Namn

Forneby

Beskrivning

Området Forneby ligger i Möklinta socken i kommunens norra del, direkt söder om Möklinta tätort. Byn ligger på Fornebyåsen som sträcker sig i nord-sydlig riktning utmed Storsjöns östra strand. Jordbruks- och bostadsbebyggelse ligger på båda sidor om åsen och i öster sträcker jordbruksmarken ut sig. Bebyggelsens lokalisering utmed Fornebyåsen bidrar till ortens karaktäristiska utsträckta form, med vidsträckta siktlinjer ut över det flacka odlingslandskapet nedanför. Bostadsbebyggelsen på åsen ligger i direkt anslutning och på båda sidor av den högt belägna vägen som går igenom Forneby. Där finns äldre gårdar från 1700- och 1800-talen med mangårds- och flygelbyggnader, traditionellt uppförda i rödfärgat timmer, i vissa fall inklätt med stående träpanel. Byggnaderna har lertegelklätt sadeltak, vita snickerier samt spröjsade fönster. Stora rödfärgade ekonomibyggnader är placerade nedanför Fornebyåsen, närmast åkermarkerna. Byggnaderna är uppförda med stående träpanel eller murade fasader. Längs med åsen och tätt intill vägen finns även friliggande bostadshus från större delar av 1900-talet. Det mest förekommande fasadmaterialet är stående träpanel, men även eternit, tegel och timmer finns representerat. Fasadkulörerna varierar mellan rött, gult, vitt och grått. I norra delen av byn ligger före detta Möklinta försörjningshem och i den södra delen finns en träindustri med stora industri- och lagerlokaler. Industriområdet präglas av flera långsträckta hallbyggnader med fasader och tak i plåt, uppförda under andra halvan av 1900-talet och början av 2000-talet.

Historik

Fornebyåsen har utgjort ett naturligt gångstråk i tusentals år. Där finns spår från forntida bosättningar, så som flera brandgravar samt fornfynd av en grav med svärd, pilar, spjut och betsel. En del av en runsten har hittats på åsen, som redan på 1600-talet omnämns som svårt skadad. Den är gjord i sandsten och står idag på Möklintas hembygdsgård. Under medeltiden fanns fyra gårdar i Forneby. Fram till idag har antalet ökat till ungefär 20 gårdar varav några härstammar från de första hemmansklyvningarna på 1600-talet. De flesta är från 1700-talets storskifte och 1800-talets laga skifte. Dessa ligger glest utspridda längs med jordbruksmarkerna. Byn har härjats av förödande bränder vid två tillfällen, den senaste år 1810, och dagens bostadsbebyggelse är främst uppförd på 1800- och 1900-talen. Tidigare har det funnits ett bönekapell eller mindre kyrka vid kanten av åsen. Idag finns inga lämningar efter byggnaden men platsen kallas fortfarande för Kapellbacken. I Storsjön nedanför Kapellbacken ligger Prästön, som tidigare tillhörde prästbostället. Ett metodistkapell uppfördes under 1900-talet, som efter några års uppehåll återigen används inom församlingen. Där Möklinta försörjningshem ligger idag låg tidigare en bondgård vilken under 1800-talet inköptes för fattigvårdens räkning. Byggnaderna fick rivas då de var både brandfarliga och otidsenliga. Ett nytt försörjningshem för äldre byggdes på platsen 1908. Arkitekturen var modern och i tidens anda med höga fönster, plåttak och ett högt markerat entréparti. Hemmet hade plats för 15–20 personer och var i bruk tills ett nytt ålderdomshem byggdes i Möklinta på 1960-talet. Under 1800-talet fanns en såg och ett hyvleri på platsen för dagens moderna träindustri. Sågens ägare byggde ett påkostat bostadshus på motsatt sida av vägen som står där än idag. Ångsågen revs under 2000-talet.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibehållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Bostads- och gårdsbebyggelsernas placering på eller intill Fornebyåsen. • Modernistisk bebyggelse med varierande fasadmaterial och kulörer. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn.