Then Ähreborne Gudfruchtighe och Dygderike matronan

Författare: Krister Ström
1600-talet
Spara
År 1602 födde Cecilia Hintze i Arboga en dotter som döptes till Magdalena (Malin). Fadern, Carolus Olai Hisingh, var rektor i skolan där och blev senare kyrkoherde i Fellingsbro. Cecilia fick god utbildning. Hon kunde utantill ”alle Bibliske Historier och the förnämste Språk”. 18 år gammal blev hon gift eller ”inträdde hon effter sine käre Föräldrars Rådh och samtycke uthi Ächtenskap” med biskop Johannes Rudbeckius i Västerås, vars första äktenskap blev barnlöst. Hustrun hade dött i barnsäng efter åtta års äktenskap.

Magdalena Hisingh flyttade in i Biskopsgården som låg på samma ställe som idag. Den var dock mycket förfallen och genomgick under hennes tid flera renoveringar och ombyggnader. Man kan förmoda att familjen ibland bodde på annan adress. Biskopen köpte under sin levnad bland annat Anders Anderssons gård och Rytternegården belägna på domkyrkans mark. Makarna fick elva barn varav fyra dog i tidig ålder. Av de två döttrar som nådde mogen ålder blev bägge gifta med präster. Av de fem söner som fick leva till motsvarande ålder blev tre biskopar, en jurist och en ”storsnillet” Olaus, naturforskare, historiker mm.

Hon var ett föredöme i alla kristliga och husliga dygder liksom en flitig kyrkobesökare och bibelläsare, hjälpsam och givmild mot fattiga och hemlösa.

Ett stort ansvar i familjelivet med barnens fostran måste ha legat på Magdalena då hennes make ofta var på resa och upptagen av sitt värv i kyrkans och statens tjänst. Hon blev änka 1646 och kvarlevde i Västerås fram till sin död tre år senare vid 47 års ålder. I den likpredikan som biskop Laurelius höll vid hennes begravning i domkyrkan uttrycktes många lovord. Man förstår att den artonåriga flickan från Arboga snart växte in i sin roll som maka, moder och ledare för ett stort hushåll. Hon var ett föredöme i alla kristliga och husliga dygder liksom en flitig kyrkobesökare och bibelläsare, hjälpsam och givmild mot fattiga och hemlösa. Laurelius framhåller även hennes ödmjukhet, sinneslugn och tålighet under kors och bedrövelse. Hon undervisade sitt husfolk, vilket låg på hennes lott. Det berättas att prästerna i staden blev imponerade av hennes husfolks kristendomskunskap under husförhören. Det var också hon som ledde de dagliga husandakterna.

Biskop Laurelius berättar i sin likpredikan utförligt om hennes sista stunder då barnen är närvarande och av sin mor uppmanas att ställa frågor ”innan det är för sent”. Målningen av henne och omdömena om henne i den osedvanligt personligt hållna likpredikan vittnar om att Magdalena Hisingh, ”Matronan, Hustrun, Biskopinnan och Docterinnan”, ägde osedvanligt många och goda kvaliteter.