Namn

Västerbykil

Beskrivning

Västerbykil ingår i ett bebyggelseområde som kallas Kilen eller Färnebokilen. Området är beläget i ett flackt och utbrett odlingslandskap, omringat av skog och utgörs av de tre byarna Västerbykil, Mälby och Hedåker. I västra delen av Kilen ligger Västerbykil. Bebyggelsen består till stor del av jordbruksbebyggelse från tiden kring sekelskiftet 1800 och ligger längs med två korsande vägar, där koncentrationen av bebyggelse är som högst just i vägskälet. Längs väg 763 som kommer från sydöst står villabebyggelse, uppförd kring 1900-talets första halva och enstaka äldre gårdar samt byns hembygdsgård. Strax norr om vägskälet i Västerbykil ligger de större gårdarna Björsbo och Vretaberg. Något österut ligger den ursprungliga bykärnan som ännu visar tydliga spår av en radbystruktur. Mangårdsbyggnaderna är placerade längs byvägen med ekonomibyggnader placerade en bit in på tomten bakom, alternativt enligt den för kommunen karaktäristiska gårdstypen med de olika byggnadsfunktionerna på varsin sida om vägen. De flesta av byggnaderna i Västerbykil är uppförda under 1800-talets andra hälft eller under tidigt 1900-tal. Bebyggelsen har en traditionell prägel, med timrade och panelklädda fasader målade i rött med vitmålade snickerier och lertegeltäckta sadeltak. Byn har många bevarade inslag av månghusbebyggelsen i form av byggnader såsom tiondebodar, härbren och loftbodar, samtliga i rödfärgat timmer. Det finns även inslag av yngre bebyggelse i form av bostadshus med varierande karaktär. Bland annat låga tegelvillor i gula och röda kulörer från 1900-talets mitt, 1960–1970-talsvillor i mexitegel samt en enplansvilla med röd fasadpanel uppförd under 2010-talet. Längst i öster ligger Kilboskolan, uppförd år 1955 i rött fasadtegel. Dess byggnader är typiska exempel på 1950-talets modernistiska arkitektur, med lekfulla element som sexkantade fönster och geometrisk fasaddekor i vit puts.

Historik

Byarna i Kilen ligger i ett bördigt odlingslandskap som uppstod kring år 500 e.Kr., när landhöjningen hade förvandlat det som var sjöbotten till odlingsbar åkerjord. Västerbykil tillhör socknens äldsta byar, men omnämns i skrift först under 1540-talet, då under namnet Västby. Namnet kommer just från ortens läge väster om Mälby – mellanbyn. Skattelängder och kartor från 1500- och 1600-talen visar att byn då hade sju hemman; fem hela och ett halvt skattehemman samt ett frälsehemman. Under den här tiden hade byn en hytta och en hammare, belägna i sydvästra delen av byn. Västerbykil låg ursprungligen omedelbart väster om där Kilboskolan står idag. År 1763 drabbades byn av en stor brand och nästan hela byn brann ner. När byn återuppbyggdes placerades en stor del en bit väster om bykärnan, där Kilbovägen möter vägen mot Västerfärnebo. Tio år efter branden påbörjades storskiftet och när laga skifte genomfördes under mitten av 1800-talet behövde endast sex gårdar flyttas ut, eftersom många redan hade flyttats efter branden. År 1865 invigdes byns första skolhus, som låg på samma plats som dagens skola. Efter sekelskiftet räckte inte byggnaden till längre och 1914 invigdes en ny skolbyggnad. Den ersattes 1955 av byggnaden som fortfarande tjänar som skollokal för traktens barn. Både frikyrko- och nykterhetsrörelsen nådde Västerbykil kring sekelskiftet 1900. År 1909 invigdes lokalen för nykterhetsföreningen Templet 1714 Hoppet av Templar-Orden. Lokalen har byggts om i flera omgångar och är sedan 2001 bygdegård under namnet Kilbolokalen. Förutom jordbruket har snickeriföretaget Nordin & Co varit den största arbetsgivaren på orten. Företaget etablerades 1917 på platsen för den sedan länge nedlagda hyttan. De tillverkade inredningssnickerier, sparkstöttingar och senare ytterdörrar. I början av 2000-talet flyttades verksamheten till Heby med ny ägare.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Radbystruktur i byns östra del. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Gårdsstruktur med mangårdar och ekonomibyggnader åtskilda av bygatan. • Tegelvillabebyggelse från mitten av 1900-talet. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn. • Bevarade inslag av månghussystemet.