Namn

Hedbo

Beskrivning

Området Hedbo ligger i Västerfärnebo socken i den västra delen av Sala kommun, nordost om Västerfärnebo tätort. Hedbo by omgärdas av Badelundaåsen i öster och i väster av det kulturpräglade odlingslandskapet Nötmyran, där Svartån slingrar sig igenom. Landskapet är flackt och har långa siktlinjer över Nötmyran, medan det åt åsen till kantas av skogspartier. Hedbo är en välbevarad radby och ingår i riksintresseområdet för kulturmiljövård Nötmyran [U 15] med motiveringen ”odlingslandskap som åskådliggör ängsbrukets betydelse i äldre tid samt bymiljö som är ett pedagogiskt bra exempel på bebyggelsestrukturen i en radby”. Radbyn ligger precis utmed Svartådalen öster om Västerfärnebo och består idag av fem gårdar. De följer den för kommunen karaktäristiska gårdstyp, där byvägen skiljer mangården från fägården med sina ekonomibyggnader. De flesta av byggnaderna är uppförda under 1800-talets andra hälft eller tidigt 1900-tal. Bebyggelsen har en traditionell prägel, med timrade och panelklädda fasader målade i rött, vitmålade snickerier och lertegeltäckta sadeltak. I några fall har husen fått nya fasad- eller takmaterial, som eternitplattor eller trapetskorrugerade plåttak. Överlag är dock bebyggelsen välbevarad. De äldre byggnaderna är timrade medan de från tidigt 1900-tal är uppförda i resvirke. Bostadshusen är uppförda i två våningar, där de flesta har farstukvistar och en eller två flyglar. Strax öster om radbyn ligger ytterligare en ansamling gårdar och villabebyggelse. Bebyggelsen ligger om små grupper utmed ett antal bivägar från huvudbyvägen som går genom radbyn, samt omkring Långhedsvägen som går i nord-sydlig riktning mellan Brobacke och Salbohed. Byggnaderna har panelklädda fasader i varierande kulörer, mestadels röda, med vitmålade snickerier och lertegelklädda sadeltak. Tillhörande gårdarna finns ett antal större ekonomibyggnader huvudsakligen uppförda i rödfärgat resvirke med tegel- eller plåttäckta sadeltak. På Nötmyran finns ett tjugotal ängslador bevarade, varav ungefär hälften av dem står på Hedbosidan om ån. Ursprungligen fanns betydligt många fler ängslador och år 1959 uppges det finnas 71 lador på Nötmyran. De flesta av ladorna är uppförda kring 1920, då i stolpverkskonstruktion, medan några få är timrade och uppförda under 1800-talet. Ladorna har rödfärgade fasader och lertegel på taket. Sedan mitten på 1900-talet används ängsladorna inte längre.

Historik

Hedbo by omnämns första gången år 1371 i skattelängden över Västmanland, men arkeologiska fynd har visat att trakten har varit bebodd sedan stenåldern. För ungefär 9000 år sedan låg området kring nuvarande Hedbo vid kusten och Svartån var en bred havsvik. Svartåns förflutna, samt dess årliga översvämningar kring Nötmyran, har för bönderna i Hedbo resulterat i mycket bördig jord och frodiga ängsmarker med goda höskördar därtill. För att ta sig österifrån över Svartån till sockenkyrkan i Västerfärnebo användes förr en genväg över bron Smäcken. Bron var till en början provisorisk, då den årligen raserades och var tvungen att byggas upp igen på grund av de återkommande översvämningarna. Före år 1779 hade bönderna i Hedbo förhållit sig till solskifte, den markägostruktur som föreskrevs i den medeltida Västmannalagen, där böndernas tegar var uppdelade från öst till väst. Nu genomgick Hedbo by storskifte, vilket medförde att åker och äng ordnades i färre och större enheter samtidigt som man avverkade ägoblandning av odlingsmark. Vid den här tiden brukades tvåsäde och det höll i sig fram till slutet på 1800-talet då man istället anammade växelbruket. Innan laga skifte på 1860-talet hade Hedbo by tre huvudgator. Storgatan låg längst mot väster, mellan mangårdarna och en mängd småhus. Brunnsgatan låg i mitten, mellan mangårdarna och fägårdarna, och ledde till den stora bybrunnen. Öster om fägårdarna gick Ladugatan mellan logarna och ytterligare några småhus. På grund av brandrisken placerades smedjor, bastur och en kölna en bit utanför byn. Vid laga skifte bestod byn av fem huvudhemman fördelade på 17 bönder. Skiftet innebar att flera gårdar flyttades ut, men trots detta har Hedbo bevarat sin karaktär som väl sammanhållen radby. Under 1900-talet har även vissa förändringar och tillägg gjorts bland byggnaderna i byn, bland annat har det tillkommit en större ekonomibyggnad samt ytterligare en gård.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Radbystruktur längs med bygatan. • Gårdsstruktur med mangårdar och ekonomibyggnader åtskilda av bygatan. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Bevarade inslag av månghussystemet. • Öppet jordbrukslandskap kring byn med långa siktlinjer över Nötmyran. • Rödfärgade ängslador på Nötmyran.