Särskilt kulturhistoriskt värdefullt bebyggelseområde

Värderingen bygger på byggnadsinventeringar som är gjorda i samarbetsprojekt mellan Länsstyrelsen i Västmanlands län, Västmanlands läns museum och respektive kommun. Läs mer på: Kulturmiljöunderlag
Namn
Valen
Beskrivning
Ön är riksintresse för naturvården och kännetecknas av ett småskaligt odlingslandskap av äldre typ med åkrar och hagmarker. Kulturlandskapet karaktäriseras av fiske- och jordbruksbebyggelse av varierande ålder, främst från slutet av 1800-talet och från början av 1900-talet. Mangårdsbyggnadernas ursprungliga karaktärer är i de flesta fall förändrade genom tillbyggnad eller renovering med moderna material. Ekonomibyggnaderna på ön har inte genomgått samma förändringar. Till varje gård på ön hör båthus och sjöbodar vilket sätter sin speciella prägel på miljön. På Östergården finns en väl samlad bebyggelse av varierad ålder. Två av mangårdsbyggnaderna har bevarat sitt tidstypiska utseende. Bebyggelsens gruppering, de årsringar som avspeglas genom de olika byggnadskropparna samt läget intill vattnet ger miljön dess speciella prägel. Här finns bland annat flera båthus.
Historik
Ön Valen i Hjälmaren har en historia som sträcker sig till åtminstone 1300-talet då det bedrevs malfiske av munkar. Ön har växelvis ägts av kronan och av adeln. Först i början av 1800-talet övergick den i en enskild bondes ägo. Under 1500-talet fanns två gårdar på ön, vilka efter hand fram till sekelskiftet 1900 ökade i antal till sex stycken. Öns nuvarande utseende är en direkt följd av den sista sjösänkningen på 1800-talet. Före sjösänkningen bestod Valen av två öar åtskilda genom ett grunt sund som numera går under benämningen Harkärret. Efter att i omkring 300 år tillhört Mellösa socken i Södermanland införlivades Valen återigen med Götlunda socken år 1949. I äldre tid utgjorde fisket den viktigare näringsgrenen. Från slutet av 1800-talet fick emellertid jordbruket, som följd av sjösänkningen då arealen utökades, en allt större betydelse.
Värdebeskrivning
Byns bebyggelsestruktur har över lag en äldre bevarad enhetlig karaktär även om enskilda byggnader har förändrats. Bebyggelsens gruppering med dess ålderdomliga bebyggelsestruktur, de årsringar som avspeglas genom de olika byggnadskropparna samt läget intill vattnet ger miljön dess speciella prägel. Välfärden från fiskeverksamheten som påbörjades tidigt på platsen manifesterades i påkostade mangårdsbyggnader och som fortsatt genom renoveringar som gjorts under årens lopp. De byggnader som är kopplade till fisket visar på en lång kontinuitet av verksamheten och är viktiga för att förstå öns historia.
Råd & rekommendationer
- Där det finns fornlämningar krävs tillstånd vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att krävas. - Bostäder, ekonomibyggnader, uthus och andra byggnader i området respekteras vid underhåll och ändringar vad gäller material och färgsättning. Vid eventuella tillägg tas hänsyn till ursprunglig byggnad och tomtbild. - Det småskaliga odlings- och beteslandskapet med inslag av odlingsrösen och stenmurar är viktigt att bibehålla, främst genom ett fortsatt jordbruk och betning av hagmarkerna. - Det slingriga vägnätets ålderdomliga struktur bevaras. - Eventuell ny bebyggelse bör anpassas till den befintliga by- och landskapsstrukturen vad gäller placering, volym, material och färgsättning. All nybyggnation bör ske med försiktighet.