000 blev kurorten till slut konkursförsatt och köptes så småningom upp av lokala privatpersoner som sedan drivit verksamheten som ekonomisk förening. I och med ekonomiska besvärligheter har viss bebyggelse inom kurorten sålts av, däribland gården Danielsberg, som numera är privatägd. Under anläggningens alla aktiva år har verksamheten ständigt utgått efter målsättningen att erbjuda sina gäster – högrestånd tillika allmoge – möjligheter till rekreation och välmående. Det har även funnits en stark medvetenhet kring bevarandet av kurortens karaktär och dess kulturhistoriska värden. Länge var det karaktären från 1700-talet som stod i centrum för bevarande, vilket i viss mån resulterat i att 1800-talets prägel inte satt sig lika hårt. Likväl har anläggningen i stor utsträckning bibehållit sin huvudsakliga karaktär och ställt sig främmande till nya tillskott. Bland de få nytillkomna byggnader som uppförts under senare tid har Nya terapin kanske varit den mest omtalade. Byggnaden stod klar 1970 i en för området avvikande utformning med låg och långsträckt byggnadsvolym samt gröna fasader. 2016 revs byggnaden då den påträffades ha utsatts av omfattande mögel men ersattes senare av en byggnad i liknande utformning och som numera utgör lokaler för en förskola. År 1994 uppfördes badhusanläggning. Sätra brunns kurort är skyddat som riksintresse för kulturmiljövården och står för tillfället även under utredning för att eventuellt bli förklarat som byggnadsminne. Nordväst om kurorten anlades under tidigt 1900-tal ett mindre centrum, med ett flertal verksamheter såsom handelsbod, bageri, kafé, postkontor samt diverse hantverkare. Sätra brunns mejeri grundades 1912 och var verksamt fram till nedläggningen under 1940-talet. Till mejeriet hörde också en mjölkaffär. Mejeribyggnaden med intilliggande lokaler står ännu kvar och används idag som privatbostad, dock är den före detta tillhörande skorstenen riven. Bland verksamheterna i det nyligen anlagda samhället fanns även Sätra brunns snickerifabrik, som startades 1922. Fabriken inriktade sig främst på inredningssnickerier men sysslade även med möbeltillverkning. Verksamheten lades ned på 1980-talet. Strax söder om centrumbebyggelsen fanns också en ångsåg och kvarn som under tidigt 1970-tal ersattes av lokaler för tillverkningsindustrier. Idag finns en plåtverkstad på platsen. På åsen nordväst om vägskälet planlades ett bostadsområde under 1960– och 1970-talen. Bebyggelsen uppfördes som sammanhängande radhus- och villakvarter kring ett slutet vägnät. Omkring 1990 anlades ytterligare ett bostadsområde, med flerbostadshus i form av rad- och parhus. Området placerades på skog- och åkermark intill gårdsbebyggelsen mellan samhället Sätra brunn och kurorten i öster.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

Kurorten • Det tidiga 1700-talets brunnsbebyggelse samt småskaliga gårdar med flygelbyggnader. • Storskalig villabebyggelse i 1800-talets byggnadsanda omkring kurorten. • Ordnad och medvetet placerad bebyggelse med drag av stadsmässighet. • Storskaliga badhusanläggningar med sen 1800-talskaraktär. • Brunnskyrkans placering som solitär i området. • Karaktäristiska byggnader uppförda i sekelskiftesarkitektur. • Rekreationsparker med stora gräsytor som korsas av stigar och alléer. • Besparad tallskog utmed Badelundaåsen i norr. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap söder om kurorten. Samhället • Småskalig industri- samt centrumbebyggelse med 1920–1930-talskaraktär belägen kring vägskälet. • Småskalig villabebyggelse från 1960– och 1970-talen med varierande fasadmaterial och kulörer. • Tidig 1900-talsbebyggelse med rödmålade fasader, vita snickerier och lertegeltak. • Radhusbebyggelse med rött tegel och vinkelställda garagelängor i ljus träpanel. • Besparad tallskog utmed Badelundaåsen samt inom de norra bostadsområdena. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap söder om samhället.