Namn

Ingolsbennings bykärna

Beskrivning

Några gårdar i byn med välbevarad bebyggelse från 1800-talet vittnar om den gamla bergsmansbyn. Bykärnan domineras idag av Petter Persgården med sina många äldre ekonomibyggnader och synliga läge invid dammen och vägen. Bebyggelsen utmärks av timrade byggnader inklädda med faluröd panel och försedda med tegeltäckta sadeltak. Vid Storsjöns strand har det tillkommit fritidshusbebyggelse under 1900-talets mitt.

Historik

Byn omnämns första gången i äldsta jordeboken år 1539 som Jngolffzböning. Ortnamn med efterleden –benning tolkas som en plats som etablerats genom bergsbruket och hyttdriften. Ordet ansågs förr komma från -bygning och syfta på hyttbyggnaden. Numera tolkas det stamma från det fornsvenska verbet byggia – en plats där man bedrev bergsbruk. Förleden i Ingolsbenning är mansnamnet Ingolf, troligen den ursprunglige ägaren. År 1539 fanns en hytta centralt i byn. Vid denna tid räknades hyttan till socknens medelstora. En del av den järnmalm som bearbetades i Ingolsbennings hytta bröts i Ingolsbenningsgruvan belägen ungefär en kilometer sydost om Häste. Hyttan blåstes ner år 1812. Bergsmännen i byn använde då hyttan vid Rabbatsbenning fram tills att den lades ner år 1883. Kvar av hyttan i Ingolsbenning finns bland annat en hyttruin som är synlig från vägen som leder genom byn. Ruinen har ett skyddande tak. Vid 1600-talets slut fanns det i byn tre gårdar. Under 1700-talet fördubblats antalet. Det fanns även tre kvarnar och flera laxlådor. Bebyggelsen låg centrerad runt hyttverksamheten mitt i byn. Petter Persgårdens bebyggelse är den äldsta bebyggelsen i byns kärna. Efter att laga skifte genomförts under år 1858–1861 fick fyra av gårdarna vara kvar i byn, medan fem flyttades ut. En utflyttad gård bildade en ny gårdsenhet i Långbrosveden norrut längs väg 69 mot Avesta. Jakob-Larsgården flyttades söderut till Gettjärns norra strand. Under andra delen av 1900-talet har fritidshusbebyggelse och senare fastboende tillkommit vid Gettjärn i anslutning till Jakob-Larsgården. Ett mindre fritidshusområde i Långbrosvedsviken vid Storsjöns norra strand började bebyggas från 1940-talet. Av kärnans bebyggelse ersattes Nygårdens bostadshus med ett nytt år 1905. Kolartorpets bostadshus ersattes på 1940-talet. I övrigt dateras byns byggnader huvudsakligen till 1800-talet. På platsen för Backgården restes år 1934 den så kallade Engelbrektsstenen av Norbergs Hembygdsförening. Den restes till minnet av Engelbrekt som enligt sägen skulle ha kommit från Ingolsbenning.

Värdebeskrivning

-Bebyggelsen tillsammans med hyttruinen bildar en sammanhållen miljö som ligger väl synliga från landsvägen som går igenom byn. -Petter- Persgårdens byggnader är viktiga och utgör den sammanhållande kärnan i bymiljön. -Flera av byggnaderna i bykärnan har ålderdomlig och tidstypisk utformning med bevarade material sedan uppförandet. En viktig del av upplevelsen av byn är de många ekonomibyggnader som visar ett byggnadsskick med månghussystem där hushållets funktioner var uppdelade i olika byggnader. -Hyttruinen är ovanligt välbevarad och viktig för förståelsen av byns ursprung som bergsmansby.