Namn

Tärnaby

Beskrivning

Området Tärnaby ligger i Tärna socken i Sala kommuns södra delar, nordost om Ransta. Tärnaby ligger i ett flackt och öppet slättlandskap omgärdat av mindre skogspartier. Bykärnan i Tärnaby ligger i slättlandskapet mellan Sagån i väster samt den anslutande Tingvastbobäcken i sydost, och består huvudsakligen av tre relativt stora gårdar om 1½-2½ våningar. Därtill finns ett antal mindre torp och bostadshus. Genom byn slingrar sig den gamla byvägen. Gårdarna har en uppdelning mellan mangård och dess ekonomibyggnader, som står på andra sidan byvägen och är delvist kringbyggda. Mangårdarna har en eller flera flygelbyggnader. Strax söder om bykärnan ligger en gård med gulfärgat boningshus samt en väderkvarn. Kvarnen har rödmålad panel, ett flackt konformat plåttak och saknar vingar. Den gamla byvägen leder in i byn från nordost och kröker sedan av åt nordväst och går där parallellt med Sagån. Nordväst om bykärnan, utmed Sagån, finns äldre torpbebyggelse samt villor från 1970- respektive 2000-talet. Ett fåtal av torpen har kvar sin ursprungliga utformning. Närmast riksväg 70 finns ett par större jordbruksfastigheter. Övervägande delen av bebyggelsen i Tärnaby härstammar från senare delen av 1800-talet och är inklädd i rödfärgad panel med vita snickerier. Ett fåtal boningshus är målade i gul kulör. Ekonomibyggnaderna är i regel panelklädda eller delvist timrade i röd kulör alternativt med fasader av ljus puts. Byggnaderna har sadeltak täckta med ler- eller betongtegel. Ett flertal ekonomibyggnader har plåttäckta sadeltak.

Historik

Ett flertal fynd i och omkring byarna visar på att området varit bebott sedan åtminstone äldre järnåldern. Namnet Tärna nämns i skrift på 1300-talet, då gällande Tärna socken och kyrkbyn, och syftar på en tidigare tjärn som låg intill kyrkan. 1867 genomfördes laga skifte i Tärnaby, vilket resulterade i att gårdar flyttades ut från den tätbebyggda bykärnan, däribland Ågården som placerades strax nordväst om bykärnan. I Tärnaby står en väderkvarn, enligt uppgift byggd 1885, dock med en vindflöjel med årtalet 1919. Den är en av två bevarade väderkvarnar i Västmanlands län. Någon gång mellan 1917 och 1930 plockades vingarna ner. Därefter drevs kvarnen med hjälp av elektricitet fram till 1960-talet. I byn finns även ett bevarat magasin, enligt hörsägen uppfört efter en ovanligt god skörd kring sekelskiftet 1900.

Råd och rekommendationer

• Där det finns fornlämningar krävs tillstånd från länsstyrelsen vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att vara nödvändigt. • Karaktäristiska byggnadstyper för landsbygden ska bevaras, underhållas och ej förvanskas. Dessa är viktiga för möjligheten att avläsa äldre agrara miljöer och bebyggelsestrukturer. • Utformningen av nya byggnader bör harmonisera med omgivande bebyggelse gällande form, volym, material och kulör på fasad, tak samt dörrar och fönster. • Ny bebyggelse bör placeras på ett sätt som harmoniserar med omgivande landskap och bebyggelsemiljö samt bibehåller alternativt förstärker dess övergripliga karaktär. • Ny bebyggelse bör anpassas till befintlig terräng och ej placeras på åkermark. Befintliga naturvärden i form av grönska, grönområden och åkermark bör beaktas. • Komplement- eller tillbyggnader bör vara underordnade huvudbyggnader. • Historiska vägsträckningar bör bibe¬hållas och underhållas. Nya anslutande vägar bör anläggas så att de anpassas till den naturliga topografin alternativt det befintliga planlagda gatunätets struktur.

Viktiga karaktärsdrag

• Agrar bebyggelse med för landsbygden traditionell utformning och färgsättning bestående av mangårdsbyggnader om 1–2½ våningar och ekonomibyggnader med rödfärgade timmer- eller panelfasader. Fasad-, dörr- och fönstersnickerier i ljusa kulörer samt lertegeltäckta sadeltak eller brutna tak. • Gårdsstruktur med mangårdar och ekonomibyggnader åtskilda av bygatan. • Gårdsstruktur med mangård och en eller flera flygelbyggnader. • Skiftade gårdar placerade som solitärer utmed väg. • Långa siktlinjer över ett öppet jordbrukslandskap kring byn. • Bevarade inslag av månghussystemet.