Namn

Vretberga

Beskrivning

Vretberga ligger väster om Medåkersvägen ute på odlingsslätten längsmed en höjdsträckning. Strax väster om byn ligger Klöverhällsberget, en granithöjd i form av en isslipad bergvägg, fridlyst som naturminnesmärke. I Vretberga är bebyggelsen tätt samlad. Gårdarna är placerade på rektangulära tomter där mangården ofta skiljs från fägården genom vägen. Flera av mangårdsbyggnaderna har fått sitt ursprungliga utseende förändrat medan ekonomibyggnaderna ofta är välbevarade. Likartad färgsättning och utformning gör att byn som helhet är kulturhistoriskt intressant. Bebyggelsen är till största delen från 1800-talet med enstaka byggnader från 1700-talet.

Historik

En stensättning från bronsålder eller järnålder visar att byn sedan långt tid tillbaka har varit bebodd. På en karta från slutet av 1700-talet finns två gårdar markerade på platsen där nuvarande bebyggelse finns, Norrgården och Södra gården. Byns markägare var däremot ett något större antal. Ett mönsterskrivarboställe ägt av kungliga regementet fanns i byn. Söder inom byns ägor fanns två bostadshus vid tomtmarken Dal Täppan. I mitten av 1800-talet genomfördes laga skifte för byns femton markägare. Byns bostadshus och ekonomibyggnader låg vid den tiden tätt placerade i rätvinkliga öppna eller kringbyggda formationer inom långsmala tomter på samma plats som dagens bebyggelse. En väg omringade bybebyggelsen på tre sidor och utanför denna fanns åkrar och ännu längre bort fanns byns utmarker, äng och skog.

Värdebeskrivning

Karakteristiskt för Medåkers bebyggelse utanför tätorten och kyrkbyn är de många bybildningarna. Vretberga är en av flera byar i Medåker som har kvar den gamla slutenheten trots skiftesreformer, och även en ansenlig del av det äldre byggnadsbeståndet. Vretbergas jordbruksbebyggelse bildar en väl sammanhållen bebyggelsemiljö. Den regelbundet grupperade och rödfärgade gårdsbebyggelsen är ett viktigt inslag i ett öppet landskapsparti. Inom bebyggelsemiljön finns flera olika typer av byggnader och byggnadstyper med variationer i utformning utifrån tillkomsttid och ekonomi. Byggnaderna berättar om äldre, lokala byggnadstraditioner och hantverksmetoder genom att flera hus är välbevarade sedan byggnadstiden, till exempel med handhyvlade snickerier och paneler av rot och toppvända brädor. I byn har flera gårdar bevarat månghussystem, det vill säga en byggnad för varje funktion. Systemet berättar på ett pedagogiskt sätt om gårdars historiska verksamhet och hur bondgårdar kunde se ut innan jordbrukets rationella stordrift slog igenom. I byn finns ett så kallade vedtorn som är ett exempel på en byggnadskategori som endast förekommer lokalt. En annan byggnad är uppförd i gjuthus-teknik. Det är en relativt ovanlig, virkesbesparande byggteknik som uppträder i området under 1800-talets slut. I en av byns före detta bostadshus, numera vävstuga, finns en äldre och ovanlig takkonstruktion bevarad under nuvarande konstruktion.

Råd & rekommendationer

Där det finns fornlämningar krävs tillstånd vid markingrepp. Arkeologiska åtgärder kan komma att krävas. - Torp, bostäder, uthus och andra byggnader i området respekteras vid underhåll och ändringar vad gäller arkitektur, material och färgsättning. Karaktären av en tät bebyggelsemiljö med byggnader av olika ursprunglig funktion är av vikt att bevara. Vid eventuella tillägg tas hänsyn till ursprunglig byggnad och tomtbild. - Det öppna landskapet med dess inslag av skogsdungar vårdas och värnas. - Vägnätets ålderdomliga struktur bevaras. Två stenbroar norr om bybebyggelsen vårdas och bevaras. - Eventuell ny bebyggelse bör anpassas till den befintliga by- och landskapsstrukturen vad gäller placering, skala, material och färgsättning.