Namn

Fräbrunn

Beskrivning

Området Fräbrunn ligger i Sala socken mellan Ransta och Sala stad, öster om riksväg 70 och den parallellt löpande järnvägssträckan Västerås-Sala. Området kring Fräbrunn präglas av långa siktlinjer över ett flackt och öppet slättlandskap som bryts av ett antal mindre skogspartier. En bit öster om byn rinner Sagån. Bebyggelsen i Fräbrunn består av en mindre ansamling av gårdar som står tätt grupperade intill ett vägskäl. Mangårdarna med en eller flera flygelbyggnader vetter från vägen och in mot gårdsbildningarna med ett flertal ekonomibyggnader av diverse storlek och funktion. Strax öster om bykärnan, intill ett mindre skogsparti, ligger en utflyttad gård med två flygelbyggnader samt en större ekonomibyggnad. De äldre mangårdarna om 1½-2½ våningar är uppförda i panelklätt timmer med synliga knutlådor och lertegeltäckta sadeltak. Ekonomibyggnaderna varierar mellan att vara uppförda i timmer, sten och resvirke inklätt med panel. De har alla sadeltak täckta med antingen lertegel eller plåt. Samtliga byggnader i byn är rödmålade med vita snickerier, med undantag av två mangårdar som är målade i gul kulör. Ekonomibyggnaderna i byns utkanter är större i storlek. I byn finns inslag av besparade häckar, träd och stödmurar med terrasseringar.

Historik

Fräbrunn räknas till bland de äldsta byarna i Sala socken och byn finns omnämnd i en skattelängd från år 1371. Stavningen på byns namn har varierat under århundradena och namnet tros ursprungligen härstamma från en brunn tillägnad guden Frej, eller Frö. Fram till början av 1600-talet låg två gårdar i byn och i slutet av samma århundrade började man med hemmansklyvningar. Under tidigt 1800-tal fanns nio brukningsdelar i byn. Ytterligare förändringar gjordes vid laga skifte, vilket genomfördes 1840, då en av de dåvarande sex gårdarna flyttades ut en bit öster om bykärnan. De tidigare kringbyggda gårdsbildningarna har idag i mångt och mycket lösts upp, men i bykärnans norra del står bebyggelsen ännu tätt.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Knuttimrade boningshus på grovhuggen stensockel. • Tätbebyggd by- och gårdsstruktur. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Skiftad gård placerad som solitär. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn. • Bevarade inslag av månghussystemet.