Namn

Kivsta

Beskrivning

Området Kivsta ligger i Kila socken sydväst om Sala stad, i slättlandskapet mellan Sätra brunn och Ransta. Området kring Kivsta präglas av långa siktlinjer över ett flackt och öppet odlingslandskap. Byn är långsträckt i nord-sydlig riktning och bebyggelsen är glest placerad, med gårdar som på ett pärlband utmed byvägen, som går parallellt med övergången mellan åker och skog. Genom åkermarken i väst slingrar sig Lillån. I Kivstas norra del är bebyggelsen placerad på byvägens östra sida, utmed skogskanten. Bebyggelsen är av blandad karaktär och består av både gårdar från tiden kring 1800-talet och boningshus tillkomna under 1900-talet. I bykärnan, som är placerad i ett svagt höjdläge med koncentrerad växtlighet av buskage, barr- och lövträd, står två gårdar med bibehållen placering och struktur sedan tiden före laga skifte. De står på varsin sida om byvägen, vilken här ter sig smalare och krokigare än i norr. Bebyggelsen söder om bykärnan består likt den norra delen av en mer blandad karaktär, men här varierar placeringen av gårdarna mellan båda sidor om vägen. En av byggnaderna är byns före detta skolhus. Byvägen viker sedan av genom ett skogsparti åt sydost, förbi gården Hagalund. De äldre gårdarna i byn är präglade av 1800-talets byggnadsskick, med mangårdar uppförda i två våningar i timmer och inklädda med rödfärgad träpanel. De har vitmålade snickerier, med dörrar och fönsterbågar i traditionella kulörer, samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. Till mangårdarna hör en eller två flygelbyggnader och där finns en eller flera större ladugårdar samt mindre uthus bevarade. Gårdarna i bykärnan följer den för kommunen karaktäristiska gårdstyp med boningshus och ekonomibyggnader på varsin sida om byvägen. Övriga gårdar som skiftats ligger en bit in från byvägen som solitärer. Flera av dessa har trädalléer som leder från byvägen upp till den klungbyggda gårdsbildningen. Ekonomibyggnaderna i Kivsta by varierar från äldre, mindre sådana uppförda i rödfärgat timmer med tegeltak, till sentida större byggnader med stående rödmålad panel och plåttak. Utöver den äldre bebyggelsen finns ett antal boningshus huvudsakligen uppförda under andra halvan av 1900-talet. Bland dem är karaktären mer varierande och där förekommer bland annat enplansvillor i mexitegel och tvåvåningsbyggnader i resvirkeskonstruktioner med stående träpanel målade i olika ljusa kulörer.

Historik

Kivsta är en gammal by och där finns fornlämningar bland annat i form av äldre boplatser och husgrunder. Ändelsen -sta tyder på att platsen kan ha varit bebyggd redan under järnåldern. Byn nämns i samband med Älvsborgs lösen från 1571, då tre förmögna hemmansägare i byn var tvungna att avsätta sin del av lösensumman. Kivstas storhetstid var förmodligen under 1600- och 1700-talen då det bodde omkring 75 invånare i byn. På generalstabskartan från 1839 kan man se ett drygt tiotal hemman, alla tätt samlade i bykärnan. Samma år, 1839, påbörjades ett arbete med att genomföra laga skifte i byn. Detta avbröts dock efter önskemål från flera av byns bönder, men återupptogs år 1845. Det hela slutade i ett tämligen radikalt skifte där nio av elva bönders hemman skiftades. Gårdarna splittrades upp och fick sin nuvarande placering söder respektive norr om den tidigare täta bykärnan. I den södra delen av Kivsta står ännu dess gamla skolhus kvar, uppfört kring slutet av 1870-talet. Skolverksamheten startade 1858 som så kallad ambulatorisk läsning tills den år 1879 blev fast sådan. Folkskolan drevs fram till 1952, då socknens byskolor började läggas ned i samband med kommunsammanslagningen. I början av 1920-talet startade Bröderna Johansson på Backbo, sydost om Storgården, ett slakteri. Därifrån utgick ”Slaktar-Folke”, först med häst och vagn och senare med den så kallade charkuteribussen, när han sålde köttprodukter runtom i Kilabygden och på torget inne i Sala. Verksamheten upphörde framåt 1970-talet.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Gårdsstruktur med mangårdar och ekonomibyggnader åtskilda av bygatan. • Skiftade gårdar placerade som lummiga solitärer längs pärlbandsstruktur. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn. • Bevarade inslag av månghussystemet. • Bykärna på lummigt höjdparti i slättlandskapet. • Trädalléer i byns södra och norra delar.