Namn

Varmsätra

Beskrivning

Varmsätra ligger i en dalgång med Varmsätrabäcken i öster. Söder om byn breder ett slättlandskap ut sig och norrut gränsar byn till omväxlande åker- och skogspartier. Bebyggelsen är huvudsakligen koncentrerad kring ett vägskäl, samt i form av ett flertal gårdar som ligger utspridda intill skogsområdena och i slättlandskapet runtomkring. Bebyggelsen närmast vägskälet är av blandad karaktär och består huvudsakligen av villor om 1–1½ plan, från mitten eller senare delen av 1900-talet. Fasadmaterialen varierar mellan tegel, eternit och träpanel målad röd, gul eller i andra ljusa kulörer. I nord-sydlig riktning sträcker sig en gata med karaktär av en radby, med relativt stora boningshus, glest placerade på stora tomter utmed vägen. Mangårdsbyggnaderna har en eller flera flygelbyggnader och är till övervägande del målad i rött med vita snickerier och sadeltak täckt med lertegel. På motsatt sida vägen står tillhörande ekonomibyggnader, övervägande uppförda under 1800-talet men även med nyare inslag. De äldre ekonomibyggnaderna är uppförda i rött timmer, medan de yngre har rödmålad panel. Precis intill vägskälet ligger Varmsätras skola. Huvudbyggnaden har röd träpanel, vita snickerier och tegeltäckt sadeltak. Den på 1960-talet uppförda tillbyggnaden har gröna fasader och en markerad tegelsockel samt ett flackt tak täckt med asfaltspapp. Runtomkring Varmsätras bykärna ligger ett flertal utskiftade gårdar samt yngre villabebyggelse, dels utmed vägen, dels på änden av mindre avtagsvägar. Utformningen är varierande med olika kulörer och fasadmaterial. De äldre gårdsbildningarna ligger ofta som solitärer och har kvar sin traditionella prägel, med fasader av röd träpanel och vita snickerier på både mangårdar och ekonomibyggnader, medan de senare uppförda byggnadernas utseende är mer varierande och även har kulörer såsom vitt och gult.

Historik

Varmsätra är en gammal by och nämns som tidigast under sent 1300-tal, då som bland annat Wirmesaetir samt med något varierande stavningar. Namnets ursprung är inte till fullo klarlagt, men en teori menar på att det kommer från byns och dess sätrar, eller fäbodvallar, skyddade läge intill den stora skogen i norr. I Varmsätra förvarades förr en bykista från 1600-talet med ett tiotal handlingar, men denna är sedan 1914 skänkt till Nordiska museet i Stockholm. Varmsätra var från en början en solskiftad radby med tät bebyggelse utmed tre parallella gator. Mellan Varmsätrabäcken och mangårdsbyggnaderna gick Fönstergatan, längst västerut löpte Lägagatan intill logarna och i mitten av dessa gick Stallgatan uppkallad efter stallen och ladugårdarna som låg utmed gatan, där den nuvarande vägen går. Mellan åren 1777–1778 genomfördes storskifte i byn, men bara några år senare, år 1783, utsattes byn för en förödande brand. Då miste 74 personer sina hem, egendomar och boskap. Den enda gården som klarade sig, Norrgården, står kvar än idag. Dess magasinsbyggnad tros vara den äldsta byggnaden i byn. Efter branden byggdes byn upp igen och behöll karaktären av radby, dock i mindre skala och med mer glest belägna gårdar. På 1860-talet kom nästa stora förändring i byn, laga skifte genomfördes. Byn glesnades ut ytterligare, då hela 18 hemmansägare tvingades lämna bygemenskapen. Kvar i den gamla bykärnan blev endast fem bönder. Under tidigt 1900-tal var Varmsätra i princip en självförsörjande by, med verksamheter såsom mejeri, slakteri och diverse hantverkare samt service i form av poststation, telefonväxel och taxirörelse. Där fanns även bageri, café och en lanthandel samt IOGT-lokal och skolhus. Skolan finns fortfarande kvar och är numera Norrbys enda kvarvarande sådan. Det gamla skolhuset uppfördes under slutet av 1800-talet och byggdes ut med fler klassrum och en gymnastiksal år 1966. Undervisning sker från förskola till och med årskurs 6 samt fritidshem. Strax norr om byn fanns tidigt en vattendriven kvarnrörelse. Omkring sekelskiftet 1900 anlades där en ångdriven kvarn och sågverk samt hyvleri. Den ursprungliga sågen och hyvleriet brann ned 1928, men byggdes upp igen och drevs till omkring 2000 då verksamheten lades ned för gott. Byggnaderna står delvis kvar, men är numera rivningshotade.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Radbystruktur med stora, glest placerade gårdar längs med bygatan. • Gårdsstruktur med mangårdar och ekonomibyggnader åtskilda av bygatan. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Skiftade gårdar placerade som solitärer utmed väg. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn. • Bevarade inslag av månghussystemet. • Modernistisk bebyggelse med varierande fasadmaterial och kulörer.