Namn

Gullvalla

Beskrivning

Området Gullvalla ligger i Kila sockens norra del, utmed väg 256 mellan Sala stad och Salbohed. Området Gullvalla ligger i ett flackt odlingslandskap, omgivet av blandad löv- och barrskog samt våtmarker. Dessa innefattar Gullvalla mosse öster om bykärnan samt Bysjön och Östersjön med Gullvalla naturreservat i sydost. Bykärnan omfattar Gullvallas äldsta bebyggelse och ligger samlad på en trädbevuxen höjd intill ett vägskäl i norra halvan av byn. Bebyggelsen är uppförd kring 1800-talet och har en traditionell utformning med timmer- eller panelklädda fasader och lertegeltäckta sadeltak. Strax västerut ligger en tvärgata till väg 256, som löper parallellt med bebyggelsen i bykärnan. På båda sidor utmed gatan står villabebyggelse på tomter som tidigare hyst hantverkarbostäder. Den så kallade Hantverkargatan har numera en blandad karaktär med bostäder från sekelskiftet 1900 på tätt placerade tomter med lummiga trädgårdar samt Gullvalla bygdegård från 1926. Dessa har, likt en del nyuppförd bebyggelse, traditionell utformning med rödfärgade fasader, lertegeltäckta sadeltak och vita snickerier. Därutöver utgörs bebyggelsen av modernistiska villor uppförda under 1940–1980-talen, med ljusa fasader i tegel eller stående träpanel och sadeltak täckta med betongpannor. I den södra delen av Gullvalla löper en väg runtom de numera torrlagda sjöarna Bysjön och Östersjön. Utmed vägen står ett knappt tiotal utskiftade gårdar av liknande karaktär som i bykärnan, samt blandad bebyggelse uppförd under större delen av 1900-talet med varierande utformning. Nordväst om bykärnan återfinns på liknande vis utskiftade gårdar av samma karaktär som de tidigare nämnda.

Historik

Fornfynd av silverslagg och trindyxor visar att området kring Gullvalla beboddes redan på stenåldern men namnet Gullvalla härstammar troligen från medeltiden. Namnet är sammansatt av det medeltida mansnamnet ”Gulle” och ”vall” som syftar till områdets betesvallar. Från 1571 års skattelängd finns dokumentation som visar att det då fanns tre bönder i Gullvalla. Byn växte sedan successivt och ett första storskifte av åkrar och ängar genomfördes mellan åren 1773–1775. När laga skifte färdigställts 1863 hade åtta gårdar flyttats ut från den äldre byn och endast fyra blev kvar. Byns förmodat äldsta hus från 1700-talet, Tomases, återfinns i denna del av byn. Redan i början på 1900-talet kallades huset för ”Gammelstugan”. Gullvalla har varit den största byn i Kila sockens norra del genom flera århundraden. Byn hade tidigt vissa centrala funktioner, bland annat en lanthandel. Den grundades kring 1890 och låg mittemot den nuvarande bygdegården på Hantverkargatan, i en numera riven flygel till Gullvalla växelstation. Lanthandeln lades ner 1959. Längs Hantverkargatan, som den kommit att kallas i folkmun, bodde och verkade bland annat vagnmakare, snickare och skomakare. Bland hantverkarbostäderna finns ännu snickarens hus med bodlänga kvar. Båda byggnaderna är välbevarade. På Hantverkargatan låg också missionshuset, byggt 1907 men nedbrunnet 1938. Gullvallas enda industri var torvströfabriken, som låg invid Gullvalla mosse. Fabriken grundades på slutet av 1890-talet och producerade som mest 10 000 balar torv om året. Verksamheten upphörde i början av 1960-talet.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Bevarade inslag av månghussystemet. • Hantverksbostäderna längs byvägen. • Utskiftade gårdar som lummiga solitärer norr och söder om bykärnan. • Modernistiska enplansvillor med stiltypiska detaljer från mitten av 1900-talet. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn.