Inventerat bebyggelseområde

Informationen är framtagen i samband med bebyggelseinventeringar som är gjorda i samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västmanlands läns museum och respektive kommun. Läs mer på: Kulturmiljöunderlag
Namn
Vad-Ransta by
Beskrivning
Området innefattar byn Vad samt Ransta by med Ransta säteri och ligger i ett flackt och öppet odlingslandskap, omgärdat av mindre skogspartier i utkanten av åkermarker. Byarna Vad och Ransta by åtskiljs av Lillån som löper genom området. Gårdarna i Ransta by har stora mangårdsbyggnader med en eller flera flygelbyggnader som präglas av det sena 1800-talets stilideal. Fasaderna är klädda med panel målad i ljusa kulörer, med vita eller ockrafärgade snickerier. Ekonomibyggnaderna är timrade eller panelklädda, med rödfärgade fasader och vita snickerier. Taken är lagda med enkupigt lertegel eller svart trapetskorrugerad plåt. Ransta säteri är beläget i den norra delen av området och består av en mangård i två våningar med mansardtak och frontespis samt två lägre flygelbyggnader med sadeltak. Byggnaderna är målade i en ljus kulör med ockragula snickerier. Vads bykärna ligger söder om den meanderslingrande Lillån och består av två gårdar omgivna av ett flertal större ekonomibyggnader. Hit hörde tidigare även ett antal utskiftade gårdar, som nu ligger utspridda på åkermarkerna väster om bykärnan. I nordväst, intill Lillån, står Vads kvarn bevarad. Kvarnen är uppförd i två våningar med källare. Byggnaden är uppförd i två sektioner med rödmålade fasader, vita snickerier och sadeltak täckt med tvåkupigt lertegel. På den andra sidan om Lillån ligger Ranstanäs med blandad bostadsbebyggelse samt byns före detta mejeri och skolhus. Där ligger även Byagården, med Ranstabys fritidsförenings lokaler. Bebyggelsen har en traditionell utformning med panelklädda fasader målade i rött och vita snickerier. Mejeriet används idag som bostad men har ännu karaktären av småskalig industri med delvis vitputsad fasad och inkörsportar på gaveln. Den södra delen av området Vad utgörs av ett villaområde, i huvudsak uppfört kring mitten av 1900-talet med tidsenlig karaktär. Villorna är i en våning med fasadmaterial av mörkt tegel, alternativt ljust mexitegel och detaljer i mörkbrun kulör. Taken är täckta med betongpannor. I området finns även enstaka bostadshus från tidigt 1900-tal samt en mindre torpstuga. Dessa har lertegeltäckta sadeltak, panelklädda fasader målade i röd kulör och vita snickerier.
Historik
Vad ligger utmed Badelundaåsen vilken är en rullstensås formad efter inlandsisen. De första fasta boplatserna i området låg utefter åsen och flera byar bildades här redan runt 1000-talet. Flera fornfynd, gravfält och stenrösen har hittats längs åsen. Den självdränerade åsen var en lämplig farled och boplats när marken runtom fortfarande var kraftigt vattendränkt och inte ännu det bördiga jordbrukslandskap som karaktäriserar området idag. Namnet Vad syftar mest troligt till områdets lämplighet som vadställe för de som färdades via åsryggen eller vattenvägen. När järnvägen Tillberga–Sala drogs 1875, uppfördes Ransta station några kilometer norrut mellan byarna Kärrbäcksbo, Västerby och Österby. Det nya stationssamhället fick namnet Ransta, vilket gjorde att byn Ransta istället började kallas Ransta by, för att särskilja de två orterna. Ransta by har lång kontinuitet och bebyggelse har funnits på platsen åtminstone sedan 1400-talet. Under medeltiden gjorde både Kila och Kumla sockenkyrkor anspråk på byarna Vad och Ransta. Eftersom gårdarna var stora och rika var det en ansenlig hög summa som skulle betalas till sockenkyrkan genom tionden. Tvisten omnämns i skrift år 1308 och löstes först under 1520-talet då det slogs fast att byarna skulle tillhöra Kumla socken. Kring år 1540 fanns det fyra hemman i Ransta, två av dessa var frälsehemman, det vill säga ett hemman befriat från grundskatten. Före laga skifte låg byggnaderna mycket tätt och det var en förhållandevis stor by. Från slutet av 1800-talet fram till 1900-talets andra hälft bedrevs undervisning i Ransta för barn i närliggande byar. Vads by har sitt ursprung i Vad gård, strax väster om Ransta. Under några år på 1500-talet var gården kungsgård. På 1600-talet kom gården i släkten Sparfwenfelds ägo och rustades då till säteri. Vad kvarn är omtalad redan på 1700-talet men det kan ha funnits verksamhet tidigare än så. Nuvarande kvarnbyggnads datering är inte fastställd, men den är förmodligen uppförd i slutet av 1800-talet. Kvarnen tillhörde ursprungligen Persbo gårds ägor och styckades av 1949. I kvarnen bedrevs vattendriven kombinerad kvarn- och sågverksamhet in på 1930-talet av de omkringliggande gårdarna. Vattendriften gick senare över till ångdrift och elektrifierades under 1940-talet. Verksamheten lades ned vid slutet av 1950-talet och byggnaden nyttjades därefter som magasin och spannmålstork samt som svinhus. Sedan 1990-talet har kvarnen haft funktioner som galleri och kafé. Under mitten av 1900-talet anlades det yngsta bostadsområdet bland den före detta gårds- och torpbebyggelsen söder i området.
Råd och rekommendationer
• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.
Viktiga karaktärsdrag
• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Tegelvillabebyggelse från mitten av 1900-talet. • Kvarnmiljön vid Lillån. • Högreståndsmiljön kring Ransta säteri. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn.